Jag ADD, han högfungerande autist. Barn?

Diagnoserna kom efter barnen. Vi hade inte ens hört om Asperger vid det läget, dom är 15 och snart 17 nu. Och tänka om innan jag gör något är inte direkt vad jag är bäst på. :) Det var det här med avsaknad av konsekvenstänk.

Och ändå valde du att skaffa två barn?

Varför skaffade du inte två hundar istället?

Du om någon ska väl inte leka moraltant....

När jag läste rubriken suckade jag och tänkte inte nu igen.

Men TS jag är djupt imponerad av dig och vad du skriver.

Jag fyller femtio år i år, så det här med diagnoser fanns ju inte när jag växte upp och ännu mindre när mina föräkdrar var små.

Jag brukar säga att mina föräldrar borde inte ha skaffat barn, men det blev folk av brorsan och mig ändå. Vi lever och är förhållandevis lyckliga ich har det bra. Brorsan säger själv att han nog är ett sk"bokstavsbarn" och själv har jag många drag av ADHD ich är dyslektiker. Jag fick ta hand om min mamma från elva års ålder ta vuxenansvaret efter det att mina föräldrar skillde sig. Ingen upptäckta att jag inte kunde läsa och skriva ordentligt och framförallt inte klarade av siffror.

Jag har läst in grundskolan och gymnasiet på komvux som vuxen.

Men eftersom du TS och din sambo vet era svårigheter och har stöd av familj och inte verkar främmande för att be om hjälp utanför familjen så (kryss i taket) tycker jag att varför inte.

Ta reda på så mycket ni kan om ev hjälp och stöd ni kan få.

Men tänk igenom det tio gånger till för att vara någorlunda säkra på att ni klarar av det.

Det är ju inte bara barnets liv det gäller det gäller ju era liv också.

Ni har i dag ett bra fungerande liv och ni verkar lyckliga. Vill ni ha det kaoset ett barn innebär på gott och ont?

Jag valde bort barn både frivilligt och ofrivilligt för JAG ansåg att jag inte kunde ge ett barn det ha rätt att få enligt mina egna hårda regler. Men dom reglerna gällde mig och ingen annan.

Moraltant? Ts ställer en fråga, Lilje svarar utifrån sina egna erfarenheter. HUR är det att "leka moraltant"?

Lilje skriver ju att hen har diverse problem själv, men har ändå valt att skaffa barn, och tycker sen att det är lämpligt råd att föreslå att ts ska skaffa hund istället för barn.

Kasta sten i glashus är kanske ett lämpligt uttryck?

Nej, jag förstår inte riktigt hur du tänker... Om jag har gjort något som i retrospekt kanske inte var det bästa beslutet är det väl inte fel att råda någon annan att INTE göra det jag gjorde?

Varför ska alla prompt ha barn? Det är rätt så egoistiskt när man vet att det finns en massa faktorer som kan leda till ett dåligt föräldraskap och en risk att föra vidare dessa svårigheter.

Jag valde egentligen inget alls. Jag upptäckte efter tre månader att oj, mensen har inte kommit på länge. Efter första barnet väntade jag i ett år på mensen så jag kunde börja ta p-piller. Den kom inte, det gjorde däremot barn nummer 2. Då fick jag stoppat i spiral på 6-veckorskontrollen, för då räckte det.

Saken är, mitt tankesätt går inte så mycket efter logik. Jag gör inte smarta genomtänkte val. Saker händer, och sen får jag lösa det när det dyker upp. Men det hindrar ju inte att jag kan försöka ge andra råd efter mina egna erfarenheter. För när jag väl sitter där själv kan jag ju se hur jag hamnade där.

Jag skriver som jag gjorde i en annan liknande tråd:

Min sambo har ADHD och vi funderar på att skaffa barn snart. Att ha en diagnos som ADHD eller liknande (i t.ex. autism spektrum) gör en verkligen inte till en sämre människa. Man fungerar annorlunda än vad samhället har byggt upp som krav, men min sambo är nog en av de finaste killarna jag träffat eller känner. Så förstående, lugn och smart.

Ja, om man mår dåligt i sig själv så borde man vänta med att skaffa barn och börja med att må bra själv först. Men att ha en diagnos gör en inte till genetiskt skräp som inte borde föröka sig, istället för resten av världens "eliter" som är "friska".

Det finns tyvärr en norm som säger att alla måste ha barn för det är "meningen med livet" och det är därför många skaffar barn fast de inte borde.

Finns ingen regel som säger att "alla" prompt ska ha barn. Men alla ska få den möjligheten utan att människor dömer en, även bokstavsmänniskor.

Ja, det finns massa faktorer som kan göra en till en dålig förälder. Ingen borde skaffa barn med den risken då? Såvitt jag vet finns det för och nackdelar till allt. Man man är inte automatiskt en bättre förälder för att man hade turen att födas helt "frisk".

Tyvärr så är självkritik inget som ligger varm om hjärtat på de flesta människor. Så många faktorer som skulle kunna påverka föräldraskapet negativt ignoreras nog rätt så friskt. Då talar jag inte bara om personer med diverse diagnoser. Men en ytterligare faktor att ta ställning till när man har en eller flera diagnoser är ärftligheten. Allt annat är egoistiskt.

Sen tycker jag inte att man ska se barn som en rättighet utan ett privilegium. 

PS. Jag har själv en diagnos med viss ärftlighet och skulle aldrig utsätta en oskyldig människa för den risken. Man kan få ett rent helvete fast man i övrigt är högfungerande, det vet jag allt för väl.

Ja tyvärr är det ju normen som bankas in i skallen på alla. Den bankas in så hårt att vissa som saknar självkritik inte ens funderar 5 min innan de skaffar barn.

Man ska absolut tänka efter flera gånger innan man bestämmer sig för att skaffa barn, så att man vet att man är redo och verkligen brinner för detta.

Både jag och min sambo tar detta i beräkning då vi planerar barn, hans ADHD som han har fått kämpa med och som jag ser varje dag men som också gör att han kan hjälpa mig med saker. Att vara kreativ och tänka lite annorlunda, att acceptera andra människor snabbbare. Medan jag som är helt frisk helst håller mig undan och är den som blir arg lättast.

Utan hans mamma, som även hon har ADHD, så hade denna fantastiska kille inte funnits. Han som får enormt mycket beröm vart han än vänder sig, praktik och jobb. Att ha en diagnos är inte bara ett helvete och dåligt, man kan få kämpa mer men även min sambo vill inte byta bort sin ADHD med allt det negativa och positiva.

Det är ditt val att inte skaffa barn pga hur du känner, men att komma och säga att alla med en diagnos borde skaffa hund som jag sett här är bara ohumant. Tror du att min sambo är det barnet som tänkte; Wow, jag önskade att min mamma inte hade fött mig.

Nej, han är snarare glad över att hon gick sin egen väg och fick flera fantasistiska barn. Rent ärligt grymt smarta barn som ibland har en mycket mer öppen syn på världen än många andra jag träffat.