Jag ADD, han högfungerande autist. Barn?

Ja men ännu mer om man som förälder har diagnoser som dessa. Eller tycker du att det verkar helt problemfritt? TS är liksom rädd för micro-plinget så hur blir det då med ett barn som skriker?

Tycker det är tragiskt och tråkigt att man blir bortdömd som förälder för att man har en diagnos...

Det finns många "vanliga" föräldrar som absolut inte borde ha barn...

Jag tror ni kan klara föräldrar rollen utmärkt, dels för att ni är så medvetna om er problematik och har arbetsredskap som fungerar. Jag tänker på det du säger om barnskrik, kan det inte tom vara så att det blir skillnad om det är egna barn istället för barnvakts barn...

Sen är det ju oxå så att man vänjer sig... Jag kan ju känna mig jättetrött när jag varit barnvakt (innan jag fick barn och nu när vi har egna) för det är inte mina barn... Jag känner dem inte 100, kan inte riktigt läsa av och måste vara skärp på ett helt annat sätt...vilket gör att man blir tröttare.

Jag tänker inte råda i någon riktning, det är helt och fullt ert beslut!

Men jag tycker bara din insikt och hur du tänker kring detta tyder på en större mognat än många andra som "bara skaffar" barn!

Lycka till med allt!! (Hur ni än bestämmer er för att göra!)

Jag skulle aldrig välja bort min ADHD. Jag trivs med att tänka utanför boxen och är tacksam för mina unika egenskaper som jag har. Samhället påstår att vi är fel.. inte konstigt att man blir deppig..

Henry Ford

Christopher Columbus

Will Smith

Einstein

Leonardo da Vinci

Mm..

Finns hur många personer som helst som inte borde ha fått ett liv pga?

Nej tycker samhället ska sluta sätta folk i fack!!

Eller ska inte homosexuella heller få barn?

Fanns faktiskt en tid då det klassades som en sjukdom.. men alla med add/adhd är ju bråkiga kriminella pundare och autism är väl apatiska människor som inte känner känslor...

Just därför jag redan föreslagit bakgrundsmusik samt hörselkåpor nära till hands. Det där med överkänslighet mot ljud är nog ett väldigt litet problem.

Det finns inget föräldraskap som är problemfritt

Då borde väl ingen skaffa barn? Vem som helst kan ju bli deprimerad/sjuk/arbetslös?

Jag tror det är större chans att föräldrar med diagnoser som får barn med diagnoser snarare klarar det BÄTTRE än andra föräldrar. De vet själva hur det är, har antagligen lättare att hjälpa sina barn att få samhället att bättre förstå HUR deras barn ska behandlas.

Men det är kanske så att ALLA som avviker från normen borde tvångakastreras? Det verkar bara vad vissa här anser iaf?

Ja självklart finns det de även utan diagnos som inte bör skaffa barn. Men de har iaf bättre förutsättningar att klara av det än TS om man betänker TS situation.

Det är viktigt att ge båda sidor av saken, inte ta lättvindigt på det. Mina barns kusiner har en förälder med diagnos, föräldrarna är skilda och barnen fungerade i mångt och mycket som förälder till den med diagnos under sin uppväxt och det är inte rätt.
De tvingades bli vuxna och ta vuxna beslut långt innan de var redo för det och de mår inte så bra idag. De fick också lov att anpassa sig efter den förälderns diagnos och då talar jag om en diagnos vars påverkan inte märktes så mycket utåt, men hemmavid blev det ramaskri vid minsta förändring eller om något inte gick som föräldern tänkt sig.

Man måste tänka på fler än sig själv i frågan om att skaffa barn och jag tycker TS visar storhet genom att fråga om andras åsikter.

Om det finns två föräldrar utan diagnos så är det inte så troligt att båda drabbas av depression eller annat samtidigt. Då finns alltid en person som kan ta ansvaret för barnet. I TS fall är de två med diagnoser och TS beskrivning av hur de reagerar på saker och ting får mig att tro att barn inte är grejen för dem.

Jag tycker inte diagnos hör till saken! Har sätt föräldrar gå med mobiler när deras små cyklar eller sitter och krökar sent på semestern och tvingar barnen att se på!! Sen kan säker någon skriva "inte jag" men tror jag bara är BS bakom en mobil/dator.

Jag har jobbat inom pedagogik och ser saker både hos barn och föräldrar som inte har med DIAGNOS att göra.. Har ett år kvar på min lärarutbildning och gör valet att hoppa av. Inte för jag inte älskar att lära ut eller trivs i klassrummet.. För hur svårt många föräldrar gör det för oss lärare!

Nej såklart. Jag har ju också besvär här i livet och jag har ingen diagnos.. Men skillnaden mellan mig och tex TS är ju att hon har en vardag som kan kollapsa om hon inte följer rutiner. Hon skrev själv att hennes man blir apatisk och "går in i sig själv" när något är jobbigt. Som förälder är väl inte det ett alternativ?

Jag tvivlar inte en sekund på att någon med diagnos kan vara fullgod förälder, TS och hennes man verkar ha mkt stöd utifrån och det är alltid ett plus.

Ja fast du verkar inte ha så mkt besvär med din adhd och då går det ju bra? Ingen har sagt att någon med adhd inte kan vara bra förälder. Men om du läser vad ts har skrivit så ser du att dom har fler besvär än att hon "bara" har ADD..