Vidriga hemska fördomsfulla förskollärare!

Det är rätt lustigt att läsa kommentarerna på detta inlägg, då det faktiskt är väldigt sant, men föräldrarna känner sig anklagade och anser det är fel att förskollärarna har åsikter.

Jag kan se till mina egna barn där äldsta dottern på 4,5 år kan somna på vägen hem från förskolan medan hennes 2-åriga syster är pigg då hon fortfarande sover middag på förskolan. De dagar den äldsta är arg för ingenting vid hämtning kommer hon som regel somna före middagen och så mycket tid med föräldrarna blir det naturligtvis inte. Lillasyster blir glad att se mig, men den äldsta gör allt för att förhala att gå hem, så hon trivs bra på förskolan.

Jag tror inte förskollärare gnäller mer än andra yrkesgrupper, MEN de ser ju både sitt eget perspektiv och barnens perspektiv. Barnen har ju ganska svårt att uttrycka sina åsikter och påverka. Tyvärr kan inte vi pedagoger påverka så mycket som föräldrar tror, då det är ekonomi och rektorer som styr utifrån politikernas beslut. Dessa politiker är valda av svenska folket, och den som har en minsta matematisk förmåga inser snabbt att antalet föräldrar som kan påverka är betydligt fler än förskollärarna, så jobbar vi gemensamt för bättre förutsättningar gynnar det alla barn bättre. Sedan om det handlar om mindre barngrupper eller mer personal, bättre förutsättningar för föräldrar att arbeta mindre är ju en annan fråga.

Att en del kommuner erbjuder 30 timmars barnomsorg för föräldralediga förstår jag inte vitsen med, då många familjer klarar sig med 15-20 timmar, men många föräldrar ser det som ett ypperlig tillfälle bara för att möjligheten finns och där antar jag att det är betydligt fler barn som får dela på lika många personal som innan.

Vi har flertalet gånger protesterat mot att ta in ännu fler barn när jag arbetade i förskolan, men ändå fått ta in fler då trycket är så hårt. Oftast behövs det ju fler avdelningar i januari då det är många som skolas in, men innan dess trycks de oftast in i befintliga barngrupper. Det lustiga är att de chefer som planerar verksamheten är lika tagna på sängen varje år.

I skolan är trycket också hårt, men där kanske inte föräldrar märker av på samma vis. Jag hör ju mina kollegor som är klasslärare få det tuffare och tuffare då antalet barn i förberedelseklasserna ökar markant och relativt nya barn tvingas ut efter bara några veckor/månader i förberedelseklass för att gå heltid i vanlig klass. Oftast ligger klasserna på uppåt 25 elever med kanske uppåt 10 nyanlända elever (d v s de har varit mindre än 4 år i Sverige). Resurserna ökar sällan mer i ett invandrartätt område. Så lärare är säkert också en grupp som anses klaga för mycket, men vänder ut och in på sig själva för att göra sitt bästa.

Självklart är det politikernas fel och maxtaxan är roten till det onda. Även att arbetslösa, föräldralediga osv har tillgång till barnomsorg på annat sätt än förut.

Rent syftningsmässigt är det inte det du skriver, vilket du nog såg i det jag pekade ut, men jag tror dig när du skriver att det inte var så du menade egentligen. Ett råd till dig: språk har en större makt än du verkar inse.

Sedan måste ju även förskollärare ha rätt att ha en åsikt.

Jag har arbetat med en kollega som hade småbarn, innan det fanns förskola för föräldralediga och hon tyckte det kunde vara likadant fortfarande. Jag kan förstå hennes poäng med att barnen mår bra av att ha mer tid med föräldrarna, men samtidigt har ju förutsättningarna förändrats. Huspriserna var lägre, kraven på utlandsresor, fin inredning mm lägre, så många familjer klarade sig på att mannen arbetade och att kvinnan var hemma. Med tanke på att äldre barn var hemma med föräldrarna så fans det ju också fler barn i lekparkerna att umgås med. Jag har en kompis som valde att ha 3-åringen hemma, men han blev så uttråkad då det inte fanns någon att leka med att hon till slut valde att skola in på förskolan så han fick 15 timmar i barngrupp.

I en familj med två småbarn på 1 och 2 år, valde pappan ofta att ta fler extra arbetspass utöver sin heltid, så att barnen ofta gick 6.30 till 18.30 flera dagar i veckan, då båda föräldrarna hade restid. Konsekvensen blev att barnen var ovana vid pappa och hellre stannade kvar på förskolan. Vi fick ofta hjälpa pappan att klä på barnen, då de bara sprang iväg, även när han "mutade" med att de skulle åka och dricka saft hos farmor och liknande. Med mamma följde de med på ett helt annat sätt. Annars kan man ju tycka att dessa barn verkligen borde ha längtat efter sin pappa som de knappt träffade på vardagarna. Så visst där hade vi åsikter, även om vi inte framförde dem till föräldrarna.

Sedan är det ju olika hur man prioriterar. Många föräldrar väljer ju idag att skola in senare, då påtryckningarna från andra föräldrar och på forum är så, medan de sedan ofta måste jobba heltid båda två. Andra låter dem börja vid ett, men försöker ha kortare arbetsdagar under flera år. Vilket som passar respektive barn bäst är ju olika. Men självklart finns det många som önskar att de kunde jobba mindre och träffa barnen mer, men som inte får det att gå ihop ekonomiskt, i synnerhet de ensamstående. Så i viss mån har man ju ett val att prioritera mindre arbetstid och lägre inkomst eller ett flott, dyrt stort hus, renoveringar, utlandsresor och andra dyra vanor, allt är ju upp till varje familj, men ibland drabbar föräldrarnas val barnen.

Missade du att hon påstod detta (står tydligt) eller missade du att det är otrevligt? Eller har du missat att det finns massor med folk i dessa yrken som är jättebra? Att sitta och ösa galla över alla i en yrkeskategori är inte på långa vägar samma sak som att diskutera de som missköter sitt jobb.

Förstå mig rätt. Det är inte politikernas fel, men vi har alla möjlighet att påverka politikernas beslut. Att barngruppernas storlek har ökat, samtidigt som persontätheten har minskat över tid är ett faktum och att det ger mindre tid per barn, det borde även du inse. Så på så vis är det väl inte konstigt om förskollärare beklagar sig. Att du och många andra ser det som en personlig förolämpning är ju upp till var och en. Det FINNS fortfarande föräldrar som utnyttjar systemet och är och handlar när vi ringer och påtalar att deras barn är sjuka, det kan vara en grund till upprördheten över föräldrarna.

Sedan kan inte jag påstå att jag mött någon arbetsplats där förskollärare uttrycker sig som du ser på diskussionsgrupperna. Då har jag ändå jobbat på åtskilliga avdelningar i 4 olika kommuner. Så i en diskussionsgrupp är nog åsikterna mer hårda, då det är mer anonymt än de föräldrarna möter på respektive förskola. Många ser ju också utifrån hur de själva prioriterade för sina egna barn som norm. Sedan är väl ett önsketänk att små barn kunde få lika mycket tid med sina föräldrar som de har på förskolan, eller?

Jag ser att mina barn har lärt sig oerhört mycket i interaktionen med andra barn och personal på förskolan som är kontinuerlig jämfört med en öppen förskola där det är en annan genomströmning av olika familjer, så jag tror en kombination av vistelsetid i grupp med jämnåriga och mycket tid med föräldrarna är det optimala. Sedan har familjer olika förutsättningar att efterleva sina önskningar och olika familjer har olika prioriteringar. En del föräldrar längtar ut i arbetslivet igen, medan andra gör allt för att vara hemma så länge som möjligt och hellre downshiftar.

Säg att du skojar?

Jag är föräldraledig och där vi bor finns det bara heterosexuella par och på lekplatsen här hemmavid är det barnfamiljer ute och leker dagligen. Ingen sitter inne och isolerar sig. Så att du har fått det till att svenska heterosexuella par skulle isolera sig när de fått barn är befängt.

Har aldrig någonsin upplevt det du skriver om ts. Men om det skulle hända så skulle jag antagligen konfrontera dem direkt. Samhället idag är uppbyggt så att de allra flesta måste arbeta heltid. Ett vettigt boende kostar några miljoner, mat är dyrt, två bilar osv. Om man hade ett val hade man antagligen jobbat mindre.

Det är så konstigt med just personalen som jobbar på förskolor! Varför klagar dom på sina kunder, för det är ju precis det som barnen och deras föräldrar är! Det är inte många arbetskategorier som klagar på sina egna kunder så mycket som dom gör!
Jag själv jobbar i vården och det är ju som alla vet en otroligt tuff och tung miljö för oss personal, men inte (med nåt undantag) klagar vi på våra patienter,att dom måste söka mindre vård!! Superkonstigt inställning till sitt arbete verkar många ha! Klaga hos era chefer istället!!!

Jag jobbar också inom vården och upplever tvärtom att det klagas en del på anhöriga och inom psyk som jag jobbar skulle jag säga att det faktiskt finns anledning till det.
Det är inte bara enskild chefs problem utan politikers.
Om du jobbar inom vården vet du vad underbemanning är, jag tycker vi ska klaga så länge det inte går ut över våra patienter.
Jag förstår att förskollärare klagar också, det är jävligt att ha en massa kunskap och mycket som man vill ge men att varken ha resurser eller tid till det. Jag känner igen mig allt för väl. Däremot tycker jag de bör anklaga chefer och politiker och inte föräldrar. Klaga och bolla med varandra  tycker jag de ska få göra oavsett, det kan hjälpa dem ytterligare en dag i en alltför stor barngrupp i förhållande till personal.