Tack! Ja, jag kommer ihåg att jag tyckte det första graviditeten också. Vecka 4-12 hur trögt som helst, och sen rasade det i alla fall för mig på utav sjutton fram till cirka v 30-31 då det gick långsamt igen. Ser fram emot att tiden ska rulla på mer! :)
Första samtal på MVC idag. Fick samma barnmorska som förra gången så det känns bra. (Inskrivning om tre veckor dock.) Jag tog upp min önskan om kejsarsnitt och min barnmorska försökte verkligen inte övertyga mig om annat utan sa att hon kommer att boka in tid hos läkare i samband med RUL om det blir aktuellt. Hon sa att Aurora kanske inte behövdes, mitt intryck var att eftersom jag genomgått en förlossning så... vad kan Aurora göra liksom? Försöka övertyga mig om att ja, du kommer hinna få smärtlindring trots att det inte ens hanns med på första födseln? Det är inte så farligt som man tror? Jag känner ju personligen att jag inte är rädd för det okända utan för det jag faktiskt upplevde...
Oh well, vet att det är liten chans att få godkänt, men vill verkligen inte ha 30 veckor av oro inför förlossningen heller. Vi får se.
Viktigast av allt är dock att vi ens tar oss så långt så att vi får ett friskt barn i vår famn! Vill inte fundera så mycket på förlossning då vi fortfarande har två veckor kvar av den "farliga" perioden.
Jag har också samma barnmorska som senast, känns jättebra. Hon har pratat med läkaren på MVC o hon sa att eftersom jag fick kejsarsnitt beviljat med dottern pga förlossningsrädsla så ska jag inte behöva gå på Aurora igen. Så jag hoppas verkligen på det. Med dottern fick jag kejsarsnitt beviljat i v 36+0 o vattnet gick i v 36+5. Det vill jag inte vara med om igen!
Ja det viktigaste är verkligen att vi får våra efterlängtade bebisar i famnen!
Okej, hoppas jag inte råkar ut för det. (Skönt att det gick bra för er till slut!!) Min förlossning tog 2½-3 timmar från att jag visste att jag var "in labour" tills att sonen var ute. Skulle alltså inte kunna vänta utan vara tvungen att återigen köra vaginalt utan någon som helst bedövning. :( (Jag har svårt att tro att barn nummer 2 skulle ta mycket längre tid än barn nummer 1.)
Lär väl inte ens få godkänt snitt till att börja med, men har ju hört att de som får planerat snitt får det ganska nära inpå BF. Iom att sonen kom 1½ vecka innan BF så känns det som stor risk att om allt blir godkänt behöva få "planerat akutsnitt".
Okej, ett steg i taget nu... Är ju bara i vecka 11 trots allt och blir helt plötsligt orolig att jag "jinxar" nåt. Jag som inte alls tror på skrock i vanliga fall! :)
jewel: Usch, så jobbigt! Skönt att det var bra, men hoppas du snart slipper oroa dig.
Själv var jag på VUL idag (v 11) efter blödningen i torsdags. Allt var bra! Liten rörde sig och växer på i helt rätt takt. Skönt!
Troligtvis berodde min blödning på moderkakan också. Den ligger lågt, som den tydligen nästan alltid gör så här tidigt, och helt över livmodermunnen. Hon såg mörkt i livmodermunnen som tydligen indikerade en blödning, men hon sa att det inte var någon fara. Det kan hända igen.
Om två veckor KUB-UL! Hoppas nu att jag ska klara mig från ytterligare UL innan dess! :)
Tack! De räknar ut det direkt, ingen väntetid. Och man får en konkret siffra som de kan förklara om man vill. Var sjukt nervös innan men nu - Fågelkvitter och fanfarer!
Lycka till med försök nummer 2! Ni går in i det försöket med vetskapen att ni KAN få ett plus. Kommer ihåg att det betydde en del för mig efter MA:t första försöket.
Idag har vi varit på privat ultraljud. Allt såg bra ut med bebisen, hon visade varenda liten kroppsdel kändes det som. Men en sak gör mig väldigt förbryllad. Barnmorskan sa att moderkakan sitter i bakvägen o inte alls långt ner. För två dagar sen sa läkaren på gynakuten att den sitter långt ner i framvägg. Vet inte riktigt vad jag ska tro nu...
Lite aktivitet de senaste dagarna i tråden. Antar att alla är i en mellanperiod där många gjort KUB och även vi som "ligger sist" börjar komma ganska långt och därför inte har så mycket jobbiga symptom längre. Jag har fortfarande konstiga hungerkänslor särskilt på kvällarna, men tröttheten är inte handikappande och fullkomlig längre i alla fall.
Jag gick in i vecka 12 idag. Oroar mig inför KUB. Inte för resultaten egentligen, ägget är ju från då jag inte ens fyllt 35 - men visst kan saker ske ändå - utan bara allmänt. 1½ vecka kvar till KUB nu. 2½ vecka till NIPT. Veckan efter det (då jag är i vecka 15 och vi får resultatet från NIPT) kommer vi att berätta för de närmaste om allt går bra. Vid det laget vet vi ju dessutom könet.
Men, trots att jag fortsätter oroa mig - jag har accepterat det för länge sedan - så känns det himla skönt att gå in i vecka 12. Bara två veckor kvar innan man kan känna sig lite mer säker! :)
Usch, vad trist att du mår så dåligt! Men fantastiskt att få känna sparkar! Vilken vecka är du i? Min första graviditet kände jag inget förrän cirka vecka 19-20 (jag tillhör inte dem som lägger sådana här detaljer helt på minnet) så räknar med tidigast vecka 17 denna gång.