• Anonym (Ensammast)

    Min man är förälskad i min bästa vän - vad ska jag göra?

    Min bästa väninna gick igenom en tuff skilsmässa för ungefär ett år sedan. Eftersom min man är en ovanligt klok och empatisk person, sade jag till min vän att hon gärna fick diskutera sina problem med honom. Jag vet att det hjälpt henne mycket att prata med honom: han är utbildad inom ledarskapscoachning och vet hur man hjälper någon utveckla sina egna tankar. Min väninna har alltid varit nära oss, men nu blev hon en naturlig del av vår familj, vi skojade om att min man hade två fruar. När hon sov över sov hon i vår säng, med min man i mitten. Min man har ett stort krambehov, och jag såg inget problem med att han kramade henne när hon var ledsen. De åkte ofta iväg och badade tillsammans om kvällarna medan jag var hemma med våra två sovande barn. Då såg jag inget direkt fel i det, jag vet att min man älskar kvällsdopp.

    För några dagar sedan berättade min man att han är förälskad i henne. Jag vet att han inte kommer att lämna mig, det är jag som är hans livspartner, och han tror inte att hon känner till hans känslor.

    Så sent som igår var jag inne på att ljuga för min vän, att inte berätta om förälskelsen och bara be att hon backar från min man.

    Idag känner jag att jag vill avsluta vår vänskap. Jag känner att jag gett henne allt, och att hon faktiskt varit en dålig vän till mig det senaste året. Hon svarar knappt på mina meddelande, fast jag vet att hon chattar som sjutton med min man. Ofta får jag numera veta vad som händer i hennes liv via min man.

    Jag tror inte jag kan gå förbi detta. Jag känner mig så sviken, både av min man och av min vän. Jag känner mig utnyttjad. Jag känner mig så ensam.

    Vad ska jag göra? Någon som varit med om något liknanade?

  • Svar på tråden Min man är förälskad i min bästa vän - vad ska jag göra?
  • missan75
    molly50 skrev 2014-08-06 14:09:04 följande:
    Jag tycker du har en poäng.
    Men jag kan samtidigt inte förstå hur väninnan tänker som umgås så mycket med TS man.
    Även om någon av mina väninnor hade gett mig tillåtelse till det så hade jag inte gjort det.
    Det hade inte känts bra gentemot min vän.
    Jag har dessutom blivit sviken av en väninna på liknande sätt och det är inget jag vill utsätta någon annan för.
    Mattias och Hannah.
    Nä, givetvis inte. Men med tanke på den övriga gränslösheten och om TS inte sagt ifrån tror jag man blir blind av hela situationen och inte vet vad som är normalt mer.
  • molly50
    missan75 skrev 2014-08-06 15:43:48 följande:
    Nä, givetvis inte. Men med tanke på den övriga gränslösheten och om TS inte sagt ifrån tror jag man blir blind av hela situationen och inte vet vad som är normalt mer.
    Det är nog sant.
    Mattias och Hannah.
  • Anonym (Ensammast)
    Anonym (Gubbe) skrev 2014-08-06 14:42:39 följande:

    Den utlämnade informationen är intressant. Du hade alltså en affär själv med en annan man, din man förlät dig och nu blir du svartsjuk för att han har känslor för en annan?

    Dessutom är du såpass lat och egocentrisk att du dumpade över din väninnas problem på din man när inte du hade lust att vara hennes stöd själv? din man är en toffel, och alldeles för snäll som låter dig hunsa honom så.

    Jag är glad för deras skull, de kommer bli ett fint par ihop, och du kan väl gå tillbaks till älskaren om du känner dig ensam.


    Vi har inte varit otrogna mot varandra. Jag vet att min man som mest kramat min vän, strykt henne över håret och masserat hennes fötter. Min egen förälskelse för många år sedan var på avstånd, mitt objekt kände inte till mina känslor, men jag betedde mig som en idiot mot min man. Det var han villig att förlåta, men vi fick jobba hårt för att lägga det bakom oss. Och jag är villig att förlåta min man nu. Vi har en fin familj tillsammans.

    Min vän kommer att försvinna ur våra liv så länge vi behöver det, för att lägga detta bakom oss. Jag tror det kan ta flera år för oss att repa oss efter det här, men vi kommer att repa oss. För jag litar på min man. Vi får se längre fram om min vän kan bli min vän igen. Jag tror inte det.

    Jag tycker att vi alla tre bär skulden till det som hänt. Störst skuld bär min man och jag, som inte kommunicerade tydligt med varandra om hur vi upplevde situationen. Jag valde att inte lyssna på irritationskänslan när stod klart att hon skule sova över igen. Min man frågade aldrig tillräckligt tydligt vad jag faktiskt tyckte om vår lösning.

    Jag håller med den som skrev att det var slappt av mig att inte själv ta på mig rollen som den som lyssnade på min vän när hon behövde det som mest, utan hänvisade till min man. Men den som känner honom kan intyga att han är en fantastisk lyssnare. Och det unnade jag min vän.

    Jag har känt min vän i närmare 20 år, hon var också vittne när vi gifte oss. När hon började sova i vår säng låg hon och hulkade av gråt bredvid oss hela nätterna. Hon behövde vår närhet. I början sov min man i mitten mest av bekvämlighet, ingen av oss andra ville ligga där. Sedan fastnade det, och det blev normalt i vår relation att hon låg i vår säng. Det blev normalt att jag och min man lade energi på att hon skulle må bra, trots att hon tagit sig igenom det värsta. Jag vet nu att det var fel, och det kommer aldrig någonsin ligga en annan människa i vår säng med oss igen.

    Att min man blir förälskad i andra tycker jag inte är ett större problem. Jag vet att han vanligtvis klarar att hantera det. I det här fallet var vi för nära objektet, han lyckades inte ta sig undan som han brukar. 

    Ni som skriver att vi inte har en bra relation vet inte vad ni pratar om.
  • Anonym (:O)
    Anonym (Ensammast) skrev 2014-08-05 16:17:58 följande:

    Min bästa väninna gick igenom en tuff skilsmässa för ungefär ett år sedan. Eftersom min man är en ovanligt klok och empatisk person, sade jag till min vän att hon gärna fick diskutera sina problem med honom. Jag vet att det hjälpt henne mycket att prata med honom: han är utbildad inom ledarskapscoachning och vet hur man hjälper någon utveckla sina egna tankar. Min väninna har alltid varit nära oss, men nu blev hon en naturlig del av vår familj, vi skojade om att min man hade två fruar. När hon sov över sov hon i vår säng, med min man i mitten. Min man har ett stort krambehov, och jag såg inget problem med att han kramade henne när hon var ledsen. De åkte ofta iväg och badade tillsammans om kvällarna medan jag var hemma med våra två sovande barn. Då såg jag inget direkt fel i det, jag vet att min man älskar kvällsdopp.

    För några dagar sedan berättade min man att han är förälskad i henne. Jag vet att han inte kommer att lämna mig, det är jag som är hans livspartner, och han tror inte att hon känner till hans känslor.

    Så sent som igår var jag inne på att ljuga för min vän, att inte berätta om förälskelsen och bara be att hon backar från min man.

    Idag känner jag att jag vill avsluta vår vänskap. Jag känner att jag gett henne allt, och att hon faktiskt varit en dålig vän till mig det senaste året. Hon svarar knappt på mina meddelande, fast jag vet att hon chattar som sjutton med min man. Ofta får jag numera veta vad som händer i hennes liv via min man.

    Jag tror inte jag kan gå förbi detta. Jag känner mig så sviken, både av min man och av min vän. Jag känner mig utnyttjad. Jag känner mig så ensam.

    Vad ska jag göra? Någon som varit med om något liknanade?


    Omg.. ! Vafan menar du allvar ? 

    HUR kan du låta det gå till så här? !

    Lämna "väninnan" därhän fundera allvarligt tre ggr på hur du ska göra med din sk man, som tydligen även han är så gränslös så han låter det här ske.
    Ni behöver båda hjälp
  • Levande
    Anonym (Ensammast) skrev 2014-08-06 16:19:19 följande:
    Vi har inte varit otrogna mot varandra. Jag vet att min man som mest kramat min vän, strykt henne över håret och masserat hennes fötter. Min egen förälskelse för många år sedan var på avstånd, mitt objekt kände inte till mina känslor, men jag betedde mig som en idiot mot min man. Det var han villig att förlåta, men vi fick jobba hårt för att lägga det bakom oss. Och jag är villig att förlåta min man nu. Vi har en fin familj tillsammans.

    Min vän kommer att försvinna ur våra liv så länge vi behöver det, för att lägga detta bakom oss. Jag tror det kan ta flera år för oss att repa oss efter det här, men vi kommer att repa oss. För jag litar på min man. Vi får se längre fram om min vän kan bli min vän igen. Jag tror inte det.

    Jag tycker att vi alla tre bär skulden till det som hänt. Störst skuld bär min man och jag, som inte kommunicerade tydligt med varandra om hur vi upplevde situationen. Jag valde att inte lyssna på irritationskänslan när stod klart att hon skule sova över igen. Min man frågade aldrig tillräckligt tydligt vad jag faktiskt tyckte om vår lösning.

    Jag håller med den som skrev att det var slappt av mig att inte själv ta på mig rollen som den som lyssnade på min vän när hon behövde det som mest, utan hänvisade till min man. Men den som känner honom kan intyga att han är en fantastisk lyssnare. Och det unnade jag min vän.

    Jag har känt min vän i närmare 20 år, hon var också vittne när vi gifte oss. När hon började sova i vår säng låg hon och hulkade av gråt bredvid oss hela nätterna. Hon behövde vår närhet. I början sov min man i mitten mest av bekvämlighet, ingen av oss andra ville ligga där. Sedan fastnade det, och det blev normalt i vår relation att hon låg i vår säng. Det blev normalt att jag och min man lade energi på att hon skulle må bra, trots att hon tagit sig igenom det värsta. Jag vet nu att det var fel, och det kommer aldrig någonsin ligga en annan människa i vår säng med oss igen.

    Att min man blir förälskad i andra tycker jag inte är ett större problem. Jag vet att han vanligtvis klarar att hantera det. I det här fallet var vi för nära objektet, han lyckades inte ta sig undan som han brukar. 

    Ni som skriver att vi inte har en bra relation vet inte vad ni pratar om.
    Ok... 

    Ja, det kanske är så att han brukar hantera det där och att det nu kom för nära. På ett sätt är det något positivt och ärligt av honom om det är så att han brukar berätta när han får känslor för andra. Samtidigt som det känns som något negativt också; man behöver inte veta allt. Man mår bättre av att inte veta vissa saker. Jag tänker att jag själv aldrig skulle klara av att behöva höra sådant. Det skulle ta slut ganska så snabbt. Men man är olika, så om det funkar för er så funkar det väl så funkar det väl för er, kanske.
  • Levande
    Fool skrev 2014-08-06 11:33:21 följande:
    Det handlar inte så mycket om vad HON känner eller vad HAN känner , med ett par fungerande hjärnceller i skallen borde hon kanske funderat lite över vad TS känner....
    Precis. 

    Genom att hon under en längre period varit sen på att höra av sig till TS och snar att höra av sig till TS man så har hon ju på något sätt visat var hennes intresse ligger, och har en del av skulden.
  • Anonym (Kramande man)

    Jag blir berörd och inser att sånt här skulle kunna hända mig om jag var din man. Nu skulle inte min särbo tillåta det... Men jag måste tacka dig för att du lagt ut detta, det fick mig att tänka till och jag inser att jag nog inte alltid varit den bästa mannen och vännen tidigare i mitt liv. Jag tror ni kan fixa detta. Det att din man har känslor för din bästa vän är kanske inte så konstigt... tror nog du oxå har det på något sätt. Att man kan älska flera fast på olika sätt är nog inte så ovanligt? 
    Hoppas det går bra för er alla tre! Ni kanske inte måste välja bort vännen? Kanske kan det finnas plats för er alla tre i detta och att ni kan utveckla det till något bra och fint... 
    Kram på dig

  • Anonym (Ensammast)
    Anonym (Kramande man) skrev 2014-08-06 17:18:00 följande:

    Jag blir berörd och inser att sånt här skulle kunna hända mig om jag var din man. Nu skulle inte min särbo tillåta det... Men jag måste tacka dig för att du lagt ut detta, det fick mig att tänka till och jag inser att jag nog inte alltid varit den bästa mannen och vännen tidigare i mitt liv. Jag tror ni kan fixa detta. Det att din man har känslor för din bästa vän är kanske inte så konstigt... tror nog du oxå har det på något sätt. Att man kan älska flera fast på olika sätt är nog inte så ovanligt? 
    Hoppas det går bra för er alla tre! Ni kanske inte måste välja bort vännen? Kanske kan det finnas plats för er alla tre i detta och att ni kan utveckla det till något bra och fint... 
    Kram på dig


    Tack. Allt gott till dig.
  • Anonym (lena)

    Bara läst Ts.

    Exakt samma sak hände min mor i hennes ungdom för 45 år sen. Hon hittade till sist bästa väninnan och mannen i deras säng en dag då hon gick tidigare hem fr jobbet!!

    Mannen hade utvecklat en nyfikenhet gentemot väninnan som han inte kunde hejda......

  • Anonym (Gubbe)

    Jag fick en till idé. Du har ju redan låtit henne ligga sked med din man i sängen med dig bredvid, varför inte gå hela vägen, släppa svartsjukan (er tre sinsemellan) och bli ett "par" (en trio) all tre?

    Du gillar ju egentligen din väninna, du gillar din man, han gillar er båda och hon med. Det är ju perfekt egentligen.

Svar på tråden Min man är förälskad i min bästa vän - vad ska jag göra?