Anser ni att gemensam ekonomi i ett förhållande alltid är det bästa?

Vi är gifta, arbetar båda heltid. Vi har studerat båda två för att få våra löner och vi har samma arbetsmoral. Dessutom är våra löner rätt så lika. Vi har barn tillsammans, äger mycket mark och stort hus osv. Vi sparar på olika konton.

Min sambo investerar ibland flera tiotals tusen i sitt företag (som han har vid sidan av jobbet för att det är kul), ibland lånar han ut stora summor till en kompis. Jag har valt att betala av mitt lån till CSN på 300 000. Det här kan vi göra utan att den andre påverkas.

Jag skulle ha svårt för att köpa något så onödigt som en dyr handväska för gemensamma pengar. Nu när jag själv råder över min lön unnar jag mig däremot lyxgrejer ibland. Så egentligen vore kanske gemensam ekonomi bra för oss, ingen skulle ha hjärta att bränna pengar på onödiga saker.

Men uppenbarligen funkar gemensam ekonomi för många (trots att ekonomi är en vanlig orsak till skilsmässa). Och allt som funkar är bra! Håller dock med sextiotalist om att det låter riskabelt med bara gemensamma konton.

Min sambo investerar ibland flera tiotals tusen i sitt företag (som han har vid sidan av jobbet för att det är kul), ibland lånar han ut stora summor till en kompis. Jag har valt att betala av mitt lån till CSN på 300 000. Det här kan vi göra utan att den andre påverkas.

Jag skulle ha svårt för att köpa något så onödigt som en dyr handväska för gemensamma pengar. Nu när jag själv råder över min lön unnar jag mig däremot lyxgrejer ibland. Så egentligen vore kanske gemensam ekonomi bra för oss, ingen skulle ha hjärta att bränna pengar på onödiga saker.

Men uppenbarligen funkar gemensam ekonomi för många (trots att ekonomi är en vanlig orsak till skilsmässa). Och allt som funkar är bra! Håller dock med sextiotalist om att det låter riskabelt med bara gemensamma konton.

En annan liten trevlig grej med separata ekonomier är att man kan bjuda varandra. Och presenter är verkligen gåvor - inte något som båda egentligen har betalt tillsammans.

Det har jag funderat på. Om man har gemensam ekonomi och vill köpa en dyr present till sin partner, hur funkar det? Man kan ju inte unna sin partner något superlyxigt, för det är ju hen som betalar hälften likt förbaskat. Hur tänker ni kring det? Med smågåvor som godis och blommor och sånt är det ju tanken som är själva grejen, men när det rör sig om lite större summor (tex handväska för 2000kr), hur resonerar ni då?

Men vad är lite dyrare saker då. Känns som det finns en myt här. Tror ni jag frågar om allt. Nää visst spontanköper jag inte en bil en dag på stan men en kappa eller handväska för 2000kr kan jag lätt köpa om jag behöver en. Har man gemensam syn på pengar känner man på sig vad som är ok. Inte går jag och frågar heller.

En annan liten trevlig grej med separata ekonomier är att man kan bjuda varandra. Och presenter är verkligen gåvor - inte något som båda egentligen har betalt tillsammans.

Det har jag funderat på. Om man har gemensam ekonomi och vill köpa en dyr present till sin partner, hur funkar det? Man kan ju inte unna sin partner något superlyxigt, för det är ju hen som betalar hälften likt förbaskat. Hur tänker ni kring det? Med smågåvor som godis och blommor och sånt är det ju tanken som är själva grejen, men när det rör sig om lite större summor (tex handväska för 2000kr), hur resonerar ni då?

Min sambo är förutom sitt heltidsjobb egen företagare, mest på kul. Han får inte in några pengar där. Därför köper han alltså det företaget behöver för sina egna pengar. Som till exempel en dator för 12 000, tre skärmar för 1 600 kr var, ett tangentbord för tusen spänn (!!!). Han är programmerare.

Själv lägger jag en del pengar på syskonbarnen, resor hem till familjen och resor till vänner då vi trycker hundratals liter vin. Inget han vill sponsra när det ska inhandlas en Apple-hårddisk.

En väska eller kappa för 2 000 finns inte i vår värld. Vi har råd. Men tycker det är helt sjukt mycket pengar för nåt sånt. Så vi har samma ekonomiska tänk men olika intressen.