Vad kan man "förvänta sig" av sambon på morsdag?

ska man verkligen behöva kommunicera om det i förväg. Hörru, nu är det morsdag igen du får gärna hjälpa barnen att vakta upo mig då. nej tack kan det inte komma på eget initiativ så kan det likaväl vara. om jag dessutom gör en big deal av fardag så borde han ändå kunna tänka själv att jag också kanske skulle tycka det vara trevligt om han ansträngde sig lite också på motsvarande dag?

Jag går upp med.barnen alla andra dagar för att jag helt enkelt vaknar tidigare och det äe inget jag går runt och är bitter på precis. han är helt enkelt tröttare än mig på morgonen.

Förmodligen överreagerade jag (av era åsikter att dömma) så i fortsättningen ska jag sluta förvänta mig något så slipper man bli besviken. .

Du får väl lära barnen att göra frukost

Mina barn 5 o 8år bryggde te och bredde smörgåsar som de stansade ut som hjärtan med pepparkaksformar. Sen hade min mamma varit med äldsta tjejen och handlat en tröja till mig som de slog in tillsammans i ett fint paket och "väckte"mig (jag hörde hur de donade i köket långt innan) med en egenkomponerad morsdagssång.

Vi bor ensamma mina barn och jag så har ingen sambo/man som hjälper till men mina tjejer fixade det alldeles utmärkt på egen hand.

De gjorde likadant på min födelsedag för 2mån sen <3

Om man har små barn (4 o 8 i vårt fall) känns det inte som den rätta saken att göra att aom den andra föräldern steppa in och styra upp någon form av firande? Jag är ju förvisso inte hans mamma men betyder det att min morsdag ska glömmas tills jag har vuxna barn?

Mina barn hade förberett en sång och måla teckning till mig. Helt fantastiskt barn och man blir varm i hjärtat. Men jag kan ändå inte låta bli att bli besviken när det är jag som får gå upo o steka söndags plättarna medan han tar sovmorgon. Jag går upp ALLA andra dagar om året med barnen och gör frukost även dessa. Sedan kom min sambo upp gav mig en kram och satte sig vid bordet. Ironiskt nog hade han tagit på tshirten med "super pappan" som jag köpte åt honom ifrån barnen på förra farsdag. När min äldsta dotter säger att han också borde måla en teckning till mig idag eftersom han inte köpt någon present svarar han "mamma förtjänar mer än en teckning" varpå jag svarar "du behöver inte köpa något åt mig, men du kunde iaf ha ansträngt dig lite, hjälp barnen eller låtit mig ha sovmorgon iaf" "Jag hade gärna låtit dig ha haft sovmorgon fräser han till svar" "Skulle jag väcka dig först då menar du undrar jag?" Att väcka honom tar ungefär en halvtimma och det tyckte han minsann att jag kunde ha gjort. Fin sovmorgon kan man ju tycka.

Är det jag som överreagerar? Med kroppen full av gravid hormoner vet man knappt varken ut eller in. Eller kan man som förälder ä då förvänta sig något en sådan dag som denna av sin partner. Speciellt när själv vaktar upp honom när det vankas farsdag?! Hur gör ni?

Min första mors dag för fem år sen va den värsta...

Min dotter va 1 v gammal. Jag hade jätte problem med amningen som inte fungerade...Hade sår på vårtorna, en unge som va konstant hungrig och va själv helt slutkörd och trött och grät dygnet runt. Och hade sjukt ont mellan benen så jag kunde endast stå, ligga eller sitta på en gammal kökstak.

Hade hoppats på uppvaktning den dan av sambon Då det faktiskt va första för mig. MEN ingenting. Inte ens ett grattis. Och i samma veva som jag tog upp det på kvällen så ville det sig inte med amningen, jag började gråta, igen. Dottern va hungrig och det han klämmer ut sig då är att "kan man inte amma, ska man fan inte ha barn, helt värdelöst"

Så med det i minnet, varje mors dag, så är jag nästan glad att denna dag går obemärkt förbi .

Blir väl när dottern blir äldre..då firandet kommer från henne istället. ..som det borde vara.

Så egentligen har jag ingen kommentar till TS inlägg.

Kanske att jag ändå håller med om att en sovmorgon per år borde man som mamma få. Ganska viktigt och betydande handling för någon som tar ALLA andra mornar. Som det är här också. Likaså idag.