Jag har bf 17/10, så är i 34+6 idag. Det är min tredje graviditet, så det har väl satt sina spår. Med de två första jobbade jag till 6 dagar innan förlossningen, har fött på bf-4 och på bf. Denna graviditet blev plötsligt tuff i mitten på förra veckan, då jag fick mycket sammandragningar på kvällarna sittandes vid datorn. Natten till fredagen hade jag också en del sammandragningar, de gör inte ont men spänner mycket. På fredagen blev det värre på väg till förskolan, så på väg till jobbet började jag kolla hur ofta de kom. Jag blev minst sagt orolig när jag insåg att de kom med 2-3 minuters mellanrum och höll i sig ganska länge, då sambon dessutom skulle åka iväg över dan 2 timmar bort.
Så när jag kom fram ringde jag förlossningen som rådde mig hem och vila och ringa bm på måndag om det inte hade lugnat sig betydligt. Jag satte mig på en stol och läste medan jag väntade på ett möte med vår handledare för att planera nästkommande vecka, då jag inte visste vad som skulle hända. Det lugnade sig betydligt under de två timmarna. Sedan gick jag hem och vilade. Visst sammandragningarna fortsatte, men inte så ofta, så resten av helgen försökte jag ta det lugnt, förutom en promenad på lördagen för att kolla läget samt att vi handlade på söndagskvällen. Det var inte så smidigt och magen blev stenhård för ingenting. På måndagen gick jag till jobbet för att testa läget samt ringde bm som inte hade någon tillgänglig läkartid, så jag fick ringa förlossningen och fick en tid på tisdag eftermiddag i en annan stad. Tappen var tack och lov opåverkad, men han tyckte sjukskrivning på minst 50% var självklar. Då jag oavsett skulle få gå i samma trappor så valde jag heltid, för tänk vad jag skulle ångra mig om barnet föddes för tidigt bara för att jag var envis att jobba.
Nu har jag hunnit med 3 vardagar hemma. Jag har tagit sovmorgon medan sambon tagit barnen på morgonen, så det har blivit sen frukost och dusch. Sedan har jag typ vikt tvätt eller suttit vid datorn, ätit för att vila/sova en stund innan resten av familjen kommit hem. Än har det varit uthärdligt, men jag fasar för de långa 5-dagarsveckorna, då jag inte är motiverad att göra någonting typ.
Förra helgen hade jag smått panik då inget var förberett, så nu är tyget till babyskyddet och könsneutrala bebiskläder i 50-56 tvättade och nedpackade i en påse. Listan till bb-väskan är utskriven och packningen påbörjad, men jag tror inte jag vill kännas vid tanken att föda än, så den är inte direkt packad.
Förra förlossningen gick fort på 1,5 timmar från andra-tredje värk så det vore ju smart om i princip allt redan vore klart när det är dags, förhoppningsvis dröjer det till efter vecka 37 i alla fall, så vi slipper neo.
Nu de senaste dagarna har jag mer funderat på hur bebis ligger, då hickningarna som tidigare var nere vid höfterna och bebisen låg med huvudet ner i vecka 30 har flyttats till ovanför naveln på högersidan och magen har wobblat till ordentligt i övre delen sedan de många sammandragningarna började. Ikväll hade jag dock hickningar på rätt ställe igen, så förhoppningsvis ligger bebisen rätt igen. Vissa dagar är det jättemycket rörelser och andra mer sällan, så ibland hinner jag nästan bli orolig, men kanske ligger den vänd med benen inåt vissa stunder.
Sedan jag började vara hemma har jag känt mer i ryggen och ett tryck längst ner, så jag misstänker lite foglossning och rör mig inte så mycket mer än nödvändigt, då jag får sammandragningar när jag reser på mig, rör mig och ibland t o m när jag vänder mig i sängen. Tack och lov gör de inte ont, men särskilt sköna är de inte heller.