Nu sa hon det för femhundrafemtionde gången

Ibland känns det som en relation från hell men jag vet inte... jag har en stark lojalitet till alla jag står nära eller borde bry mig om så det är inte bara att bryta för mig. Dessutom är ju pappa tillsammans med henne och att bryta med henne skulle påverka honom och det vill jag inte utsätta honom för. Vad som kanske är rätt för mig kan göra andra illa och jag gillar inte att göra andra illa med flit.Det känns ganska tragiskt när jag tänker efter. Många andra har mammor dom kan anförtro sig åt och hämta styrka hos men min mamma gör allt hon kan för att bryta ner mig och trycka ner mig. Jag skulle aldrig åka hem för stöd och tröst som så många andra kan göra hos sina föräldrar. Jag skulle aldrig berätta något om mig själv eller mina drömmar och känslor för henne för hon skulle sprida ut det till alla hon känner och dessutom använda det emot mig vid första bästa tillfälle. Jag känner mig inte trygg att berätta nånting för henne annat än om vädret och jag har heller aldrig berättat saker för henne, inte ens som litet barn. Jag höll alltid allt för mig själv och det är först nu dom sista åren som jag har hittat en person som jag vågar öppna mig för lite men det är väldigt lite och personen förstår mitt problem med att öppna mig men kallar mig isprinsessan (på ett kärleksfullt sätt) men jag fixar inte närhet med någon. Kanske har det med min uppväxt att göra?

Jag är äldre än 35 så det är kört för mig. Jag använde 35 som ett exempel till den jag skrev åt.

Vad synd att så många av er är så aggressiva. Det är inte just det här jag har hakat upp mig på som någon så fint uttryckte sig men det var det sista som hände och som gjorde mig ledsen igår. Därför skrev jag om just det. För det sårar verkligen att höra någon säga att det är tur att man inte har några barn för att man skulle vara en kass förälder. Testa själv att säga det till några random barnlösa personer över 25 år och se hur dom tar det! Ni lär få några ovänner och hett om öronen misstänker jag. 

Och vad vet ni om vad jag har försökt göra åt problemet? Det är ledsamt att läsa era förutfattade meningar om saker ni inte har en susning om. Jag kämpar på i min lilla värld med dom verktyg jag har.

Grf, psykologen jag hade vet en miljon saker som har hänt. Betydligt mer än det som står här som är mindre än en promille. Psykologen var bra men det är inte lätt att ändra på årtionden av jag avskyr ordet men kränkande behandling och programmera om mig. Vissa saker är djupt rotade.

Tagga, om du menar stå nära som ett kärleksfullt och förtroligt förhållande så absolut inte men vi pratar om väder och vind flera gånger i veckan.

??? Gör du?