Anser ni att gemensam ekonomi i ett förhållande alltid är det bästa?

Jag har väldigt svårt att acceptera ursäkterna för varför man inte kan vara föräldraledig. Det är något som personligen är otänkbart för mig. Kan man inte vara hemma i nio månader så prioriterar man fel. Det tycker min sambo också, och då är han ändå f.d. egen företagare.

Men men, nu blev det off topic. Sorry.

Nä. För oss är det då men tror inte det gäller alla. Och vi har gemensam vardagsekonomi o sparande. Men det finns papper på att en del är bara min av olika skäl

Vi har delvis gemensam ekonomi och tycker det fungerar utmärkt.

Vi får vår lön till våra egna konton, och sätter över olika mycket till det gemensamma kontot. Jag sätter över 50% av min lön och han sätter över ca 40% av sin (vilket fortfarande är mer än vad jag sätter över). Detta konto används sedan till allt som rör hus, hem, båt och personförsäkringar. Ofta även till restaurangbesök mm. De pengar som är kvar vid slutet av månaden åker in på sparkontot eller går till extra amortering.

De pengarna vi har kvar på våra egna konton går till mobilräkningar, bilarna (vi betalar för en bil var så det går jämnt upp ändå) kläder och nöjen. Och såklart privat sparande.

Det funkar bra för oss, vi har aldrig varit osams om pengar. Hade vi däremot haft helt gemensam ekonomi hade jag nog blivit helt galen på honom stup i kvarten för att han köper så mycket fiskegrejer ;)

[quote=75218600][quote-nick]nevermind skrev 2015-04-27 18:04:07 följande:[/quote-nick]

Föräldraledighet delar man givetvis 50/50, vabbar varannan gång.

Blir min sambo sjuk eller arbetslös så slänger jag in mer på det gemensamma kontot, han mindre. För vi TAR HAND OM VARANDRA. När ska folk fatta att separat ekonomi inte är = skiter i varandra. Idioter.

[/quote

Jo ni gör så men verkar vara fler som är rätt hårda på "mitt" och "ditt" antagligen inga barn med i bilden där kanske. Att man delar på kostander och ställer upp för varandra trots olika konton ser jag som en delad ekonomi då vi gör samma själva? Gemensam ekonomi betyder väl inte allltid ett och samma konto? " idiot" jaja, den sam sade det kan va det. fjantigt...Tänkte på dem med helt separat ekonomi med mina och dina räkningar, egen mat, mitt - ditt," jag går ut för jag har råd och du sitter hemma och kan aldrig följa med för du har inte det", den typen av ekonomiskt tänk när man valt att bo ihop.

Har vänner som hamnat i detta och tror inte det är sååå ovanligt.

Och att vabba 50/50 är inte en självklarhet, hur.många av oss har inte en vän som.skilt sig och räknat ut allt den förlorat på all vab och lägre sysselsättningsgrad, absolut ska man tänka sig för innan och dela lika så gott man kan men mitt i livet tänker man kanske inte på det.

Intressant att höra av de med helt delad ekonomi:) Och om någon nekat någon hjälp ekonomiskt och sedan suttit i sitsen själv och ångrat sig/fått mer förståelse ?:)

Word. Naturligtvis ser man till att hela familjen har samma levnadsstandard. Jag vill ändå ha egna konton och egna pengar. Vi har även äktenskapsförord som detaljerar att våra konton är enskild egendom, så det är en ekonomisk trygghet för mig om något skulle hända att jag har sparpengar och fonder. Det betyder inte att jag inte älskar min man, jag skulle förstås försörja honom om det behövdes.

Att hjälpas åt och ha separat ekonomi är inte varandras motsatser. Och även om så vore ... det är inte jättekonstigt att ändra sitt ekonomiska upplägg beroende på omständigheterna.

"Svarade" är väl ändå lite att ta i?

Jag ser det lite så här... Om min man inte skulle vilja ha gemensam ekonomi så skulle anledningen till varför han inte skulle vilja hade vara tillräckligt för att jag inte skulle vilja dela mitt liv med honom. Oavsett om han eller jag hade mest pengar.

Det är det största trätoämnet, i praktiken varenda undersökning som finns har ekonomi som numero uno. hehe

Vi bråkar inte direkt om ekonomin, hade vi haft gemensam ekonomi, och även mer jämbördiga inkomster, så hade det garanterar varit ett stressmoment för henne, hon vill inte veta i detalj vad jag sysslar med framför riggen, hon ser mest uppsidan, och slipper då oroa sig för vad hon annars tycker är onödig risk.

Vi har väl en form av separat ekonomi, hon har inte samma ekonomiska förutsättningar som mig, fast hon behöver ju inte leva på vatten och bröd direkt, jag ser inte något problem i att vara generös mot hon, inte heller när det gäller hennes privata sparande, tecknade i en ny IPO för henne så sent som i februari till exempel, avräkningsnota för det caset landade på ungefär 25 000:-   

Här är en intressant undersökning SBAB publicerade inför alla hjärtans dag i år. 

www.sbab.se/download/18.30ac0d5614b4d42511c237/1423510735181/150210+AllaHj%C3%A4rtansDag.pdf

-----------------------------------

Jag tror att det är väldigt olika beroende på var i livet man befinner sig och hur familjekonstellationen ser ut. 

Om man har små barn så kanske gemensam ekonomi är att föredra. Dvs man delar på allt. Om en är föräldraledig så ska ju inte den behöva lida ekonomiskt och den andra parten ha det bra eftersom att det ändå är deras gemensamma barn. 

I andra förhållanden kan andra förutsättningar råda som funkar bättre. Man kan ex ha delvis gemensam ekonomi. 

Mitt ex och jag (inga barn) hade en procentuell fördelning av de fasta kostnaderna. Han tjänade mycket mer än mig och på så vis blev det lite bättre balans. Jag betalade därmed mindre av huslån, el etc. 

Min sambo som jag lever med i dag och sedan några år tillbaka har delad ekonomi. Trots det har vi ett gemensamt konto eftersom att vi har gemensamma utgifter. Det har vi räknat ut procentuellt (på ett ungefär) efter de förutsättningar som vi har nu. Hans barn bor här vv och därmed så betalar han 2/3 av matkontot medan jag sätter in 1/3. I övrigt delar vi rakt av och har delad ekonomi. Jag tycker att det är det bästa. Med tanke på att han har barn så skulle det annars bli lite konstigt. Jag är inte beredd att betala deras utgifter ex aktiviteter, kläder etc. Om vi hade gemensam ekonomi så skulle jag dessutom ha åsikter om vad jag tycker att vi ska lägga på barnen och det skulle kännas fel för oss båda. 

Så. Som svar på din fråga så tror jag att det är olika vad som är bäst beroende på var i livet man befinner sig samt i vilken typ av familj man lever i.