Anser ni att gemensam ekonomi i ett förhållande alltid är det bästa?

Nej absolut inte. Det kan också skapa många konflikter. Man delar upp sin ekonomi som passar en bäst..

Så länge räkningarna sköts och mat finns på bordet.

Jag ser det som att det finns tre sätt att ha det på (i stora drag):
1. Separat ekonomi: Man betalar lika mycket var till hyra, el, mat osv. + gemensamt sparkonto kanske och resten får man behålla själv = den som tjänar mest har överlägset mest pengar att röra sig på.

2. Mer jämställd ekonomi: Man betalar olika mycket beroende på vad man tjänar, till hyra- och matkontot osv. + gemensamt sparkonto och resten får man behålla själv = den som tjänar mest har lite mer pengar att röra sig på.

3. Helt gemensam ekonomi: Alla pengar in på ett konto oavsett vad man tjänar.

Jag och min kille lever inte som sambo nu men skulle vi göra det skulle vi nog köra på mittenvarianten. Därför att vi kommer från familjer med helt olika syn på pengar och jag skulle bli galen om han impulsshoppade upp pengarna på vårt gemensamma konto. Det handlar inte om andra problem i förhållandet utan helt enkelt på att vi är olika som personer.
Så vi skulle behöva dela noga, men i förhållande till vad vi tjänar, och komma överens om lagom mycket pengar att spara. Att se i slutet på månaden vad som är kvar och spara det, skulle inte funka, då skulle jag ha mycket mer kvar än han även om han skulle tjäna mer. Men det som ändå blir över skulle vi förstås spara, det också.

Vill han lägga alla pengar han har kvar på att köpa datorspel - kör på, så länge vi båda har lagt rimliga summor på allt annat. Det känns som både har mer frihet på det viset, känner jag. Men hade vi varit mer lika i vårt sätt att se på pengar, och intressen i liknande prisklasser, så hade vi förmodligen haft helt gemensam ekonomi.

Jag blir allt mer nyfiken på hur ni definierar gemensam respektive separat ekonomi! Några säger att ni har gemensam ekonomi men varsitt hobbykonto och/eller eget sparande. Har man det ser jag det som att man har separata ekonomier. Det är så vi gör - allt som används tillsammans eller av barnen (dvs det mesta) köps av pengarna som vi satt in på gemensamma kontot (bestämd summa på autogiro). Till stora gemensamma saker sparar vi tillsammans men vi har också varsitt lönekonto och varsitt sparkonto som var och en själv bestämmer över.

För mig innebär gemensam ekonomi att man inte har något som är ditt/mitt. Men jag är kanske ensam om den definitionen? Borde jag omformulera mig?

För oss funkar det super bra. Vi har våra egna konton och när vi ser hur mycket vi får in och hur mycket alla fasta kostnader är så för jag över pengar till min sambo då det är han som betalar räkningar och inhandlar maten för månaden så resten av pengarna som jag har kvar är mina pengar som jag får spendera hur jag vill. Sen har han sin lön och det jag fört över att lägga på räkningar, mat, bensin och om han vill köpa något. Men det funkar kanske inte för alla av olika anledningar men man borde göra det som funkar bäst för de

Det är väl säkert inget som passar alla förhållanden.
Dock anser jag att det underlättar. Tycker det känns fruktansvärt att höra hur den ena parten i förhållandet inte har råd att följa med på aktiviteter och då antingen får bli hemma eller låna pengar av den som har mer pengar.
Jag ser det som så att har vi valt att leva tillsammans så ska vi dela "allt". Det underlättar verkligen nu medans jag studerar på högskolan och han jobbar. När jag är klar och får ett jobb efter min utbildning så kommer jag tjäna X antal tusenlappar mer. Ditt är mitt och mitt är ditt är mitt motto!