Tigrisog skrev 2015-07-21 07:26:03 följande:
Ts, bara för att du är över 35, antar inte så långt ifrån, så är det inte för sent få dig att få barn. Av det jag har läst får jag en känsla av att du är en väldigt känslig och empatisk person. Två bra kvalitéer som gör en bra förälder. Mycket mer än en del föräldrar, även till flera barn, besitter. Ditt liv skulle få en ny dimension du inte anar :) . Vill du, känner ni för det du och din partner så gör det! Varför låter du din mamma "vinna" genom att du låter dig själv påverkas så negativt av det hon säger?? Bygg upp ditt självförtroende, du behöver inte bryta med din mamma, du behöver bara inte acceptera längre det hon säger, vänligt men bestämt. Har själv lite strul med min mamma pga av att jag inte köper allt hon tycker att jag borde göra, eller att jag borde vara, riket mina små töser. Även om en del sårar av det hon säger, väljer jag ändå att vara så öppen, empatisk i livet jag vill och tar de beslut, även om de ibland inte gillas av henne, men som jag ändå tycker är bra, framför allt för mina barn. I slutändan handlar det om att våra föräldrar, om inget oförutsett inträffar, dör långt före oss, sina barn. Vi blir kvar lite längre och vi fortsätter att leva så som vi är, med konsekvenserna av de beslut vi har tagit tidigare i våra liv och som har format oss. Jag vill inte ångra att jag inte gjorde saker, som jag innerst inne hade velat göra i mitt liv, men som jag lät bli att göra pga av någon annan, även föräldrar. Vill i slutändan också ha ett fint minne av, i det här fallet, min mamma, och inte ev. riskera att bli bitter. Jag maler på och kör på med att även om vi ibland tycker olika så är det ok. Skitsvårt ibland ja men jag måste. Vilka andra val har jag? Lycka till.
Om jag får säga det själv så slår du huvudet på spiken när du säger att jag är empatisk. Det är väl en av orsakerna till att jag inte kan be henne fara åt helvete hur som helst. Jag tänker att om hon faktiskt har en psykisk sjukdom (som hon aldrig skulle gå till en psykolog för för hon har inga problem det är alla andra som har problem) så kan hon ju inte hjälpa att hon är som hon är. Vem är då jag att bryta med någon som inte kan hjälpa hur hon beter sig? Jag måste vara större än så tänker jag.
Det är intressant det du säger om att jag låter henne vinna. Jag har nog gjort det i mångt och mycket överhuvudtaget med andra saker också. Delvis för att livet blir SÅ JÄVLA JOBBIGT när hon inte får som hon vill så det är enklare att låta det gå. Vi är flera i släkten som har kommit till samma slutsats för det finns ingen rim och reson med henne.
Jag är glad för din skull att du verkar kunna balansera din mamma och ändå göra det du vill och dina barn verkar ha en bra förälder i dig.
Hur bygger man upp sitt självförtroende förresten? Och självkänslan också för den delen?
Tack för ditt insiktsfulla svar.
