Åh, så kul, Libra1!
JOLI: Jag är 6+3 så vi ligger väldigt lika. Välkommen!
Här har jag varit på VUL idag. Hade en blödning imorse, inte särskilt stor men ändå - vilken jäkla ångest jag fick... Jobbar som läkare och sprang på min favoritgynekolog i korridoren och frågade henne om hon inte snäääääälla kunde kolla så allt var ok. Och eftersom hon är underbarast och bäst i världen och jag nästan höll på att börja gråta så gjorde hon det, så idag har jag också sett lilla räkan. Den såg alldeles perfekt ut och hade ett hjärta som tickade finfint! Enda nackdelen var att maken inte kunde vara med... Men vi har ju vårat planerade VUL kvar om ett par veckor.
Angående att berätta på jobbet så har jag berättat för alla, jobbar på en avdelning med mycket röntgen och mycket läkemedel och grejer och det är ju ett välkänt graviditetstecken när man måste börja gå ut ur rummet när det ska röntgas, så... Alla vet i princip. Det kanske inte är vad jag hade valt om jag hade fått välja, men hellre det än att stråla bebis flera gånger om dagen...
Jag är glad att jag inte är illamående, men min trötthet har kommit tillbaka full force. Hoppas verkligen jag har en pågående graviditet för jag lider verkligen av detta! Precis som förra graviditeten så är jag i princip en zombie. Orkar knappt ta hand om mitt äldre barn. Vill bara sova. Jämt. Usch, hade glömt bort att den alltomfattande tröttheten var så här jobbig! (Har kompisar som varit trötta, men inte på samma sätt som mig så det märks verkligen att olika saker slår olika hårt i en graviditet.)
Gör helt klart KUB. Vid minsta tveksamma svar gör jag FVP. Dvs varken aborterar (innan jag fått svar) eller är orolig resten av graviditeten. Hälften av de som får 1:2 på KUB har ju ett friskt barn så att abortera då känns onödigt. Men vissa trisomier är ju inte förenade med liv och det finns ingen tvekan för mig att jag vill veta det så fort som möjligt.
JOLI: Oj, vilken lättnad! Och vad skönt att få se hjärtat ticka. Nu blir det inte lika nervöst till veckan då ni ska ha VUL.
Själv gick jag in i vecka 8 idag. Förutsatt att allt går bra vid VUL så börjar det nu kännas som att man är på väg nånstans i denna graviditet.
Imorse var det min tur att få uppleva oron med blod på toapapper. :( Usch, så jobbigt. Lyckligtvis VUL redan imorgon så behöver inte vara i ovisshet för länge. På väg till toa vid femtiden märkte jag att brösten återigen slutat ömma och att jag inte kände mig som en zombie så jag var redan på väg till toan konstigt inställd på blod på papperet. Hoppas givetvis att det ska vara lugnt - har inte kommit på ett par-tre timmar nu, men orolig är man ju ändå.
Tack så mycket!!