Min man är förälskad i min bästa vän - vad ska jag göra?

Aldrig jag skulle göra så här annars, ska ju ge sin man en ros istället för att dela säng med en kompis om hon nu älskar han ...(-:

Min bästa, bästa, bästavän som jag delar ALLT med är min underbara syster. Min man hade aldrig velat sova med varken henne eller någon annan av mina bästa vänner. Mina bästa vänner hade INTE velat sova i min säng heller, det är befängt. Finns ingen logik där. Där finns gästrum/gästsängar och andra bättre lösningar än att tränga ihop sig i en sketen säng.

Hej Fool, du verkar lite nyanserad, skall försöka utveckla mitt resonemang;

"Vuxenkram" är ganska etablerad fjompig omskrivning för att ha sex. Vad jag menar är att man kan kramas utan att det leder till sex.bprecis som du skriver om dig själv.

Vi har alla våra gränser, ibland är det svårt att förstå hur andra par fungerar och tro att ens egna moral är tillämplig på alla.

Jag själv är betydligt mer tillåtande idag än jag var för 20 år sedan och min partner likaså. Detta innebär inte att vi har ett öppet förhållande men vi har båda tillåtelse att flörta rätt ordentligt med andra.

Hos andra par finns hela spektrat från att de inte ens får titta på någon av det motsatta könet till de som har öppet förhållande. Min moral är inte tillämpbar på andra!

Med ovanstående i bakhuvudet: döm inte TS i det att väninnan fick sova i samma säng, TS var bekväm med det. Döm inte heller att det var ok att mannen höll om väninnan, återigen, TS var bekväm med det.

Händelseförloppet sedan är att mannen och väninnan utvecklar en nära relation vilket är väldigt vanligt i terapisammanhang, mannen blir förälskad och eventuellt kvinnan med. Olyckligt men väldigt mänskligt!

Mannen inser vart det barkar och berättar för hustrun Innan de hinner göra något, han ber om hjälp innan det går för långt, var är det klandervärda i det? Jag tycker det är förbannat moget gjort. TS känner sig sviken, en helt naturlig reaktion, de har svikit henne.

Mannen har inte sprungit runt och förälskat sig titt som tätt, förra krisen var när TS fick en crush på distans. De redde ut det. Mänskligt behöver inte vara vackert, jag är jävligt mänsklig när jag går upp klockan 6 på morgonen men vacker? -njae!

Om vi nödvändigtvis måste prata om skuld, många här frossar och gottar sig i det, så är alla tre skyldiga.

TS är skyldig till att vara lite för blåögd och omedveten.

Mannen i att inte förstå att det går inte att vara professionell mot nära vänner och familj.

Väninnan i att inte orka ta tag i sin situation tidigare och inte använda mannen som terapeut.

Jag tycker inte att de skall ha allt för mycket dåligt samvete. Som jag har skrivit tidigare, väldigt mänskliga reaktioner av människor som tycker om varandra och gör lite olyckliga bedömningar.

Tack för ett väldigt bra och nyanserat svar. Håller med i mycket av det du skriver dock inte några av dem.

I inlägg #2 så skriver TS såhär.

" Min man blir förälskad i andra kvinnor ibland, och sedan går det över. Han har aldrig varit otrogen, eller ens tänkt tanken att vara det. Han menar att hans känslor för mig inte blir mindre för det.Jag litar på honom. .... "

Jag tolkar det som att han blir förälskad i andra kvinnor relativt ofta ?

Om detta är ett fenomen som repeteras med jämla mellanrum och som bevlisligen ställer till med problem vilket det gjorde iaf just denna gång så är det kanske ingen dum idé att sätta sig ner och prata om dels varför det händer och dels överväga att göra om gränserna för vad som är tillåtet eftersom de gränser de har idag verkar minst sagt oklara och kanske bidragit till en viss förvirring.

Sen vet vi iof inte vad TS tyckte om samsovandet och kvällsdoppen , var hon helt bekväm med det eller avr det något hon egentligen inte var riktigt bekväm med men accepterade ? Det kanske TS kan svara på....

Jo olika människor har olika gränser för vad deras förhållande tillåter , det kan tom vara väldigt stora skillnader , vissa är tex ok med att deras partner har sex med andra (öppna förhållanden) . Men i TS fall verkar hon inte riktigt vara bekväm med en så pass nära kontakt , hennes man som levt med henne ganska länge borde veta ganska väl var TS gräns går , TS väninna som hon oxå känt länge borde oxå vetat var TS gräns går. Och bevisligen gick ju båda två över gränsen för vad TS tål annars skulle inte denna tråd ha existerat öht.

Visst kan jag hålla med om att sånna här saker lätt händer när människor kommer väldig nära varandra känslomässigt , men frågan är var man drar gränsen för vad som är "mänskligt". Rent krasst är väl allt vi gör bra eller dåligt "mänskligt" , att bli arg är oxå mänskligt men man behöver för den del inte skälla ut folk eller slåss ? Ibland biter man sig i tungan för att inte säga något dumt man senare kommer ångra , klarar man det när man är arg så borde man kunna göra likadant när man är kåt och / eller kär.

Att man blir förälskad i ngn annan under en livslång relation är nog väldigt vanligt. Skillnaden är att ts och hennes man är ärliga och förstående gentemot varandra. Det visar på en väldigt nära och trygg relation, där de kan gå igenom dessa oönskade känslor tillsammans. Det betyder inte att ts man är mindre förälskad i ts för att han har hittat en förälskelse även i ngn annan.

Tack alla ni som kommit med balanserade inlägg i tråden. Det känns bra att dela med mig av det jag går igenom.

Jag förstår nu att jag, min man och min vän skapat en bubbla där gränserna mellan våra vänskaper suddades ut. Jag bär själv ett stort ansvar för det som hänt. Min man kände att jag kastade honom på min vän, i min iver att hjälpa henne. Han kände att jag hejade på honom när han byggde en allt djupare vänskap med henne.

Min man arbetar för övrigt inte som terapeut, men han leder andra människor i sitt arbete , och har fått utbildning i hur han kan vara en coachande ledare, som kan hjälpa medmänniskor formulera sina tankar och sina mål.

Så här borde vi ha hanterat min väns skilsmässa: JAG borde ha åkt hem till henne när hennes man lämnat henne, JAG borde ha sovit över hos henne för att trösta henne, JAG borde ha tagit hennes ältande, ilska och sorg.

Kanske kände min vän att jag svek henne, när jag bad min man hjälpa henne igenom detta. Kanske är det därför hon tillåtit sig att bli en närmare vän med min man än med mig.

Jag ska träffa henne på måndag och prata ut. Äntligen. Det positiva med det som skett är att vår kommunikation öppnas.

Någon undrade hur ofta min man förälskar sig i andra. Under våra 15 år tillsammans har det skett 5-6 gånger. Han kan inte styra de känslorna, och säger att det inte påverkar vad han känner för mig. Jag tycker inte om att han utvecklar dessa känslor för andra, men jag väljer att acceptera det och jag väljer att lita på att han hanterar det bra. Hittills har han kunnat distansiera sig från de han förälskat sig i och känslorna har självdött. I det här fallet klarade han inte det.

Nu längtar jag till måndag, och till att få lufta allt som hänt med min vän. Jag hoppas att hon och jag kan ta oss förbi detta. Men hennes vänskap med min man är stendöd. Vi kommer aldrig mer låta någon dela vår säng igen.

Jag känner med dig! Du och din man har tagit sig igenom en tuff period (jag hoppas ert barn mår bra nu).

Jag hoppas du kan vara förstående mot din man. Han var i ett utsatt läge när vare sig du eller ert lilla knyta kunde vara hemma. Det var olyckligt att du fick reda på hans känslor på det sätt det skedde, det ger det hela ett skimmer av att han gjort något förbjudet. Men hela er familj gick ju igenom en turbulent period, att prata om dessa känslor med dig var inget bra alternativ.

Gläd dig över att du har en så bra vän. Det är många som inte har det, och det är många som inte är villiga att ställa upp så som hon har gjort för dig.

Kram.

Jag undrar om ts är normalbegåvad med tanke på hennes extrema naiva ställning. En normal människa skulle inte bete sig som henne. Det finns absolut INGET fint i det här. Man undrar snarare om ts har alla hästar hemma. Du får verkligen skylla dig själv!!

Det är verkligen lätt att döma andra och speciellt när man gömmer sig bakom en anonym profil. Du som undrar om TS är normalbegåvad... Vad är en normalbegåvad person? Jag tror aldrig jag hört eller läst så mycket skit som ni kastar över denna kvinna som ville så väl, men nu känner sig orolig och vill ha ert stöd! Jag är helt övertygad om att ingen av oss skulle göra om de stora misstagen i livet om vi visste hur det skulle gå... Men samtidigt så föds det väldigt mycket gott som man hade missat om man inte gjort de misstag man gjort! Jag har två kraschade äktenskap bakom mig, fyra underbara ungar. Visst sker saker som man ångrar... som att jag fick en femtioårskris och lämnade min sista fru, för jag trodde hon skulle klara sig och sin dotter bättre utan mig... Är jag normalbegåvad? Nej knappast men jag har ett IQ på 140 och jag borde förstått bättre. Men nu två år senare så förstår jag och försöker men henne igen och det känns så bra! Tro på kärleken!

Du kan inte jämföra dina erfarenheter med hennes.