• Orolig släkting

    OK att köra på sitt barn?

    Anser ni att det är okej att köra på sitt tvååriga barn med en barnvagn för att markera att ett beteende inte är önskvärt?

    Jag fick nämligen bevittna en släkting som tyst, med flit och arg min körde på sin tvååring hårt bakifrån med barnvagnen så att hen ramlade till, och sedan ställde sig helt tyst med axlarna uppåt öronen, kramade om sina händer mot bröstet och tittade blickstilla ner i marken framför fötterna. Tvååringen är normalt väldigt verbal, intelligent och pratar oerhört bra för sin ålder, och tvekar inte för att uttrycka sin känslor och säga ifrån när hen tycker att någon gör fel. Jag har aldrig sett hen så chockad förut.

    Jag sade ifrån direkt att det inte var okej att göra så mot ett litet barn och att släktingen skulle be barnet om ursäkt, men blev totalignorerad av släktingen och utskälld av släktingens partner för att jag lade mig i något jag inte hade med att göra. Partnern tyckte att det inte var min ensak eftersom jag själv inte har barn och inte vet hur jobbigt det är. Nu när jag skriver detta inser jag att detta sades högt och att barnet utan tvekan måste ha hört det. Stackars barn :( Det kan väl tilläggas att barnets föräldrar har det väldigt bra ställt ekonomiskt, har ofta barnvakt, har städerska hemma, och ena föräldern hade nyligen chansen att vara hemma, ledig, i ett helt år med full lön, men valde att jobba istället. Deras två barn är snälla, omtänksamma, intelligenta och det värsta jag sett/hört dem göra är att hoppa i soffan. Tvååringen har tydligen ibland blivit väldigt ledsen och arg för att hen inte vill gå ifrån dagis, i övrigt är de verkligen änglar som mest sköter sig själva i den mån de kan. Jag tror inte föräldrarna förstår hur bra de har det.

    De förklarade efteråt att orsaken till knuffen var att barnet (lugnt) gick en bit framför vagnen, vilket släktingen liknade med att springa ut på vägen framför bilar. Vi var ute i naturen och gick på en bred stig, inte nära någon väg eller något fordon. Släktingen har tydligen tidigare försökt förklara för tvååringen att det är farligt att springa ut framför bilar, men det har tvååringen inte förstått, så nu ville släktingen lära tvååringen att hen kan få allvarliga konsekvenser... Av att gå en bit framför sin barnvagn som hen alltid fått göra förut...? Om jag inte förstår den kopplingen, hur ska en tvååring kunna göra det? Eller missar jag något här?

    Oavsett vad så är det väl bättre att först säga till barnet att inte gå framför vagnen istället för att bara köra på hen? Släktingen och partnern är ursinniga på mig och jag vet inte riktigt om jag gjorde rätt som sade ifrån. Jag tycker nog att jag gjorde rätt, men var det rätt? Tvååringen fick inget sår som jag kunde se, och jag har inte träffat hen sen det inträffade och vet inte om det blev något blåmärke. Men hen blev ändå oprovocerat hårt knuffad av sin förälder och det kan väl inte vara okej?
  • Svar på tråden OK att köra på sitt barn?
  • Orolig släkting
    nevermind skrev 2017-08-16 08:20:53 följande:
    Det skriver ju TS: De har barnvakt och städerska som underlättar. Så så jobbigt är nog inte deras liv, mindre jobbigt än många andras.
    Precis! :)
  • Orolig släkting
    Litet My skrev 2017-08-16 09:07:45 följande:

    Vilka idioter, du gjorde helt rätt. 2 åringar förstår inte såna konsekvenser, de blir bara rädda. De har inte det konsekvenstänket eller kan koppla ihop att "springer jag ut i vägen efter tex bollen så kan jag bli påkörd och kan dö". Man får ligga steget före och passa.


    Tack! Håller helt med dig :)
  • Orolig släkting
    Anonym (Arg) skrev 2017-08-16 09:46:23 följande:

    Anmäl till soc! Dom är inte lämpliga föräldrar.


    Jag funderade länge på om jag skulle anmäla händelsen till soc, men valde att inte göra det. Det kändes då som att det inte ändå skulle göra någon skillnad eftersom deras liv utåt sett är bra och normalt, och eftersom jag inte sett något liknande beteende från dem tidigare. Plus att föräldrarna och den övriga släkten bara skulle bli ännu argare på mig... Jag tänkte att jag kanske överreagerade, att det inte är så farligt att köra på/knuffa ett barn.. Jag visste inte säkert vad som var rätt och fel och mådde så dåligt över det hela att jag berättade om händelsen för en psykolog. Hon reagerade på det direkt och sa att det lät som barnmisshandel, ursäktade sig, gick ut och tog ett snabbt möte med sina kollegor, och kom sen tillbaka och sade att hon enligt lag måste bryta tystnadsplikten och anmäla händelsen till soc för utredning. Vilket hon gjorde omgående. Jag blev senare kontaktad av soc för att lämna ett uttalande om händelsen. Hur utredningen går, eller om den är klar, vet jag tyvärr inte eftersom det inte var jag som gjorde anmälan. Soc fick bara hämta information från mig, inte lämna ut någon. Såhär i efterhand önskar jag att jag hade varit stark nog att anmäla dem till soc själv, men huvudsaken är ju att soc vet om händelsen och förhoppningsvis kan hjälpa föräldrarna på något sätt så att inget sånt här händer barnet igen.
  • Wolfie13
    Orolig släkting skrev 2017-08-16 22:33:42 följande:

    Jag funderade länge på om jag skulle anmäla händelsen till soc, men valde att inte göra det. Det kändes då som att det inte ändå skulle göra någon skillnad eftersom deras liv utåt sett är bra och normalt, och eftersom jag inte sett något liknande beteende från dem tidigare. Plus att föräldrarna och den övriga släkten bara skulle bli ännu argare på mig... Jag tänkte att jag kanske överreagerade, att det inte är så farligt att köra på/knuffa ett barn.. Jag visste inte säkert vad som var rätt och fel och mådde så dåligt över det hela att jag berättade om händelsen för en psykolog. Hon reagerade på det direkt och sa att det lät som barnmisshandel, ursäktade sig, gick ut och tog ett snabbt möte med sina kollegor, och kom sen tillbaka och sade att hon enligt lag måste bryta tystnadsplikten och anmäla händelsen till soc för utredning. Vilket hon gjorde omgående. Jag blev senare kontaktad av soc för att lämna ett uttalande om händelsen. Hur utredningen går, eller om den är klar, vet jag tyvärr inte eftersom det inte var jag som gjorde anmälan. Soc fick bara hämta information från mig, inte lämna ut någon. Såhär i efterhand önskar jag att jag hade varit stark nog att anmäla dem till soc själv, men huvudsaken är ju att soc vet om händelsen och förhoppningsvis kan hjälpa föräldrarna på något sätt så att inget sånt här händer barnet igen.


    Super att det är anmält! Tyvärr är det många, även i denna tråd, som inte tycker det är fel att föräldrar knuffar och ger sig på sina barn.

    Vissa rycker på axlarna, medan resten tänker att barnet på nåt sätt säkert ändå förtjänat det.. Barn dör dagligen pga dem å deras gelikar.
  • Anonym (--)

    Kort och gott svar på TS fråga :-NEJ! Det är aldrig okej att aga ett barn. Vilket en knuff eller slag är och klassas som.

  • Tryls

    Det där beteendet är absolut inte ok! Usch...

    Har själv en tvååring och skulle aldrig aldrig göra något i närheten av det :'(

    Du gjorde helt rätt som markerade!

  • Orolig släkting
    Konservativ skrev 2017-08-16 09:59:04 följande:

    "Deras två barn är snälla, omtänksamma, intelligenta".
    Deras uppfostringsmetoder kan inte vara helt fel med det resultatet.


    Deras vanliga uppfostringsmetoder är det, enligt min åsikt i alla fall, absolut inget fel på :) Föräldern som knuffade tvååringen är i övrigt väldigt pedagogisk och go med barnen, och leker ofta med dem och får dem att kommunicera på ett bra sätt. Men föräldern blir väldigt annorlunda när hen tappar humöret, vilket kan ske för minsta lilla. Om de börjar uppfostra barnen med våld, oavsett hur grovt/mild våldet är så kommer det att hämma barnens utveckling på många plan och såklart även deras tillit till föräldrarna, vilket jag inte tycker känns som en särskilt bra uppfostringsmetod.
  • Orolig släkting
    Anonym ( ) skrev 2017-08-16 11:59:22 följande:
    Barnflickans resultat kanske ?! Får hoppas innerligt de va en 1 ggr företeelse
    Barnflicka har de inte, däremot barnvakter :) Föräldrarna är i övrigt goa med barnen, inte perfekta men vem är väl det egentligen. Jag vet inte säkert, men jag tror att det var första gången något sånt här hände tvååringen med tanke på hens reaktion. Men ja, jag hoppas också innerligt att det bara var en engångsgrej och att det aldrig händer igen.
  • Orolig släkting
    KlunsSmurfen skrev 2017-08-16 18:19:21 följande:
    Hur tänkte du nu?
    Barns ilska och utveckling: Familjeterapeuten förklarar | alltforforaldrar.se

    Dominerande föräldrar som slår och domderar får barn som blir ögontjänare

    De lyder bara när föräldrar eller andra vuxna är närvarande men däremellan gör de en massa sattyg. Alternativt använder de samma metod på andra som föräldrarna använder på dem, det vill säga slår och domderar med andra.

    Undergivna föräldrar får barn som är egocentriska

    Ett barn som växer upp i en familj där de alltid får styra och ställa för att föräldrarna inte vågar säga ifrån blir ofta egocentriska och kan ibland också bli översittare.
     
    www.alltforforaldrar.se/artikel/barns-ilska-och-utveckling-familjeterapeuten-f%C3%B6rklarar


    barnmisshandel - Rädda Barnen

    Många misshandlande föräldrar blev själva slagna som barn, men långt ifrån alla föräldrar som blev slagna under uppväxten misshandlar sina egna barn.

    Hur reagerar barn som misshandlas?

    Barns reaktioner på misshandel varierar stort. Barn kan visa tecken på oro, aggressivitet, depression eller på somatiska symtom som magont och huvudvärk. Koncentrationssvårigheter och kamratsvårigheter är vanliga. En del fruktar för sitt eget eller anhörigas liv och kan känna skam eller skuld över att inte kunna stoppa våldet. En del barn blir så illa slagna att omgivningen upptäcker synliga skador på deras kroppar. Men oron och tankarna kan finnas inuti barnet utan att det visar några tydliga symtom på det som sker. Ibland håller barnet tillbaka sina reaktioner då våldet pågår. Reaktionen kan dyka upp senare när barnet känner sig tryggt eller när någon ny livshändelse aktualiserar de gamla minnena. På längre sikt riskerar barnets värderingar och synen på andra människor. Barn berättar oftast inte för andra om våldet utan lär sig att detta är något som ska hållas inom familjen. Barn lär sig också att våld är något som en vuxen, eller den som har ett fysiskt övertag, använder för att uppnå sina syften. En följd av våldsamma upplevelser kan bli att barnet ser världen som oförutsägbar och fientlig. Barnet får svårt att lita på andra människor. misshandel inom familjen alltid att påverka

    www.raddabarnen.se/Documents/vad-vi-gor/sverige/vald-och-overgrepp/detta-borde-alla-veta-om-barnmisshandel.pdf




    Ögontjänaren
    Misshandlaren | Varningstecken - En sajt som vänder sig till kvinnor

    Misshandlaren

    Det går inte att lista ut vem som är en misshandlare genom att observera honom på arbetet eller i det sociala livet. Omgivningen blir ofta förvånad om de får veta vad misshandlaren har gjort mot sin partner. Han är ofta en "bra kille". Han kan vara framgångsrik, intelligent, karismatisk, snäll, trevlig och hjälpsam mot sin omgivning. Han kan ha vilken typ av yrke som helst, se ut hur som helst och tillhöra vilken samhällsgrupp som helst. Han kan vara snäll mot barn och vara med i någon frivilligorganisation på fritiden. Han kanske till och med kallar sig feminist.

    www.varningstecken.n.nu/misshandlaren


    Tack för bra länkar, jag ska läsa igenom dem ordentligt i morgon! :)
  • Orolig släkting
    Anonym (...) skrev 2017-08-16 19:37:43 följande:
    Jag har själv blivit mycket svårt misshandlad under uppväxten. Jag tar mycket allvarligt på sånt för jag vet konsekvenserna. Misstag gör alla. Upprepas det ofta och utan att reparation sker så kan de psykiska skadorna bli svåra. Jag har i åtanke att TS ordval speglar TS uppfattning som kan vara färgad av dennes egna, ibland omedvetna, rädslor.

    Jag avskyr när barn far illa. Men ingen annan än barnet själv kan säga hur denne mår. Annat kan vi bara spekulera om. Sammantaget att vi bara läser TS tolkning av en händelse där ordvalen påverkar texten mycket så ser jag inte allvaret. Det där är en enstaka händelse som är rätt mild. Daglig sådan behandling tillsammans med andra kränkningar skulle sannolikt ge skador. En eller någon enstaka? Nej. Inte värre än gemene man bär på.

    Vad tråkigt att höra att du har blivit svårt misshandlad som barn, jag hoppas verkligen att du har fått professionell hjälp och mår bra idag <3 


    Du har helt rätt i att alla gör misstag, det hör till livet. Jag håller däremot inte med dig att några enstaka fall av kränkningar/misshandel/elakhet inte skulle ge barnet några skador. Är det någon skillnad på att utsätta sitt barn för lite våld då och då, och att tvångsmata barnet lite råttgift då och då? Bara lite? Och bara ibland? För det dör ju inte barnet av, så det kan ju inte vara någon fara. Båda händelserna är skadliga och olagliga övergrepp som är helt oacceptabla i alla lägen, oavsett vad. Men det som verkligen oroar mig i just det här fallet är att våldsbeteendet kan fortsätta och/eller eskalera, vilket garanterat kommer att skada barnet. Förhoppningsvis så får föräldrarna den hjälp, information och stöd de behöver av soc för att både de och barnen ska må bra, på kort och lång sikt.

    Självklart kan jag bara återge min uppfattning av vad som hände, vilket jag gjort så ärligt och objektivt jag kunnat, men det är bra att du har det i åtanke när du läser mina och andras inlägg och inte bara accepterar allt som sanning, utan är lite källkritisk så att säga :) Det är en bra grundinställning att ha.

    Vilka ordval anser du påverkar texten mycket? Och vilka eventuellt omedvetna rädslor menar du kan påverka min uppfattning av händelsen?

Svar på tråden OK att köra på sitt barn?