Ramborg skrev 2015-07-21 08:24:39 följande:
TS, du kanske kan prata med din pappa om situationen. Är han normal borde han inse att din mamma behöver psykiatrisk hjälp. Fast det är klart, lever man ihop med någon och inte skyddar sitt barn när personen går in och skriker på barnet om natten, då är man nog långt inne i någon form av medberoende.
Du ska inte låta din mamma komma undan med det här längre. Småprata om vädet och vind kan hon göra med någon annan i fortsättningen.
Ring henne inte. Låtsas inte som allt är som vanligt. Ringer hon dig, avbryt henne direkt efter "hej": "Jag trodde du ringde för att be om ursäkt för att du var så bottenlöst elak sist. Är det inte därför du ringer så vill jag inte prata med dig. Hej då."
Ingen diskussion, TS. Du säger ju själv att man inte kan vinna över henne.
Jag förstår att det är svårt. Så du behöver inte konfrontera henne med allt skit hon gjort under hela ditt liv. Håll dig till det här senaste och diskutera inte! Ringer hon inte så låter du relationen rinna ut i sanden. Du får träffa din pappa på annat sätt.
Om någon undrar eller om din mamma pratar skit om dig på byn, säger du ungefär såhär. "Min egen mor sa något så elakt att jag inte kan tåla det. Hon måste be om ursäkt annars kan jag inte träffa henne mer, och du får förlåta att jag inte vill gå in på några detaljer. "
Du är stark TS. Du klarar det här .
Pappa och jag har pratat om det en miljon gånger. Han säger att jag ska låta det rinna av mig bara. Det har jag hört sen jag var fyra år; låt det rinna av dig bara! som ett mantra.
Han tror också att hon har psykiska problem men säger bara att hon aldrig skulle söka hjälp och människor förändrar sig inte så han tycker bara att vi ska finna oss i det.
Min pappa är bra på
nästan alla sätt och vis men jag undrar också hur han tänkte när han låter någon stå och skrika hemskheter på sitt barn i timmar mitt i nätterna gång på gång hela uppväxten? Allt annat som han bara tillät henne göra mot mig? Det är ju klart att han också märkte av den psykiska misshandeln så hur kunde han låta det ske mot en 4-7-10-13-16-åring och bara säga "Vatten på en gås" när jag ifrågasatte vad hon höll på med? Om någon skulle skrika ens i närheten av min hund så skulle jag bli galen och kasta ut personen. Min hund ska inte behöva lyssna på skrik och bli rädd. Pappa kan tom än i denna dag skälla ut mig framför mamma för att hon vill det och vill veta att han är på hennes sida för att sedan säga till mig att han tyckte precis tvärtom och inte menade det men att han låtsas hålla med mamma framför mig. Hon ber honom i princip att skälla ut mig och han gör det och ber sen om ursäkt bakom hennes rygg. Alltså, ni hör ju... Han har det inte heller lätt med henne.
Allt du skriver är jättebra Ramborg och jag ska tänka på det. Men det är så många i tråden som har ryckt på axlarna och sagt att hennes ord om att jag inte ska ha barn är väl ingenting men jag frågar dig nu som verkar vettig; ÄR det nånting att säga så till någon- sin dotter eller är jag för känslig?
