• Anonym (ADD)

    Jag ADD, han högfungerande autist. Barn?

    Ja, vi är ett par i 30-årsålden som efter många om och men till slut har hittat oss själva, varandra, klarat av utbildningar och hittat jobb och boende vi trivs med. Jag har en historia där depressioner, sociala svårigheter och vantrivsel på skolor och arbetsplatser har utmanat mig till det yttersta men där jag nu i vuxen ålder tack vare terapi, massor med stöd och lite tur äntligen hittat rätt sätt att använda mina styrkor och hantera mina svagheter. Min sambo, och bästa vän sen 15 år, har egentligen främst haft bekymmer med det sociala och svårigheter att prioritera vardag framför specialintressen, men även hans problematik blir med åren mindre framträdande och med hjälp av rutiner funkar han idag som de flesta andra. Här dyker tanken på egna barn upp, och den impulsiva delen av mig vill genast sätta igång, och lösa eventuella problem när de dyker upp samtidigt som den grubblande perfektionistiska sidan genast förkastar det hela, inte kan vi uppfostra ett barn, i ett samhälleligt sammanhang där sociala förmågor är ett måste, interaktioner med skola, vård och andra föräldrar? Hur kommer vi påverkas av ett barn i vår uppstyrda och strukturerade vardag? Och hur kommer ett barn påverkas av att växa upp med "knepiga" föräldrar där mamma kanske inte alltid vågar gå på föräldramöte, där hen kanske växer om pappa i social mognad redan före högstadiet? Hur kommer jag hantera ljudbilden som ett spädbarn innebär, jag som är rädd för dammsugaren, microns pling och tvättmaskinens pipande. Och hur stora är sambons empatiska förmågor egentligen? Många frågor, få svar.

    Någon där ute med erfarenhet, antingen som förälder med funktionshinder, eller barn till förälder med funktionshinder?

  • Svar på tråden Jag ADD, han högfungerande autist. Barn?
  • Anonym (nej)
    Anonym (ADD) skrev 2015-08-02 21:08:24 följande:
    Såna här åsikter är såklart också välkomna, men utveckla gärna.
    Jag arbetar inom en förening där jag mer specifikt har hand om och talar med tonåringar som växt upp med föräldrar som har diagnoser inom det spektra där du och din sambo återfinns och deras berättelser, erfarenheter och upplevelser ligger till grund för mitt yttrande.
  • Anonym (svårt...)

    Man kan aldrig råda andra, men tänk på att det är ärftligt. Så räkna med att barnet/barnen kommer att ha svårigheter och var öppna för hjälp och stöd.


    Eller avstå...

  • Nonym

    Usch för folk som tycker att en diagnos (eller två) är anledning nog för att avråda folk från att skaffa barn!

    Hade inte ts beskrivit att de i övrigt har en väl fungerande vardag med arbete, boende och rutiner, så visst, men nu är det ju inte så.

    Ni kommer ju uppenbarligen få stöd från er familj OCKSÅ, inte bara det stöd ni är berättigade iom era diagnoser, så lyssna inte för mycket på vad andra säger, gå på vad NI vill. Det kommer alltid finnas de som avråder, precis som ni själva tvekar, men i slutändan är det ert beslut och jag tror ni är mer lämpade som föräldrar än många andra.

  • Anonym (adhd)

    Skaffa barn! Jag har adhd och barn. Inget problem finns förutom alla människor som är ovetandes om VAD det är. Jag är högutbildad och lever som alla andra FÖRUTOM att jag är mer kreativa sidor och empati än många utan diagnos. Bara min åsikt:)

  • Anonym (ckm)
    Anonym (adhd) skrev 2015-08-03 08:37:19 följande:

    Skaffa barn! Jag har adhd och barn. Inget problem finns förutom alla människor som är ovetandes om VAD det är. Jag är högutbildad och lever som alla andra FÖRUTOM att jag är mer kreativa sidor och empati än många utan diagnos. Bara min åsikt:)


    Ja, DU fungerar trots eller kanske tack vare din ADHD väldigt bra. Jag känner en kvinna med tre fullföljda utbildningar, en där hon har bara några poäng kvar och hon är mycket framgångsrik i det yrket hon har och hon skaffade precis barn, hon klarar det också utmärkt.

    Men det finns även de som mamman till mitt bonusbarn. Hon har haft stöd i sitt föräldraskap längre perioder, kontaktfamilj till barnet osv, men det hjälper inte.

    Det har gått så långt att barnet nu kommer att bli mitt fosterbarn, ensam, utan barnets pappa som hjälp eftersom han har högfungerande autism och har noll och intet intresse i sitt barn eftersom barnet låter. Vi har alltså separerat pga detta, att jag tar hand om hans barn. 

    Jag rekommenderar att TS och hennes partner inte skaffar barn på samma grunder som anonym (vården) skriver.
    TS depression kan bryta ut igen pga stressen som det kan innebära, TS och/eller hennes partner kan bryta ihop när som helst och ett barn ska inte utsättas för det om man kan undvika det och det kan de i detta fall. Visst, de kanske klarar det utmärkt! Men OM de inte gör det är det ett barns liv vi talar om.
  • Anonym (adhd)
    Anonym (ckm) skrev 2015-08-03 08:54:04 följande:

    Ja, DU fungerar trots eller kanske tack vare din ADHD väldigt bra. Jag känner en kvinna med tre fullföljda utbildningar, en där hon har bara några poäng kvar och hon är mycket framgångsrik i det yrket hon har och hon skaffade precis barn, hon klarar det också utmärkt.

    Men det finns även de som mamman till mitt bonusbarn. Hon har haft stöd i sitt föräldraskap längre perioder, kontaktfamilj till barnet osv, men det hjälper inte.

    Det har gått så långt att barnet nu kommer att bli mitt fosterbarn, ensam, utan barnets pappa som hjälp eftersom han har högfungerande autism och har noll och intet intresse i sitt barn eftersom barnet låter. Vi har alltså separerat pga detta, att jag tar hand om hans barn. 

    Jag rekommenderar att TS och hennes partner inte skaffar barn på samma grunder som anonym (vården) skriver.

    TS depression kan bryta ut igen pga stressen som det kan innebära, TS och/eller hennes partner kan bryta ihop när som helst och ett barn ska inte utsättas för det om man kan undvika det och det kan de i detta fall. Visst, de kanske klarar det utmärkt! Men OM de inte gör det är det ett barns liv vi talar om.


    Jag känner folk utan adhd som inte bör skaffa barn.. känner en helt diagnosfri man som slog sin fru.. så tror mer det har med person till person att göra. Självklart ska man kunna ta hand om sina barn men bara för man har en "stämpel" betyder det inte att man inte gör det.. min syster har depression och fick lättare autism i vuxen ålder. Hon har 3 fina barn som mår prima:)
  • Anonym (adhd)
    Anonym (ckm) skrev 2015-08-03 08:54:04 följande:

    Ja, DU fungerar trots eller kanske tack vare din ADHD väldigt bra. Jag känner en kvinna med tre fullföljda utbildningar, en där hon har bara några poäng kvar och hon är mycket framgångsrik i det yrket hon har och hon skaffade precis barn, hon klarar det också utmärkt.

    Men det finns även de som mamman till mitt bonusbarn. Hon har haft stöd i sitt föräldraskap längre perioder, kontaktfamilj till barnet osv, men det hjälper inte.

    Det har gått så långt att barnet nu kommer att bli mitt fosterbarn, ensam, utan barnets pappa som hjälp eftersom han har högfungerande autism och har noll och intet intresse i sitt barn eftersom barnet låter. Vi har alltså separerat pga detta, att jag tar hand om hans barn. 

    Jag rekommenderar att TS och hennes partner inte skaffar barn på samma grunder som anonym (vården) skriver.

    TS depression kan bryta ut igen pga stressen som det kan innebära, TS och/eller hennes partner kan bryta ihop när som helst och ett barn ska inte utsättas för det om man kan undvika det och det kan de i detta fall. Visst, de kanske klarar det utmärkt! Men OM de inte gör det är det ett barns liv vi talar om.


    Jag känner folk utan adhd som inte bör skaffa barn.. känner en helt diagnosfri man som slog sin fru.. så tror mer det har med person till person att göra. Självklart ska man kunna ta hand om sina barn men bara för man har en "stämpel" betyder det inte att man inte gör det.. min syster har depression och fick lättare autism i vuxen ålder. Hon har 3 fina barn som mår prima:)
  • Anonym (E)
    Nonym skrev 2015-08-03 08:32:38 följande:

    Usch för folk som tycker att en diagnos (eller två) är anledning nog för att avråda folk från att skaffa barn!

    Hade inte ts beskrivit att de i övrigt har en väl fungerande vardag med arbete, boende och rutiner, så visst, men nu är det ju inte så.

    Ni kommer ju uppenbarligen få stöd från er familj OCKSÅ, inte bara det stöd ni är berättigade iom era diagnoser, så lyssna inte för mycket på vad andra säger, gå på vad NI vill. Det kommer alltid finnas de som avråder, precis som ni själva tvekar, men i slutändan är det ert beslut och jag tror ni är mer lämpade som föräldrar än många andra.


    Ja och vad händer när denna vardag fullt av rutiner ställs på ända? Det är ju DET man som förälder ska klara av. En förälder utan diagnosen autism tex har mkt lättare att anpassa sig till nya händelser i livet.

    Jag säger varken bu eller bä i den här barnskaffar-frågan men det är väldigt märkligt att säga "kör på" som vissa gör här, som att det inte är nån stor grej. Men det är det.
  • Nonym
    Anonym (E) skrev 2015-08-03 10:14:07 följande:

    Ja och vad händer när denna vardag fullt av rutiner ställs på ända? Det är ju DET man som förälder ska klara av. En förälder utan diagnosen autism tex har mkt lättare att anpassa sig till nya händelser i livet.

    Jag säger varken bu eller bä i den här barnskaffar-frågan men det är väldigt märkligt att säga "kör på" som vissa gör här, som att det inte är nån stor grej. Men det är det.


    Är väl en lika stor grej vare sig man har diagnos eller inte? Konstigt att dessa nej-sägare inte avråder ALLA från att skaffa barn, det kan ju gå åt helvete för vem som helst?!!
  • Anonym (Nurse)
    Anonym (vården) skrev 2015-08-02 21:07:41 följande:

    Min åsikt är att ni bör avstå.

    Har via mitt arbete i våden där jag träffar många föräldrar alltför många gånger sett så många fall där man för barnens skull verkligen önskar att föräldrarna inte skulle varit så egoistiska utan skulle avstått.

    Men det måste kännas hemskt att höra detta, barnlängtan är ju en så stark instinkt och för många är barn mer eller mindre meningen med livet ... :(

    Vad säger exempelvis att det är den normala ljudbilden ni kommer mötas av? Ni kanske får et barn med kolik? Mitt barn hade kolik 16h per dygn i 4-5 månader.
    Vad säger att ni inte får ett barn med särskilda behov?


    Helt enig. Att skaffa barn är ett stort beslut och inte ett där man kan vara så egoistisk att man förstör någon annans (barnets) liv. 

    Också bra poäng om särskilda behov, den risken är ju bara större givet att ni själva har diagnoser båda två. Inte säker på att ni förstått riktigt hur det kan vara...
Svar på tråden Jag ADD, han högfungerande autist. Barn?