Jag känner mig så dum när mina vänner talar om sina barns pappor

Jag är kanske lite bakåtsträvande i jämställdheten men jag tar alltid allt som har med barnen att göra. Fostran och logistik eftersom jag är mamma och därmed "kan" mina barn bättre. Jag gillar att vara familjens planerare och nav.

Min man drar några tag med damsugaren ibland och han lagar också middag de dagar jag jobbar sent

Men för det mesta lever jag som ensamstående.

Men barnen älskar sin pappa och jag älskar vår familj och jag vill inte sabba det för att jag vill ha mer avlastning och egentid, hela familjen går före mina egoistiska behov.

Så barmen går före dina egoistiska behov? Föutom när det gäller behovet av att dricka alkohol under dina graviditeter... men behovet att alkohol kanske är skrikande högt när nan inte får avlastning? (Kunde inte låta bli.. inte med din tidigare tråd färskt i minnet)

Mest irriterande av allt är när man med omsorg har valt en rättvis man som vill vara jämställd, han lyckas dra nästanpå hälften av lasset (förutom fixa kalas, julklappar, pynta till högtider, ringa släkten, byta dukar, vattna blommor och sånt lullull) och ens mor som är en utpräglad dörrmatta envisas med att höja honom till skyarna vad han än gör bara eftersom han inte är som hennes egen rövhatt (min styvfar.)

Typ- jag fixar buffé till 60 personer när han fyller jämnt och får mycket lite uppskattning, han lagar en lätt lunch eller handdiskar när hon är här och det är liksom heeeelt fantastiskt!

Men jag får tillägga att det går åt andra hållet också. När jag klämde på reservdäcket på svärmors bil när hon kört på en kant och fått punka medan maken tröstade henne så fick jag också översvallande cred.

Vilket bara bevisar att vi fortfarande inte ser på män och kvinnor på ett rättvist och neutralt sätt, oavsett deras praktiska och kunskapsmässiga förutsättningar.

Hade jag på riktigt haft ett behov av att dricka under graviditeten utan en tanke på fostret hade jag tagit mig en rejäl grogg som faktiskt påverkat mig istället för en lättöl på midsommar för smakens skull så den logiken går i kras.

Du kan misstro mig om du vill men få av mina vänner kan inte förstå hur jag orkar sköta ett krävande jobb, vara huvudansvarig för barnen och sköta hela hemmet utan anmärkning. Helgen som gick var min jobbhelg. Då städade jag innan jag åkte och lagade mat när jag kom hem. Maken hade fullt upp med att se på film el surfa på nätet.. När jag klagade på att det känns orättvisst att det ALLTID är jag som ska göra allt svarade han bara att jag är ju kvinna.. och det har han rätt i. Skäms lite över att klaga när jag tex tänker på min gammelmormor som födde och vårdade 13 barn utan el och vatten med en man som bara rökte pipa. Min man är snäll och ger mig frihet det är viktigare än att han hjälper till.

Jag kan inte förstå att ts lämnat.

Hur kan du inte förstå det? Ska jag stanna i förhållandet och må dåligt? Sova illa på nätterna med hjärtklappning och ångest som ständigt påminner mig om hur kasst jag lever.... Alltid känslan av att vara instängd, överkörd, alla mina gamla intressen som bortblåsta för att jag aldrig får tid. Medans min man åker på resor, jagar, tränar varje dag etc etc etc.......

Eller ska jag bara tvärt sluta må dåligt? Jaha, att jag inte tänkte på det. Gud vilken lätt lösning.

Jag kan inte förstå hur du kan stanna. Eller hur din make klarar av att skita i din hälsa och barnens behov av goda förebilder.

Hjälps man åt så kan man få tid till annat, tillsammans. Som att gå på resturang eller annan utflykt. Eller som vi gör när alla måsten är klara, rider ut tillsammans i skogen med en picknick ;)

Din make har väl någon önskan om att hjälpas åt och ha mycket fritid hela familjen tillsammans? Det är väl inget kul att surfa på nätet hela dagarna själv? Han hittar väl på saker med barnen när du jobbar iallafall?

Jag hoppas att du är ironisk? Så en kvinnas lott är att ta hand om ALLT och en mans lott är att sitta och slappa...
Jag kan säga att arbetsfördelningen här hemma var en stor del i att jag valde att separera faktiskt. Jag härjade omkring som en iller här hemma när mannen satt och såg på fotboll på tv. Till slut fick jag nog. Nu för tiden är han mycket ansvarstagande och barnets hehov går absolut först. Och jag överdriver inte om jag säger att mängden hushållsarbete minskade med två tredjedelar för mig. Jag slapp gå och plocka efter honom hela tiden...

But whatever floats your boat. JAG skulle inte vilja ha det så, då blir jag en sur bitterfitta. Det är väl bättre att man hjälps åt med allt, det går snabbare och alla utom latmasken är gladare.

Tja. fast på söndagarna när jag är klar med hushållssysslorna brukar hela familjen åka på utflykt i naturen så när vi gör ngt gör vi alltid tillsammans.

Jag kan inte heller förstå hur han kan tycka de är kul att se på film självså mkt men tydligen gör han det.

Visst hade jag önskat att han tagit mer ansvar med hemmet men nu gör han inte det och jag får skylla mig sj som valde att bilda familj med honom. Jag jobbar hellre för oss båda än splittrar familjen för min skull.

Jag kan sbsolut förstå hur han kan prioritera sina egna behov före alla andras -han är ensambarn.

Världen över lever kvinnor i hemska förtryck där dem blir kränkta, slagna ich lever som andra klassens medborgare. Då tycker jag faktiskt man är en bortskämd liten gnällröv o man klagar för att mannen inte hjälper till mer i hemmet. Jag hade kännt mig som sådan i alla fall men tydligen är det många som anser att hemmet ska skötas millimeterrättvisst och jag kan bara gratulera er som fått tag i en man där det kommer naturligt :)

En del av dina väninnor ljuger och/eller överdriver. I realiteten byter mannen säkert merparten av blöjorna, ger frun massor av egentid etc etc. men vissa kvinnor gillar att leka martyr såpass att de vill ha ännu mer av sina män att de inte ser hur bra de har det.