• Anonym (Maria20år)

    Ständig misshandel men älskar han ändå

    Jag och min kille har varit tillsammans i lite mindre än två år. För ett år sedan började han förändras och jag fick se nya sidor av han, bland annat aggression, ilska, han tog sönder saker och de senaste månaderna har han börjat misshandla mig. Varför han gör det är för att han ständigt tycker jag gör fel i nästan allt. Jag kan ringa han när jag mår dåligt eller har ont i mina knän (som jag har problem med) så säger han "gå och säg det till din mamma då!" eller sluta var ett barn och ta tag i det". Saken är att jag varit hos olika läkare en del men detta problem är något som inte lindras på någon vecka eller månad. Utan det har blivit ett stort problem. Han misshandlar mig för det mesta för att han vill "få tyst på mig". Jag säger till han efter varje bråk och tjafs att vi inte kan ha det såhär oh att vi borde reda ut men han skriker och ber mig dra och när jag inte gör det så drar han i mitt hår ger mig örfilar eller slår mitt huvud på marken. När han är arg säger han att han är så äcklad av mig och aldrig vill se mig. Han svarar inte telefonen när han är arg för att han säger att han inte vill höra min "äckliga röst". Jag känner ibland att han liksom "kastar det i ansiktet på mig" att vi haft sex. För ibland säger han saker som hora och när han säger äcklig så vet jag att han menar detta. Men jag ÄLSKAR han lika mycket trots detta!

    Jag är en oerhört kärleksfull människa, det finns inget vackrare än kärlek hos mig och det finns inga pengar i världen som kan köpa kärlek enligt mig. Sen är jag en jätte känslosam människa, helt tvärtemot vad min pojkvän är. jag vill aldrig göra han besviken och försöker anpassa mig till det han vill. Jag kan berätta saker som jag tycker är intressanta och fascinerande men han svarar det mesta med "okej" eller aha jag vet inte" jätte kallt. Det sårar mig mycket. När han pratar så försöker jag alltid vara gullig och låta intresserad. Allt för att han ska må bra. Samma sak när det gäller hans yttre och inre allt! Jag säger allt för att han ska känna sig duglig och känna sig som världens vackraste människa.

    Jag har dock också ett problem när han misshandlar mig hemma hos honom eller när vi är hos mig så säger jag oftast mina ex's namn och säger att de aldrig någonsin gjort så och massa. Jag vet att det är fel men det kokar inom mig och brinner i hela mitt hjärta och jag kan ju inte slå honom så jag lättar mitt hjärta genom detta. Han slår mig självfallet ännu mer när jag får ut deras namn.

    Och min mamma avskyr vårt förhållande hon säger hela tiden att jag bör lämna honom på grund av att jag fortfarande är ett barn, för att jag gråter ständigt och ser deprimerad ut. Jag tror inte hon förstår hur mycket jag älskar honom. Jag älskar min mamma över allt annat men hon säger och berättar på ett sjukt elakt sätt. Hon kan säga "du är den sista han älskar" "ingen kommer stå ut med dig" och massa liknande. Det får mig att känna mig så oduglig och mer deprimerad.

    Jag skulle aldrig någonsin kunna berätta för någon annan att han slår mig, inte heller anmäla. Ingen vet det heller men några av mina vänner misstänker det och det de säger är att jag borde lämna han men INGEN förstår hur mycket jag älskar han och hur jag kommer känna mig som världens mest ensammaste människa på denna jord. Det känns just nu som om döden skulle föredras än att inte ha han i mitt liv. Han har såklart bra sidor, jätte generös och kan vara så mysig och kärleksfull ibland. Han festar inte och hänger inte med tjejer och det är precis det jag vill ha hos en kille. Men jag känner inte att jag kan vända mig till han när jag är ledsen eller behöver prata.. jag känner mig så ensam och vet inte vad jag ska ta mig till. Sist sa han att vår kärlek inte är tillräcklig men att han inte kommer lämna mig. Det är oftast jag som hör av mig, säger att vi ska hitta på saker och vara med varandra. Jag har pojkvän, familj, syskon, massa underbara vänner men jag känner mig så ensam. Så ENSAM. Det känns också som om min mamma snart kommer lägga sig i och förstöra mellan oss.

    Jag vet på riktigt inte vad jag ska göra JAG vill bara höra vad ni andra skulle göra om ni var i min situation. Och snälla förstå att jag har känslor för honom.

  • Svar på tråden Ständig misshandel men älskar han ändå
  • tjej17
    SannaMaria345 skrev 2015-12-01 07:12:18 följande:

    TS, du inser ju att det han gör är fel. Det är ju därför du ventilerar dig i den här tråden.

    Du säger att du är en känslosam person som bär på mycket kärlek, men du verkar inte älska dig själv särskilt mycket. Och varför kan du inte lägga din kärlek på en man som älskar och uppskattar dig för den du är? En man som tycker du är bäst när du är som sämst och bryr sig om dig?

    Och JO de killarna finns, det finns många av dem.

    Och NEJ det finns inte bara en stor kärlek i livet, det finns flera potentiella kärlekar därute. Tror du annat är du bara ung och naiv.

    Han älskar inte dig. Men han älskar makten över dig. Han älskar att styra dig. Men han älskar inte dig. Hade du som älskar så mycket sagt liknande hemska saker till honom? Hade du örfilat honom och bankat hans huvud i marken vid minsta grej? Nej det hade du inte eftersom du älskar honom. Så varför gör han då så mot dig?

    Stanna då om du tror att han kommer komma till insikt. Men tyvärr är det allt för många kvinnor som går i den fällan och allt för många som idag ligger begravda under jord pga av sin körlek till en farlig man.

    Och skaffa för guds skull inte barn med honom! Statistik visar att detta brukar trappa upp våldet ytterligare och han får ytterligare en hållhake på dig. Med ett barn är du länkad med honom livet ut och du riskerar att ett oskyldigt barn far illa och växer upp under destruktiva förhållanden. För ett barn mår fruktansvärt dåligt av att se sin älskade mamma bli kränkt och slagen utan att kunna göra något för att hjälpa henne. Utsätt inte ett barn för detta.


    Tack för ditt fina svar, blev jätte glad av att läsa det. Du har sant, jag älskar inte mig själv mycket. Jag kan svälta mig, skita i att ta bort sminket på nätterna, gråta mig till sömns och så vidare, jag tar inte hand om mig själv längre som förut. Jag har inte lusten. Många säger till mig att jag ser "deprimerad ut" och att mitt "utseende förändrats på sistone och det är för att jag gråter så himla mycket, nästan varje dag! Det är så svårt att lämna någon man älskar och någon man delat så mycket med och trott och hr fortfarande hopp om att personen kommer bli ens man. Jag låter kanske jätte löjlig men jag skulle inte klara av att lämna han och se han gå till någon annan. Hade inte känslorna stått i vägen hade jag aldrig UTTRYCKT mig såhär. Sjukt hur kärlek kan göra..
  • tjej17
    Farfallos skrev 2015-12-01 07:31:33 följande:
    Ett stort problem med dig är att du är väldigt omogen, vilket orsakar att du har bestämt dig för att sanningen finns i dina känslor. Det är sååå omoget (kanske till och med korkat) att över huvud taget tänka på barn i denna situation att du fattar det själv, men ändå gör du det.

    Med väldigt stor säkerhet finns det två sätt detta slutar på.

    - Han gör dig så illa att du åker in på sjukhus och han blir dömd.

    - Du inser först efter 12 år av misshandel (både av dig och era barn) att du fördärvat både ditt och dina barns liv genom att hålla fast vid honom.

    Det finns ingen logik i värden som kan tala till dig, men du borde ändå prata med någon professionell om detta. På ungdomsmottagningen finns kuratorer, och det är en bra start om du inte vill gå till soc.
    Jag är 20. Som jag sagt så kommer jag nog aldrig lämna han på grund av flera orsaker. Jag skulle till exempel aldrig klara av att se min pojkvän med en annan tjej för jag ror ju han bara är MIN. Det är naivt att jag fortfarande springer efter han och älskar han precis lika mycket men jag tror min värld skulle rasa utan han. Jag är md han nästan varje dag och har varit det i snart två år, jag skulle inte klara av en sån förändring. Speciellt för någon som jag älskar så mycket.
  • tjej17
    Anonym (Norba) skrev 2015-12-01 07:44:32 följande:
    Sådär sa mitt ex med. "Inget av det här hade hänt om du betett dig rätt". Var snäll och städade hela hans hus en dag när han jobbade. Tog hela dagen. Detta var nog för att få ett utbrott på mig som höll på resten av dagen. Också mitt fel, givetvis. Efteråt var jag tvungen att sitta och be om ursäkt och upprepa vad jag tror det är han tycker att jag gjort fel och be om hans förlåtelse för att jag än en gång tänkt fel.

    Jag hade inte gjort något fel och det har aldrig du heller. Men du kommer att tro det i resten av ditt liv om du stannar.

    Du är normaliserad. Jag vågade inte ens sätta på kaffe till min nuvarande sambo för tt det kunde bli fel och starta en dags lång terror. Gå NU.
    Jag kan relatera så mycket i det du säger. Blir så glad av att höra andras berättelser<3
  • tjej17
    sextiotalist skrev 2015-12-01 08:18:57 följande:

    Nu kommer jag vara hård, men jag hoppas du läser ändå
    För det första, våld inom hemmet faller under allmänt åtal, det kan innebära att din mamma kan anmäla din sambo om hon anar att han misshandlar dig. Våld inom hemmet är ingen privatsak, utan en brottslig handling.
    För det andra, barn som lever i en familj där våld förekommer, de är misshandlade, varje gång din kille misshandlar dig och ni har barn, då misshandlar han även barnet och då, vare sig du vill eller inte, kommer soc bli inblandat och risken att barnet omhändertas är stor.
    Så du, om du skaffar barn med den här mannen, kommer misshandla ditt barn, även om du själv inte gör det fysiskt.
    Lyssna på de som är uppvuxna med våld i hemmet, jag är säker på att samtliga har både ett och annat och säga sina föräldrar och framför allt de är mycket besvikna att den föräldern som inte misshandlade tog sig ur förhållandet.

    Om du vill leva i ett förhållande där du är misshandlad, så länge du är myndig, så fine, det är ditt val. Men utsätt inte ett barn för detta, välj bort barn i såfall.

    Men som jag skrev innan, vem som helst, som ser eller anar att du blir misshandlad kan vända sig till polisen och åklagaren kan ta upp detta vare sig du vill eller inte.

    Är du omyndig så hoppas jag att någon klok person gör en anmälan till soc (en orosanmälan) så det blir åtgärder.

    Kultur eller inte, jag vet ingen kultur där det är OK att slå sin fru/flickvän, även om det finns de som påstår det.

    Så din kille begår ett brott varje gång han slår dig, detta brott faller under allmänt åtal (dvs åklagaren kan väcka åtal vare sig du vill eller inte), ett barn som växer upp med misshandlande föräldrar utsätts för misshandel och skulle en skola/dagis/BVC misstänka detta så har de laglig skyldighet att göra en orosanmälan.

    Är du beredd på det? Är du beredd på att eventuellt förlora vårdnaden om ett barn bara för att leva med den mannen?
    Är du beredd på att utsätta ett barn för detta?


    Skulle aldrig skaffa barn med han om jag inte visste till 100% att han slutat upp med våld. När det gäller barn så är han en helt annan människa. Han behandlar mina små syskon så fint och underbart och säger alltid att han skulle göra allt för sina barn.

    Jag vill aldrig anmäla han på grund av att jag både älskar han och på grund av alla problem och rykten som kan orsaka min och hans familj. Speciellt min! Och i vår kultur (tyvärr) så snackar folk om "tjejen", det är alltid hon som måste "begått felet". Det finns kloka också men tyvärr kommer de mesta prata om mig och min familj. Det kanske inte är enkelt för dig att relatera till det för det låter helt sjukt men det är faktiskt såhära.

    Jo, jag är myndig.
  • tjej17
    MajaMaria79 skrev 2015-12-01 09:07:28 följande:

    TS ser du mönstret? Ser du att du är i exakt samma mönster som alla andra kvinnor i misshandelsrelationer?

    - Han kommer snart att sluta slå, han kommer att inse
    - Jag älskar honom så mycket och jag kommer att bli ensam utan honom
    - Han har goda sidor också
    - Han har rätt i att jag är provocerande
    - Om vi får barn kommer han att sluta slå
    Osv...

    Snälla TS läs på om kvinnomisshandel, du är ett typexempel. Och det kommer inte att bli bättre jag lovar, det blir bara värre. Jag har aldrig någonsin hört talas om ett förhållande där den ena slagit,där det plötsligt upphört för att aldrig återkomma. Aldrig! och du kommer inte att bli den första.
    Som någon skrev, han älskar inte dig, han älskar makten över dig.

    Du kommer att älska någon annan minst lika mycket, jag lovar dig. Du är ung nu och det känns som att han är den enda kärleken i världen, men det är inte så.

    Om du trots allt väljer att stanna, så skaffa inte barn med honom. Inget barn ska behöva växa upp så. 


    Jag skulle aldrig klara av att se han med någon annan, det skulle få mig och hela min värld att rasa, ingen förstår det. Har varit med han nästan varje dag i två år, och en sån stor vändning i livet skulle jag inte klara av för jag ÄLSKAR att umgås med honom, jag älskar att ha hans närvaro. Det hade varit så mycket enklare om jag inte hade haft såhär starka känslor för han.
  • tjej17
    Anonym (Grrr) skrev 2015-12-01 09:47:02 följande:

    TS kontakta en kvinnojour eller kvinnofridslinjen 020-50 50 50 (dom har tystnadsplikt och du kan vara anonym)
    Du behöver hjälp att ta dig ur det här!
    Han kommer INTE förändras. Låt det inte gå en dag till där han kan skada dig!


    Tack!<3
  • tjej17
    Anonym (nej nej) skrev 2015-12-01 10:07:44 följande:

    Och du säger att du älskar honom.Men han älskar inte dig,för han behandlar dig väldigt illa.Tänk på det.


    Jag vet inte om han älskar mig. För när vi blir sams igen säger han "jag säger saker när jag är arg". Hans verbala ord sårar mig nog mer än misshandeln..
  • tjej17
    Stolt Farsa skrev 2015-12-01 11:17:20 följande:
    Du har fått många kommentarer nu i tråden. Vad händer egentligen där hemma. Kan du inte skriva något.
    Hej! Idag kom han till mitt jobb och han hade köpt blommor till mig. Han menade inte något om att "förlåt ska inte göra om det" sen gör han om det igen. Han är inte så. Han tror fortfarande allt är mitt fel (vi hade ju bråkat i helgen). Saken är att jag skapar reaktioner av han också. Har han jobbat några dagar och är ledig och går hem till vännerna för att spela så blir jag oftast tjurig en stund men det går över efter några minuter men då har han ju redan hunnit blivit arg och sagt massa saker. Det är bådas fel men jag vet att det aldrig finns någon bortförklaring till misshandel. Han sa också "skärp dig så kommer vi aldrig att göra slut" och jag ville ju säga emot men jag känner bara att jag inte orkar, känner att det får bli som han vill för jag skulle ALDRIG klara av att se han med någon annan tjej. Jag älskar honom jätte mycket och imorgon ska vi prata. Han tänker fortfrande att allt är mitt fel..
  • tjej17
    Jag är bara jag skrev 2015-12-01 12:32:50 följande:

    En vän till mig levde i flera år med en man som misshandlade henne. De var gifta och fick även barn ihop. Till slut var det så illa att hon hämtade barnet på dagis och de drog 60 mil bort- i vad de stod och gick i! Det gick några år,han umgicks med barnet och därmed även mamman då och då. Hon trodde han förändrats. Hon blev gravid. De gifte om sig. Han misshandlade henne igen. Hon fick fly till kvinnojouren. Då äntligen efter alla år hon slösat på honom gick det upp att han kommer inte förändras. Han är den han är. Psykopater är såna! Och tro mig-du vill inte ha hennes liv och kasta bort flera år på denne man.

    Läs denna tråd om och om igen. Ta till dig vad vi skrivit. Agera och få ett liv du förtjänat. För det här har du inte förtjänat!


    Tack så jätte mycket för att ni delar med er<3
  • Anonym (Lämna.)
    Anonym (tja) skrev 2015-12-01 15:13:28 följande:

    Amen


    Ja, jag menar om en människa har vuxit upp i ett hem där man misshandlas för minsta lilla och blir slagen med stekpannor och ena föräldern är alkoholiserad, då kan detta gå i arv, även om den tycker att det är fel att slå, om nu en person är stressad och pressad kan även den reagera så, jag försvarar det inte... På samma sätt som en som blir utsatt för incest... Det kan slå fel.
Svar på tråden Ständig misshandel men älskar han ändå