• Anonym (Maria20år)

    Ständig misshandel men älskar han ändå

    Jag och min kille har varit tillsammans i lite mindre än två år. För ett år sedan började han förändras och jag fick se nya sidor av han, bland annat aggression, ilska, han tog sönder saker och de senaste månaderna har han börjat misshandla mig. Varför han gör det är för att han ständigt tycker jag gör fel i nästan allt. Jag kan ringa han när jag mår dåligt eller har ont i mina knän (som jag har problem med) så säger han "gå och säg det till din mamma då!" eller sluta var ett barn och ta tag i det". Saken är att jag varit hos olika läkare en del men detta problem är något som inte lindras på någon vecka eller månad. Utan det har blivit ett stort problem. Han misshandlar mig för det mesta för att han vill "få tyst på mig". Jag säger till han efter varje bråk och tjafs att vi inte kan ha det såhär oh att vi borde reda ut men han skriker och ber mig dra och när jag inte gör det så drar han i mitt hår ger mig örfilar eller slår mitt huvud på marken. När han är arg säger han att han är så äcklad av mig och aldrig vill se mig. Han svarar inte telefonen när han är arg för att han säger att han inte vill höra min "äckliga röst". Jag känner ibland att han liksom "kastar det i ansiktet på mig" att vi haft sex. För ibland säger han saker som hora och när han säger äcklig så vet jag att han menar detta. Men jag ÄLSKAR han lika mycket trots detta!

    Jag är en oerhört kärleksfull människa, det finns inget vackrare än kärlek hos mig och det finns inga pengar i världen som kan köpa kärlek enligt mig. Sen är jag en jätte känslosam människa, helt tvärtemot vad min pojkvän är. jag vill aldrig göra han besviken och försöker anpassa mig till det han vill. Jag kan berätta saker som jag tycker är intressanta och fascinerande men han svarar det mesta med "okej" eller aha jag vet inte" jätte kallt. Det sårar mig mycket. När han pratar så försöker jag alltid vara gullig och låta intresserad. Allt för att han ska må bra. Samma sak när det gäller hans yttre och inre allt! Jag säger allt för att han ska känna sig duglig och känna sig som världens vackraste människa.

    Jag har dock också ett problem när han misshandlar mig hemma hos honom eller när vi är hos mig så säger jag oftast mina ex's namn och säger att de aldrig någonsin gjort så och massa. Jag vet att det är fel men det kokar inom mig och brinner i hela mitt hjärta och jag kan ju inte slå honom så jag lättar mitt hjärta genom detta. Han slår mig självfallet ännu mer när jag får ut deras namn.

    Och min mamma avskyr vårt förhållande hon säger hela tiden att jag bör lämna honom på grund av att jag fortfarande är ett barn, för att jag gråter ständigt och ser deprimerad ut. Jag tror inte hon förstår hur mycket jag älskar honom. Jag älskar min mamma över allt annat men hon säger och berättar på ett sjukt elakt sätt. Hon kan säga "du är den sista han älskar" "ingen kommer stå ut med dig" och massa liknande. Det får mig att känna mig så oduglig och mer deprimerad.

    Jag skulle aldrig någonsin kunna berätta för någon annan att han slår mig, inte heller anmäla. Ingen vet det heller men några av mina vänner misstänker det och det de säger är att jag borde lämna han men INGEN förstår hur mycket jag älskar han och hur jag kommer känna mig som världens mest ensammaste människa på denna jord. Det känns just nu som om döden skulle föredras än att inte ha han i mitt liv. Han har såklart bra sidor, jätte generös och kan vara så mysig och kärleksfull ibland. Han festar inte och hänger inte med tjejer och det är precis det jag vill ha hos en kille. Men jag känner inte att jag kan vända mig till han när jag är ledsen eller behöver prata.. jag känner mig så ensam och vet inte vad jag ska ta mig till. Sist sa han att vår kärlek inte är tillräcklig men att han inte kommer lämna mig. Det är oftast jag som hör av mig, säger att vi ska hitta på saker och vara med varandra. Jag har pojkvän, familj, syskon, massa underbara vänner men jag känner mig så ensam. Så ENSAM. Det känns också som om min mamma snart kommer lägga sig i och förstöra mellan oss.

    Jag vet på riktigt inte vad jag ska göra JAG vill bara höra vad ni andra skulle göra om ni var i min situation. Och snälla förstå att jag har känslor för honom.

  • Svar på tråden Ständig misshandel men älskar han ändå
  • tjej17
    Anonym (qwerty) skrev 2015-11-30 23:29:04 följande:
    Ja ett klassiskt svar på en sådan här trådstart är ju
    :om din bästa vän skrev detta till dig vad skulle du då svara?
    svara mig på det är du snäll. 
    jag personligen skulle aldrig i livet stanna hos en man som 
    slog mig, skadade mig, hånade mig. första slaget så skulle
    han åka ut.en person som slår mig respekterar mig inte. 
    oavsett hur starkt min kärlek brann. en person som gör mig illa
    förtjänar inte mig i sitt liv. hur det än känns nu- tro mig, det finns fler män som JA du kan älska lika starkt men faktist slippa bli misshandlad av.
    det är inte på något sätt normalt att skada sin partner. någonsin.
    några citat från din text:
    "han ständigt tycker jag gör fel i nästan allt"
    "Han misshandlar mig för det mesta för att han vill "få tyst på mig"
    " drar han i mitt hår ger mig örfilar eller slår mitt huvud på marken."
    " säger han att han är så äcklad av mig och aldrig vill se mig"
    "han säger att han inte vill höra min "äckliga röst""
    "För ibland säger han saker som hora och när han säger äcklig så vet jag att han menar detta."
    jag har aldrig ens nästan i en enda punkt fått den behandling du fått i något av mina förhållanden.
    aldrig! jag skulle aldrig behandla ens en pestsmittad, pratande hund som han behandlar dig.
    en partner ska skydda en, inte skada en. det finns aldrig, aldrig minsta ursäkt för ett sådant beteende.
    hur full, arg, sjuk eller trött min pojkvän än var skulle varken han eller jag behandla varandra
    på ett sådant sätt. spelar ingen roll hur fruktansvärt kär man är- detta beteende betyder ingen
    respekt och är helt sjukt och väldigt olagligt. 
    det du vill ha hos en kille är: en som inte festar och är generös och mysig och kärleksfull ibland.
    sådana killar finns det gott om- som inte slår.
    han har dessutom sagt att hans kärlek inte räcker till
    svara nu på frågan. om din kompis berättade detta för dig. vad skulle du svara? 
    Hej! Det är jag som starta tråden som svarar såg att jag inte använde mitt användarnamn och skrev till mitt namn istället. Jag är nämligen helt ny på denna sida.

    Jag vet precis vad du menar. Om en vän skulle berätta detta till mig så skulle jag förstås sagt till henne att lämna killen omedelbart. Jag har sagt det till vänner som har råkat ut för nästan likadana saker att de blir "sårade" så har jag precis sagt det du säger men då har jag varit singel. Nu förstår jag hur det är att vara kär.

    Problemet är att jag kommer känna mig så ensam, kommer inte kunna jobba, umgås ingenting om jag gör slut med han eller om han gör slut med mig. Jag vet att jag kommer sitta i mitt rum och bara gråta tills jag nästan tar död på mig. Utan han i mitt liv så känns det som om det inte finns en jävla mening i livet. Det är han jag vill förlova mig med, gifta mig med och skaffa barn med. Jag har delat och planerat så mycket för denna kille och han vet så mycket om mig, så allt detta i onödan? Det jag vill är att förändra honom, att han förändras helt enkelt.
  • Anonym (Sandra)

    Vad jag hade gjort? Jag hade lämnat vid första slaget och inte sett mig om.


    Jag är uppvuxen i en familj där det förekom våld. Jag har sett min pappa slå min mamma gul och blå, kasta henne nerför trappor och hota henne. Han slog oss barn och kallade oss både det ena och det andra. Jag kan förstå varför han beter sig som han gjorde men det finns ingen som helst jävla ursäkt som ursäktar det han gjort. Vi har gjort flera polisanmälan genom åren och socialen var till och med inblandad men ingenting gjordes. Ord stod mot ord. 

    Min mamma lämnade till slut min pappa. Men då var det redan för sent. Hon är idag grav alkoholist och dras med svår ångest. Flera av mina syskon har också problem efter vår uppväxt.


    Varför jag drar upp det här? Behöver inte se ut så för dig. Men det kan lika gärna vara så din framtid ser ut om du inte gör något åt den nu.Jag har hör min mamma ursäkta pappa med att han "är så snäll när han väl är snäll". Men det vägde då banne mig inte upp för det han orsakat sin egen familj. Han var inte sådan när de träffades utan det var något som växtre fram genom åren.


    Lämna. Nu. Gärna igår.

  • tjej17
    Anonym (Sandra) skrev 2015-11-30 23:41:19 följande:

    Vad jag hade gjort? Jag hade lämnat vid första slaget och inte sett mig om.


    Jag är uppvuxen i en familj där det förekom våld. Jag har sett min pappa slå min mamma gul och blå, kasta henne nerför trappor och hota henne. Han slog oss barn och kallade oss både det ena och det andra. Jag kan förstå varför han beter sig som han gjorde men det finns ingen som helst jävla ursäkt som ursäktar det han gjort. Vi har gjort flera polisanmälan genom åren och socialen var till och med inblandad men ingenting gjordes. Ord stod mot ord. 

    Min mamma lämnade till slut min pappa. Men då var det redan för sent. Hon är idag grav alkoholist och dras med svår ångest. Flera av mina syskon har också problem efter vår uppväxt.


    Varför jag drar upp det här? Behöver inte se ut så för dig. Men det kan lika gärna vara så din framtid ser ut om du inte gör något åt den nu.Jag har hör min mamma ursäkta pappa med att han "är så snäll när han väl är snäll". Men det vägde då banne mig inte upp för det han orsakat sin egen familj. Han var inte sådan när de träffades utan det var något som växtre fram genom åren.


    Lämna. Nu. Gärna igår.


    Tack för att du delar med dig av din berättelse. Det låter hemskt. Jag skulle aldrig kunna dock blanda in polis och social. Han skulle heller inte göra något sånt mot mig, det är jag helt hundra på. För i vår kultur är sånt skam och han vet att han skulle påverka sin familj på detta sätt och det skulle han aldrig göra. Han säger inte förlåt "jag kommer aldrig göra om detta" utan han säger att jag ska börja bete mig så kommer han aldrig någonsin höja sin hand mot mig igen. Jag försöker mycket men det känns som sagt inte att han ser det. Det enda jag vill är att han förändras inte att vi lämnar varandra.
  • Stolt Farsa

    Shit. Kan du inte skriva ut svinets personummer här så jag kan gå till polisen och anmäla åt dig. Han är inte värd en enda tjej in hela världen!

  • Anonym (Lämna.)

    Du är inte ensam i detta. Det finns hjälp att få. Den kan du ta. Det går att komma över honom. Ärligt, ni verkar inte matcha varandra. :/ Vill du bära på ett svårmod resten av livet? Det är så det blir för en del, som ett tungt ok att bära. Du kommer inte att nå fram till honom. Han är oberäknelig. Du blir slagrädd. Om ngn höjer handen kommer du känna att ngn är på väg att slå dig.. Speciellt hans hand.

  • Anonym (0o0)

    Varför vill du ha barn med en som slår dig? De e det värsta ett barn kan växa upp i. Föräldrar som misshandlar. Sen jag kan bara ge dig ett råd lämna. Jag kände en som vart lika blind som dig å såg inte alls att de negativa i sin kille när han slog henne. Hon lever tyvärr inte idag å hennes barn vart vittne till när pappan hade ihjäl deras mamma

  • tjej17
    Stolt Farsa skrev 2015-11-30 23:51:19 följande:

    Shit. Kan du inte skriva ut svinets personummer här så jag kan gå till polisen och anmäla åt dig. Han är inte värd en enda tjej in hela världen!


    Det handlar inte om att jag inte vågar anmäla honom, utan jag vill aldrig att det ska hända honom hur dum än jag låter.
  • Anonym (Herregud)

    Varför skulle han sluta misshandla när du stannar hos honom och dessutom anstränger dig för att behaga honom ännu mer när han gör det?

    Stanna om du vill, men att skaffa barn med honom är bland det vidrigaste du kan göra och gör dig till lika stor förövare som honom. Du har ett val, ett oskyldigt barn har inte det.

Svar på tråden Ständig misshandel men älskar han ändå