Vår 4-åring såg pappa slå mig!

Kära TS!

Att din son sett pappan slå dig är nog inte det värsta, enligt mig. Oron, rädslan och den otrygghet du skapar hos dina barn genom det beteende du här beskriver är PRECIS lika förödande att uppleva som barn som ett slag!

Växt upp, ta tag i era problem och ge era barn en chans till en trygg uppväxt!

Åter: om det nu skulle vara så lätt, varför har ni då inte slutat för länge sedan?

Ts du inser att ert beteende är skadligt för era barn. Och du verkar också inse att ni inte kan sluta. Vad ska ni då göra?

1) Akutlösning. Separera om det är praktiskt möjligt. Ni två är två individer med personliga problem och skapar därför ett dysfunktionellt förhållande tillsammans som är en skadlig influens i era barns liv. Om ni separerar försvinner det dysfunktionella förhållandet förhoppningsvis.

2) Lösning på sikt. Ni ser till båda två att söka professionell hjälp för era personliga problem. Vänd er till vårdcentralen i första hand och psykiatrin i andra hand. Tror ni båda skulle må bättre av att få rätt behandling och ni skulle dessutom förmodligen bli bättre föräldrar. Om ni mår bra kan ni kanske också någon gång i framtiden pröva på att leva som en familj igen.

3) På sikt. Gå i familjeterapi ni två. Men det ska ni göra först när ni börjat era individuella terapier. I nuläget skulle ni förmodligen inte få ut så mycket av familjeterapin. Men viktigt om ni vill vara tillsammans.

Jag nämner ingenting om barnen. De behöver ingen terapi om ni föräldrar ser till att sluta slåss. En trygg familjemiljö är terapi nog för dem. Om ni däremot fortsätter att slåss och bråka kommer ingen terapi i världen hjälpa dem.

Jag kan förstå detta du skriver TS och kan känna igen mig i detta. Fast bara för ert barn. Jag är i en liknande situation fast där bara jag blivit utsatt för slag (gjorde självförsvar 1 gång då dem var 2 mot 1).

jag förstår dig dock hur svårt det måste vara för dig att ert barn sett detta och att du inte kan koppla hur dumma ni varit emot honom. Problemet i detta ligger att ni har skapat en form av normalisering kring att slå er själva när ni bråkar. Vilket i sin tur kommer göra att er son kommer först att må riktigt riktigt dåligt. Tar ni inte tag i detta så kommer han (Trott det eller ej) att uppfatta detta som ett normalt beteende. Det är ju ändå ni som skall vara ert barn förebilder eller hur?. Detta kommer till 90% säkerhet att leda till en rad olika tråkigheter med ert barn som växer upp i en destruktiv värld.

Till exempel: Blir kriminell, slår kvinnor, våldtar, knarkar etc.. Tror du fattar. Oavsett hur svårt det är för dig att greppa detta så står oddsen emot dig totalt här, och du bör göra det enda rätta att du och din man går och pratar med psyk. Går detta riktigt åt helvete kan kanske någon annan se detta, lägger en anmälan till soc och ni båda blir av med grabben på studs.

För att ge dig en annan bild av hur våld i nära relationer kan påverka en massa i en familj så kan du läsa denna:

www.familjeliv.se/forum/thread/76210971-extrem-separation-obs-langt-inlagg

Du kanske kan komma på andra tankar kring detta och förhoppningsvis göra det rätta för dig, ditt barn och din man. HÅLL BARNEN UTANFÖR ER SKIT!

TS, alla blir vi arga. Men våld förvärrar bara allt. 

Hur ser ditt självförtroende ut? Hur är det med självkänslan? Känner du dig värdefull eller värdelös?

Hur känns det efter att din man slagit dig? Kan du med en axelryckning gå vidare? De jag känner som levt i våldsamma förhållanden har förminskat problemen totalt. Om de t.ex. inte fick stora blåmärken efteråt "så var det ju inte så farligt". Det skulle nästan krävas en hel blodpöl för att de skulle reagera. 

Har du växt upp i ett hem med våld? Jag vill ogärna gissa, men jag har mina aningar. Du skriver att dina ord tar slut och då tar du till våld, och likadant gäller för din man tänker jag. 

Älskar du din man? Skriv inte "ja" direkt bara för att, utan tänk verkligen efter här. Din man som slår dig, och du slår honom, älskar ni verkligen varandra från djupet av era hjärtan? 

Låter av TS,att eftersom barnet såg det är hon orolig.Men själv då?Är det normalt hälsosamt förhållande ni har?svar :nej.Vad ska du göra åt saken?Har själv redan lämnat en sån man,vad skönt det det känns!

Med tanke på att TS inte är ett dugg bättre, rivs och annat. Dessutom erkänner hon att hon ofta börjat. Försvara inte mamman när handlar om båda föräldrarna.

Prata med er son gemensamt, erkänn att ni båda har gjort fel och att ni gemensamt kommer att söka hjälp eftersom ni vill att sonen ska känna sig trygg och älskad.

Har absolut INTE växt upp i ett gem ned våld. Tvärtom var det tryggt och kärleksfullt.

Om du lämnar har du ingen att slå.

Jag försvarar inte mamman.Däremot om dom flyttar isär,så är det ju slut på deras skadliga förhållande och tryggare mot barnen.Dessutom männens våld är ju oftast värre.