• Anonym (Maria20år)

    Ständig misshandel men älskar han ändå

    Jag och min kille har varit tillsammans i lite mindre än två år. För ett år sedan började han förändras och jag fick se nya sidor av han, bland annat aggression, ilska, han tog sönder saker och de senaste månaderna har han börjat misshandla mig. Varför han gör det är för att han ständigt tycker jag gör fel i nästan allt. Jag kan ringa han när jag mår dåligt eller har ont i mina knän (som jag har problem med) så säger han "gå och säg det till din mamma då!" eller sluta var ett barn och ta tag i det". Saken är att jag varit hos olika läkare en del men detta problem är något som inte lindras på någon vecka eller månad. Utan det har blivit ett stort problem. Han misshandlar mig för det mesta för att han vill "få tyst på mig". Jag säger till han efter varje bråk och tjafs att vi inte kan ha det såhär oh att vi borde reda ut men han skriker och ber mig dra och när jag inte gör det så drar han i mitt hår ger mig örfilar eller slår mitt huvud på marken. När han är arg säger han att han är så äcklad av mig och aldrig vill se mig. Han svarar inte telefonen när han är arg för att han säger att han inte vill höra min "äckliga röst". Jag känner ibland att han liksom "kastar det i ansiktet på mig" att vi haft sex. För ibland säger han saker som hora och när han säger äcklig så vet jag att han menar detta. Men jag ÄLSKAR han lika mycket trots detta!

    Jag är en oerhört kärleksfull människa, det finns inget vackrare än kärlek hos mig och det finns inga pengar i världen som kan köpa kärlek enligt mig. Sen är jag en jätte känslosam människa, helt tvärtemot vad min pojkvän är. jag vill aldrig göra han besviken och försöker anpassa mig till det han vill. Jag kan berätta saker som jag tycker är intressanta och fascinerande men han svarar det mesta med "okej" eller aha jag vet inte" jätte kallt. Det sårar mig mycket. När han pratar så försöker jag alltid vara gullig och låta intresserad. Allt för att han ska må bra. Samma sak när det gäller hans yttre och inre allt! Jag säger allt för att han ska känna sig duglig och känna sig som världens vackraste människa.

    Jag har dock också ett problem när han misshandlar mig hemma hos honom eller när vi är hos mig så säger jag oftast mina ex's namn och säger att de aldrig någonsin gjort så och massa. Jag vet att det är fel men det kokar inom mig och brinner i hela mitt hjärta och jag kan ju inte slå honom så jag lättar mitt hjärta genom detta. Han slår mig självfallet ännu mer när jag får ut deras namn.

    Och min mamma avskyr vårt förhållande hon säger hela tiden att jag bör lämna honom på grund av att jag fortfarande är ett barn, för att jag gråter ständigt och ser deprimerad ut. Jag tror inte hon förstår hur mycket jag älskar honom. Jag älskar min mamma över allt annat men hon säger och berättar på ett sjukt elakt sätt. Hon kan säga "du är den sista han älskar" "ingen kommer stå ut med dig" och massa liknande. Det får mig att känna mig så oduglig och mer deprimerad.

    Jag skulle aldrig någonsin kunna berätta för någon annan att han slår mig, inte heller anmäla. Ingen vet det heller men några av mina vänner misstänker det och det de säger är att jag borde lämna han men INGEN förstår hur mycket jag älskar han och hur jag kommer känna mig som världens mest ensammaste människa på denna jord. Det känns just nu som om döden skulle föredras än att inte ha han i mitt liv. Han har såklart bra sidor, jätte generös och kan vara så mysig och kärleksfull ibland. Han festar inte och hänger inte med tjejer och det är precis det jag vill ha hos en kille. Men jag känner inte att jag kan vända mig till han när jag är ledsen eller behöver prata.. jag känner mig så ensam och vet inte vad jag ska ta mig till. Sist sa han att vår kärlek inte är tillräcklig men att han inte kommer lämna mig. Det är oftast jag som hör av mig, säger att vi ska hitta på saker och vara med varandra. Jag har pojkvän, familj, syskon, massa underbara vänner men jag känner mig så ensam. Så ENSAM. Det känns också som om min mamma snart kommer lägga sig i och förstöra mellan oss.

    Jag vet på riktigt inte vad jag ska göra JAG vill bara höra vad ni andra skulle göra om ni var i min situation. Och snälla förstå att jag har känslor för honom.

  • Svar på tråden Ständig misshandel men älskar han ändå
  • Anonym (Norba)
    Anonym (Lämna.) skrev 2015-12-01 14:15:05 följande:
    Och folk som är sjukt stressade och pressade.
    Jag är så stressad och pressad att jag fått börja äta hjärtmediciner och har en vilopuls på 120 slag i minuten. Har aldrig lyft handen emot varesig min sambo eller mina barn. Det är ett val att slå.
  • Anonym (tja)
    Anonym (Norba) skrev 2015-12-01 14:38:04 följande:
    Jag är så stressad och pressad att jag fått börja äta hjärtmediciner och har en vilopuls på 120 slag i minuten. Har aldrig lyft handen emot varesig min sambo eller mina barn. Det är ett val att slå.
    Amen
  • FuckGoggleAskMe

    En killkompis till mig kallar föraktfullt misshandlande karlar för "så kallade 'män'". Min lille gamle pappa vittnade en gång en misshandel på stan av en ung biffig grabb. Pappa blev rasande och rusade fram för att stoppa killen, skällde ut honom och krävde att han skulle be flickan om ursäkt, vilket den chockade killen lydde. (Detta var utomlands Långtbortistan så inte lätt för pappa att polisanmäla killen). Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst, men poängen är, där har du exempel på normala karlar, som tack och lov är i majoritet.

  • Lord Hans

    I trådstarten skriver ts att hon är maria20år, sen glömmer hon att vara anonym och är plötsligt tjej17.

    Det som ändå är fascinerande är att det finns personer här, dessutom såna som är gamla i gamet här på fl som tar tråden på allvar.

    Det finns minst tio identiska trådar från för.
    Kom igen, gör en insats för mänskligheten och inse att ts trollar!

  • Anonym (sara)

    Jag säger inget om hans kärlek till dig, för det vet jag inget om. Jag vet dock att det inte hjälper det minsta när folk säger "han älskar inte dig, lämna". Tvärtom. Men jag tänker så här... Det är ok att du älskar honom. Han har garanterat fina sidor att älska. Men älska dom på avstånd. Och framförallt, älska dig själv mer. Detta är inget liv värt att leva, och det vet jag av egen erfarenhet. Ju längre du stannar, desto mer skadad kommer din självkänsla bli och vägen tillbaka blir lång. Stannar du i detta så väljer du bort lycka för all framtid. 

  • molly50
    Anonym (Maria20år) skrev 2015-11-30 22:57:27 följande:

    Jag och min kille har varit tillsammans i lite mindre än två år. För ett år sedan började han förändras och jag fick se nya sidor av han, bland annat aggression, ilska, han tog sönder saker och de senaste månaderna har han börjat misshandla mig. Varför han gör det är för att han ständigt tycker jag gör fel i nästan allt. Jag kan ringa han när jag mår dåligt eller har ont i mina knän (som jag har problem med) så säger han "gå och säg det till din mamma då!" eller sluta var ett barn och ta tag i det". Saken är att jag varit hos olika läkare en del men detta problem är något som inte lindras på någon vecka eller månad. Utan det har blivit ett stort problem. Han misshandlar mig för det mesta för att han vill "få tyst på mig". Jag säger till han efter varje bråk och tjafs att vi inte kan ha det såhär oh att vi borde reda ut men han skriker och ber mig dra och när jag inte gör det så drar han i mitt hår ger mig örfilar eller slår mitt huvud på marken. När han är arg säger han att han är så äcklad av mig och aldrig vill se mig. Han svarar inte telefonen när han är arg för att han säger att han inte vill höra min "äckliga röst". Jag känner ibland att han liksom "kastar det i ansiktet på mig" att vi haft sex. För ibland säger han saker som hora och när han säger äcklig så vet jag att han menar detta. Men jag ÄLSKAR han lika mycket trots detta!

    Jag är en oerhört kärleksfull människa, det finns inget vackrare än kärlek hos mig och det finns inga pengar i världen som kan köpa kärlek enligt mig. Sen är jag en jätte känslosam människa, helt tvärtemot vad min pojkvän är. jag vill aldrig göra han besviken och försöker anpassa mig till det han vill. Jag kan berätta saker som jag tycker är intressanta och fascinerande men han svarar det mesta med "okej" eller aha jag vet inte" jätte kallt. Det sårar mig mycket. När han pratar så försöker jag alltid vara gullig och låta intresserad. Allt för att han ska må bra. Samma sak när det gäller hans yttre och inre allt! Jag säger allt för att han ska känna sig duglig och känna sig som världens vackraste människa.

    Jag har dock också ett problem när han misshandlar mig hemma hos honom eller när vi är hos mig så säger jag oftast mina ex's namn och säger att de aldrig någonsin gjort så och massa. Jag vet att det är fel men det kokar inom mig och brinner i hela mitt hjärta och jag kan ju inte slå honom så jag lättar mitt hjärta genom detta. Han slår mig självfallet ännu mer när jag får ut deras namn.

    Och min mamma avskyr vårt förhållande hon säger hela tiden att jag bör lämna honom på grund av att jag fortfarande är ett barn, för att jag gråter ständigt och ser deprimerad ut. Jag tror inte hon förstår hur mycket jag älskar honom. Jag älskar min mamma över allt annat men hon säger och berättar på ett sjukt elakt sätt. Hon kan säga "du är den sista han älskar" "ingen kommer stå ut med dig" och massa liknande. Det får mig att känna mig så oduglig och mer deprimerad.

    Jag skulle aldrig någonsin kunna berätta för någon annan att han slår mig, inte heller anmäla. Ingen vet det heller men några av mina vänner misstänker det och det de säger är att jag borde lämna han men INGEN förstår hur mycket jag älskar han och hur jag kommer känna mig som världens mest ensammaste människa på denna jord. Det känns just nu som om döden skulle föredras än att inte ha han i mitt liv. Han har såklart bra sidor, jätte generös och kan vara så mysig och kärleksfull ibland. Han festar inte och hänger inte med tjejer och det är precis det jag vill ha hos en kille. Men jag känner inte att jag kan vända mig till han när jag är ledsen eller behöver prata.. jag känner mig så ensam och vet inte vad jag ska ta mig till. Sist sa han att vår kärlek inte är tillräcklig men att han inte kommer lämna mig. Det är oftast jag som hör av mig, säger att vi ska hitta på saker och vara med varandra. Jag har pojkvän, familj, syskon, massa underbara vänner men jag känner mig så ensam. Så ENSAM. Det känns också som om min mamma snart kommer lägga sig i och förstöra mellan oss.

    Jag vet på riktigt inte vad jag ska göra JAG vill bara höra vad ni andra skulle göra om ni var i min situation. Och snälla förstå att jag har känslor för honom.


    Jag har själv levt i en destruktiv relation och jag är ledsen att säga det,men din mamma har rätt. Det här ÄR inte kärlek! I alla fall inte från hans sida!
    Du säger att du älskar honom och du skulle aldrig behandla honom så illa,eller hur.
    Men han tvekar inte på att trycka ner dig och misshandla dig. Om han älskade dig,tror du då att han skulle behandla dig så?
    Snälla du,tror du inte att du förtjänar bättre än så här?
    Är du verkligen beredd att kasta bort ditt liv på en skitstövel som med all säkerhet kommer att göra ditt liv till ett helvete?
    Du måste lämna honom nu,och inte efter några år när ni har skaffat barn osv.
    Du vill väl inte att dina barn ska få lära sig att det är så man behandlar en kvinna?

    Mitt råd till dig är att lämna nu och sedan gå till en samtalsterapeut. Du behöver prata med någon om det här.
    Din mamma vet och dina vänner anar. Låt dem hjälpa dig och stötta dig om du inte klarar det här ensam.
    Men vad du än gör så lämna!
    Kasta inte bort ditt liv på det här praktarslet!

    Jag lämnade mitt destruktiva förhållande och det ångrar jag inte för en sekund!
    Hade jag stannat kvar så hade jag förmodligen legat några meter under jorden idag.
    Jag är idag lyckligt gift och har 2 underbara barn. Så du har alla chanser att träffa någon bättre. Jag lovar!
    Mattias och Hannah.
  • tjej17
    terfje skrev 2015-12-01 04:22:34 följande:

    Han kommer inte att ändra på sig. Lämna.

    Jag gjorde mycket för mitt ex och jag lämnade efter 6,5 år tillsammans. Jag rättfärdiga hans beteende mot mig med att det är fel på mig och att han är ju sjuk. Han har psykiska diagnoser. Han slog mig inte många gånger men att höra att man var oduglig, hora, negerslyna med mera. Tvingas gå eller cykla till jobbet och det handlar om att gå en mil för att han inte ville att jag skulle låna bilen. Köra runt på honom dygnet runt när han drack vilket han gjorde det mesta utav veckans dagar. Pissa på mig för att visa att det är han som bestämmer jag skulle kunna skriva hur mycket som helst. Lämna innan du går i sönder helt.


    Vad hemskt det du berättar! Jag kan dels relatera till det men min pojkvän dricker aldrig och umgås inte med tjejer han har inga tjejvänner och jag älskar det. Det känns bara som om killar nu för tiden festar, dricker umgås själva med tjejer trots att de har flickvänner. Han har så bra sidor men de dåliga tar ju över ibland..
  • tjej17
    Vinterankan skrev 2015-12-01 06:31:04 följande:
    Du är inte kär, du är beroende. Antagligen så känner du också ett ägarskap och en av anledningarna till att du inte vill lämna är för att du är rädd att han ska träffa någon annan. Kanske tycker du också synd om honom, att han behöver dig. Har varit tillsammans med en som misshandlade mig psykiskt men som definitivt skulle utvecklats till mer fysiskt om jag stannat. Det var jobbigt att lämna, mest på grund av skuldkänslor. Men mitt liv blev snabbt bättre så fort jag blev fri från idioten.

    Och du måste ju förstå att skaffa barn mot honom är riktigt elakt mot barnen, du är en värdelös mamma om du skaffar barn med en som misshandlar dig och om det händer så kan jag bara hoppas att socialen rycker in och räddar era barn så snabbt det bara går. Om du vill skaffa barn och leva med dina barn så måste du skaffa dem med en annan man. Eller är din misshandlande partner viktigare än dina framtida barn?
    Du la nog orden i munnen på mig. Det stämmer så mycket det du säger att jag är beroende och så RÄDD att han träffar någon ny efter mig. Jag är dock kär, det är jag. Jag är inte i den situationen du var dock, utan jag VILL fortsätta med han, jag vill bara att han ändras att jag får han att ändras och inse. Jag klarar inte av tanken att han skulle träffa någon annan. Han är så älskad bland alla också..
  • tjej17
    Anonym (Norba) skrev 2015-12-01 07:07:05 följande:

    "Ingen förstår", "jag är så ensam"... NEJ, det är du inte. Det finns hundra tusentals tjejer som lever med misshandlande män. Endel vågar inte lämna dem, endel tror inte de förtjänar bättre.

    En sak är i alla fall säker. Din pojkvän älskar inte dig. Då behandlar man inte någon som han gör.

    Jag har själv levt i ett misshandelsförhållande. Det finns bara en väg att gå, och det är ifrån honom. Det slutar aldrig och det blir bara värre och värre. Du kan aldrig göra honom nöjd för det är inte hos dig felet ligger.


    Jag är nog en av de som tror jag inte förtjänar bättre för jag tänker mycket på att "jag måste göra något som han tycker är helt stört för att han ska göra såhär". Det kan vara att jag blir tjurig när han ska hem till vännerna och spela PS istället för att vara med mig trots att vi är mycket, då blir han arg och jag blir arg sen fortsätts det. Han ber mig låta honom vara ifred men då säger jag att jag vill REDA ut det på en gång och inte låta det vara. Då får han DAMP. Jag är inte rädd för han eller "vågar inte lämna han". Inget sånt absolut inte.
Svar på tråden Ständig misshandel men älskar han ändå