• Anonym (...)

    Det är inte hans barn... Jag gjorde ett stort misstag!

    Hej.
    Jag är gift med en underbar man sen två år tillbaka , vi har haft det upp och ner han jobbar mycket och känner ibland att jag inte får den uppmärksamheten jag behöver , han tror att jag är lycklig bara för att han köper saker / möbler men det är inte allt ! Vi är ofta tysta pratat knappt , har vanlig tråkig sex sen Sover vi . Slutade med att jag var otrogen , hade sex med min kollega tre gånger och ångrade det varje gång men sa stopp till sist och slutade till och med att hälsa på honom . Han reste dessutom till Tyskland då han fick ett bättre jobb och bor nu där sen 6 månader tillbaka.

    Det värsta var att jag blev gravid och visste att det var 100% kollegans då han kom i mig och (min man använder alltid kondom)

    Jag ville göra abort men kunde inte , jag sa till min man att jag var gravid sa aldrig att jag var otrogen eller att barnet inte var hans . Han undrade så klart hur jag blev gravid då han alltid använde kondom men sa bara att "den kanske sprack inte vet jag" . Han litar på mig och trodde säkert inte ens en sekund att han inte var pappan. Jag föder om ungefär 7-10 dagar rätt nära och är nervös / har ångest . Min man är jätte glad och har målat om barnets rum / till flickrum ,köpt leksaker , kläder och nappar .

    Vad ska jag göra ? Ska jag berätta eller bara fortsätta lögnen dessutom så har jag inte kontakt med min "så kallad kollega" han har rest och vet ingenting om honom .

  • Svar på tråden Det är inte hans barn... Jag gjorde ett stort misstag!
  • molly50
    mr me skrev 2014-08-02 19:24:41 följande:
    Jag förstår tanken, verkligen, och jag tycker att det är omtänksamt på alla sätt det du föreslår.

    Dock är det så att det finns en hel del män som inte är biologiska pappor till sina barn och är fullt medvetna om att det är så. Det kan helt enkelt vara så att man inte kan få barn på egen hand och har anlitat "hjälp" så att säga. Att i det läget göra en obligatorisk faderskapsutredning skulle upplevas som extremt kränkande mot alla inblandade parter. Vissa saker har samhället inte med att göra och det ska vara upp till de juridiska målsmännen att avgöra om de vill faderskapstesta eller ej.

    Däremot tycker jag att en pappa alltid ska ha rätt till att begära ett kostnadsfritt och anonymt faderskapstest, utan mammans vetskap, om han så önskar.

    De medicinska aspekterna av faderskapsutrednning är förövrigt försvinnande små då det alltid görs genetiska utredningar innan sådan specialbehandling som exempelvis benmärgstransplantationer sätts in.
    Det kan ju också vara så att den biologiska pappan inte vill veta av barnet.
    Och i sådana fall och i fall som det du beskriver så ska det kanske inte behövas en obligatorisk test.

    I annat fall så är det ju för barnets skull man bör göra en test,om en sådan ska göras.
    Mattias och Hannah.
  • Anonym (omg)
    molly50 skrev 2014-08-02 19:48:10 följande:

    På vilket sätt är det kränkande att barnet får reda på vem dess biologiska pappa är,menar du? För det är det det handlar om. Inte att misstänkliggöra någon.

    Jag personligen skulle tycka det var betydligt mer kränkande om min man hade krävt faderskapstest än om det hade varit obligatoriskt.

    Detta för att jag vet med 110 % säkerhet att barnen är hans och om han inte hade litat mer på mig än så så skulle jag bli fruktansvärt besviken.


    Nä, det är såklart inte kränkande för barnet att få faderskapet fastställt.

    Men om barnet plötsligt börjar kräva genetisk provtagning av en massa kända och okända män så finns det säkert ett antal som känner sig kränkta av att tvingas till provtagningen.
  • Anonym (S...a)

    Hade jag som barn fått reda på sanningen i tonåren eller vuxen ålder, så vette tusan om jag hade förlåtit min mamma över ett sånt svek. Bli lurad hela sitt liv över och tro att ens pappa inte är ens biologiska pappa. (Menar såklart inte att han är en dålig pappa). Samt den pappan som har blivit lurad i flera år och tro att ens barn inte är egentligen sitt "barn".

    Sorry men jag tycker inte synd om dig, särar du på benen så får du ta del av konsekvenserna. Bra och vara ärlig redan nu än om några år och ev barnet kanske inte är lika nån av er förutom han du har legat med. Hur förklarar man det?

    För barnets skull och för din mans skull så säg som det är om du nu ska föda barnet dvs.

  • Psykologistuderande
    The past is now skrev 2014-08-02 19:28:35 följande:
    Usch...patetiskt..
    Jag är nog böjd att hålla med. TS, dina ursäkter är ganska tunna. När jag läste ditt inlägg så slog mig tanken att det likaväl kan vara så att ditt och kollegans förhållande tog slut p.g.a. flytten till Tyskland. Det känns inte som att du är ärlig, helt enkelt. Oavsett hur olycklig du har varit i ert förhållande så är det din skyldighet att berätta för din man hur det ligger till. Jag kan inte förstå hur du ens kan överväga en sådan ofantlig och svekfull lögn. Det är nästan som att du försöker rättfärdiga ditt beteende genom att påtala hans brister i er relation. Vet du vad? Man är TVÅ i ett förhållande, alltid och om allt. Ditt svek mot din man kan inte på något sätt likställas med hans tafatthet i ert förhållande. Du har trots allt det betydligt mer rumsrena alternativet att gå vidare med ditt liv, allra helst innan du påbörjar något nytt.

    Ledsen, TS, du får inga som helst sympatier från mig, jag hoppas bara att du gör det bästa för ert barn.

    /Linda
  • Anonym (fylladig)
    molly50 skrev 2014-08-02 19:48:10 följande:
    På vilket sätt är det kränkande att barnet får reda på vem dess biologiska pappa är,menar du? För det är det det handlar om. Inte att misstänkliggöra någon.

    Jag personligen skulle tycka det var betydligt mer kränkande om min man hade krävt faderskapstest än om det hade varit obligatoriskt.
    Detta för att jag vet med 110 % säkerhet att barnen är hans och om han inte hade litat mer på mig än så så skulle jag bli fruktansvärt besviken.
    Jo men ger det inte en signal från samhället att kvinnor är inget att lita på och därmed behövs ett obligatoriskt test?

    Fast ditt argument för barnens skull är också bra..

    Svår fråga och rent känslomässigt styrt så sållar jag mig till den skaran som säger NEJ till obligatoriskt test, för att kvinnor kan man lita på och ska kunna göra så.. Ett förtroende som faktiskt man kan ge till kvinnor som grupp. Trots TS och hennes gelikars beteende..
    Dessutom är inte TS en representant för gruppen kvinnor när det gäller denna fråga.

    Då är snarare du Molly en sådan eller de kvinnor som väljer att vara förnuftiga och med sunt moraliskt tänk..

    Med risk att man sticker ut hakan här...
    Så kanske frågan är en kvinnofråga och ska beslutas utifrån kvinnor och av kvinnor..  Efter som intrigiteten handlar om er i frågan om obligatorisk test eller ej.
  • molly50
    Anonym (omg) skrev 2014-08-02 20:01:39 följande:
    Nä, det är såklart inte kränkande för barnet att få faderskapet fastställt.

    Men om barnet plötsligt börjar kräva genetisk provtagning av en massa kända och okända män så finns det säkert ett antal som känner sig kränkta av att tvingas till provtagningen.
    Om barnet själv börjar kräva faderskapstester så antar jag att det redan är vuxet.
    Och ja,jag kan förstå att det är mer kränkande att bli avkrävd att göra ett test än om det vore obligatoriskt.
    Mattias och Hannah.
  • molly50
    Anonym (fylladig) skrev 2014-08-02 20:16:18 följande:
    Jo men ger det inte en signal från samhället att kvinnor är inget att lita på och därmed behövs ett obligatoriskt test?

    Fast ditt argument för barnens skull är också bra..

    Svår fråga och rent känslomässigt styrt så sållar jag mig till den skaran som säger NEJ till obligatoriskt test, för att kvinnor kan man lita på och ska kunna göra så.. Ett förtroende som faktiskt man kan ge till kvinnor som grupp. Trots TS och hennes gelikars beteende..
    Dessutom är inte TS en representant för gruppen kvinnor när det gäller denna fråga.

    Då är snarare du Molly en sådan eller de kvinnor som väljer att vara förnuftiga och med sunt moraliskt tänk..

    Med risk att man sticker ut hakan här...
    Så kanske frågan är en kvinnofråga och ska beslutas utifrån kvinnor och av kvinnor..  Efter som intrigiteten handlar om er i frågan om obligatorisk test eller ej.
    Jo,jag tycker du har en poäng.

    Det är,som du skriver,en svår fråga.
    Men jag tänker i första hand på barnet. Att barnet har rätt till båda sina biologiska föräldrar.
    Och om jag fick välja mellan att min man hade krävt ett test eller om det hade varit obligatoriskt så hade jag nog valt det senare.
    Hade min man krävt ett test så hade jag känt mig sårad och besviken av att han inte litar på mig.
    Mattias och Hannah.
  • mr me
    molly50 skrev 2014-08-02 19:57:09 följande:
    Det kan ju också vara så att den biologiska pappan inte vill veta av barnet.
    Och i sådana fall och i fall som det du beskriver så ska det kanske inte behövas en obligatorisk test.

    I annat fall så är det ju för barnets skull man bör göra en test,om en sådan ska göras.
    Om ett test inte alltid behövs så är det inte obligatoriskt.
  • Anonym (Inte hans fel)

    Sluta intala dig själv att det är hans fel. Man måste faktiskt inte vara otrogen för att man inte får "den uppmärksamheten man behöver". Man kan skiljas också, om det inte funkar att snacka om det.

    Du var otrogen 3 gånger, men ångrade dig varje gång... Hur går det ihop egentligen?

    Dessutom verkar han ju visst vara ganska engagerad eftersom han har köpt saker som behövs till barnet, lagt ned energi på att måla om osv. Han verkar ju vara ganska glad över att bli pappa. "Pappa"...

  • Anonym (omg)

    9


    molly50 skrev 2014-08-02 20:18:24 följande:

    Om barnet själv börjar kräva faderskapstester så antar jag att det redan är vuxet.

    Och ja,jag kan förstå att det är mer kränkande att bli avkrävd att göra ett test än om det vore obligatoriskt.


    Parterna ser ju exakt likadana ut oavsett om det drivs som enskilda ärenden eller som obligatorisk masstestning.

    Part 1 - Vem driver frågan? Jo, barnet. Eftersom barnet har rätt att känna till sitt ursprung.

    Part 2 - Den man som misstänks vara far till barnet och som barnet kräver ska testas (ärendet drivs av barnet förmyndare/vårdnadshavare/juridiskt ombud eftersom barnet är omyndigt).

    Part 3 - - | | -
Svar på tråden Det är inte hans barn... Jag gjorde ett stort misstag!