BF februari 2015 Göteborg

Hej tjejer! Har ni plats för en till? Jag väntar andra barnet med BF mellan 28/2-2/3 någonstans (beror på var man räknar).

Jag har en son född juli 2011 och vi bor med min man i Torslanda.

Jag känner inte mycket än, lite molvärk och väldigt ömma bröst men imorse kom morgonillamående sköljande över mig. Första gången jag får uppleva det.

Eftersom detta är så tidigt vet bara närmaste familjen och bästa två vännerna.

Vi har förresten också berättat för sonen att han ska bli storebror. Han blir glad men jag tror faktiskt inte han fattar vad det innebär.

Cotton - hej å välkommen!

Jag håller med ska bli sååå skönt att slippa pallra sig ur sängen trött och illamåendes om morgnarna, eller ja de får man väl göra ändå med en 2,5-åring i hemmet. Men nu kommer man kunna ta det i sitt egna lunk i alla fall :)

Välkommen cotton :) vi bor med i Torslanda ;P

Hej, jag bor i Billdal och har en dotter född i januari 2012. Har bf i månadsskiftet januari-februari 2015.

Jag mår jätteilla, kräks och känner mig helt deppig. Vi håller på att flytta och min man får ta hand om allt så han är också helt slut.

Har så svårt att glädjas över graviditeten även om den var planerad. Känner mig orolig för allt, att det inte ska vara något barn i magen, att jag alls vill ha barn, förlossningen, att det ska vara något fel på barnet och att det ska bli tvillingar...

Helst vill jag bara somna och vakna till förlossningen eller ännu hellre till att ha två härliga barn som är 2 och 5 år sådär.

Känner ni igen er i dessa känslor? Jag vet inte vad jag ska ta mig till...

Ursäkta att jag vräker ur mig all negativitet såhär i tråden, tänkte att det kanske hjälper att prata med någon i samma situation...

Hej pippit! Känner igen mig jätteväl, har haft alla dessa funderingar och har till och från fortf :( försöker och förtränga det för innan jag blev gravid så ville jag ju allt detta.

För mig är det nog mest såhär nu iom att denna grav var planerad och d va inte min förra. Känns som om det vart mer press på nått sätt å ta rätt beslut, veta va man vill osv osv. Svårt att förklara. Man undrar lixom ibland om man verkligen tog rätt beslut?

Skönt att höra att det inte bara är jag som känner såhär...

Helst vill man ju bara vara glad. Men förra graviditeten mådde jag illa hela tiden så jag fruktar att det kommer att bli så nu också hade verkligen önskat att min man kunnat bära och föda barnet den här gången

Men tiden går ju och plötsligt är det över och då är det ju värt det (om allt går bra då)...

Tack fina ni tjejer för välkomnandet!

Vad kul med en tråd för oss tjejer i Göteborg.

Jag förstår deppigheten. Detta barn är så hemskt efterlängtat men jag oroar mig om jag kommer kunna älska det lika mycket som Henry, om jag kommer kunna tillgodose alla Henrys behov när bebisen kommer osv. Saker jag borde ha tänkt innan förstås.

Men jag är ändå ofantligt lycklig över denna bebis i magen. Det kommer skilja 3,5 är på barnen så jag känner ju att vi gör rätt. Men ja, tankarna är annorlunda mot när jag väntade första barnet.

Vart ska ni flytta pippit?

Idefixx, vet du hur öppna förskolan mm är i Torslanda? Vi har bara bott här i ett år.

Ja glad är jag med såklart men ibland kommer de över en att " shit, hur tänkte jag nu? Va detta verkligen rätt beslut" är även mer rädd för förlossningen denna gången tror jag trots att jag hade en " normal" förlossning förra gången.

Det kommer vara 3,5 år i mellan mina med, och det känns som ett väldigt bra beslut!! :)

Va på öppna litegrann när dottern va mellan 3-6 mån typ. Det va helt okej :) kanske blir mer denna gång.

Usch ja, förlossningen vill jag inte ens tänka på. Hade en jobbig förlossning med sugklocka mm så jag har haft en del tankar kring en andra förlossning innan jag blev gravid. Nu låtsas jag mest om att det inte finns något som heter jobbiga förlossningar... Typ att bebisen plötsligt ligger på mitt bröst och allt är bra.