• Orolig släkting

    OK att köra på sitt barn?

    Anser ni att det är okej att köra på sitt tvååriga barn med en barnvagn för att markera att ett beteende inte är önskvärt?

    Jag fick nämligen bevittna en släkting som tyst, med flit och arg min körde på sin tvååring hårt bakifrån med barnvagnen så att hen ramlade till, och sedan ställde sig helt tyst med axlarna uppåt öronen, kramade om sina händer mot bröstet och tittade blickstilla ner i marken framför fötterna. Tvååringen är normalt väldigt verbal, intelligent och pratar oerhört bra för sin ålder, och tvekar inte för att uttrycka sin känslor och säga ifrån när hen tycker att någon gör fel. Jag har aldrig sett hen så chockad förut.

    Jag sade ifrån direkt att det inte var okej att göra så mot ett litet barn och att släktingen skulle be barnet om ursäkt, men blev totalignorerad av släktingen och utskälld av släktingens partner för att jag lade mig i något jag inte hade med att göra. Partnern tyckte att det inte var min ensak eftersom jag själv inte har barn och inte vet hur jobbigt det är. Nu när jag skriver detta inser jag att detta sades högt och att barnet utan tvekan måste ha hört det. Stackars barn :( Det kan väl tilläggas att barnets föräldrar har det väldigt bra ställt ekonomiskt, har ofta barnvakt, har städerska hemma, och ena föräldern hade nyligen chansen att vara hemma, ledig, i ett helt år med full lön, men valde att jobba istället. Deras två barn är snälla, omtänksamma, intelligenta och det värsta jag sett/hört dem göra är att hoppa i soffan. Tvååringen har tydligen ibland blivit väldigt ledsen och arg för att hen inte vill gå ifrån dagis, i övrigt är de verkligen änglar som mest sköter sig själva i den mån de kan. Jag tror inte föräldrarna förstår hur bra de har det.

    De förklarade efteråt att orsaken till knuffen var att barnet (lugnt) gick en bit framför vagnen, vilket släktingen liknade med att springa ut på vägen framför bilar. Vi var ute i naturen och gick på en bred stig, inte nära någon väg eller något fordon. Släktingen har tydligen tidigare försökt förklara för tvååringen att det är farligt att springa ut framför bilar, men det har tvååringen inte förstått, så nu ville släktingen lära tvååringen att hen kan få allvarliga konsekvenser... Av att gå en bit framför sin barnvagn som hen alltid fått göra förut...? Om jag inte förstår den kopplingen, hur ska en tvååring kunna göra det? Eller missar jag något här?

    Oavsett vad så är det väl bättre att först säga till barnet att inte gå framför vagnen istället för att bara köra på hen? Släktingen och partnern är ursinniga på mig och jag vet inte riktigt om jag gjorde rätt som sade ifrån. Jag tycker nog att jag gjorde rätt, men var det rätt? Tvååringen fick inget sår som jag kunde se, och jag har inte träffat hen sen det inträffade och vet inte om det blev något blåmärke. Men hen blev ändå oprovocerat hårt knuffad av sin förälder och det kan väl inte vara okej?
  • Svar på tråden OK att köra på sitt barn?
  • Orolig släkting
    Tow2Mater skrev 2017-08-16 20:05:17 följande:
    Och såna som dig som verkar köpa varje liten snyftig detalj och låter helt irrelevant information grumla faktan. Klart man måste ifrågasätta saker och inte sluka allt med hull och hår.
    Självklart ska man ifrågasätta allt man läser, det är bra! Men att gå till personattack och att vara otrevlig är bara onödigt. Håll gärna god ton i min tråd när du pratar med andra om du vill att de ska lyssna på vad du säger, annars kommer folk bara avfärda dig som ett troll.
  • KlunsSmurfen
    Anonym (...) skrev 2017-08-16 19:37:43 följande:
    Jag har själv blivit mycket svårt misshandlad under uppväxten. Jag tar mycket allvarligt på sånt för jag vet konsekvenserna. Misstag gör alla. Upprepas det ofta och utan att reparation sker så kan de psykiska skadorna bli svåra. Jag har i åtanke att TS ordval speglar TS uppfattning som kan vara färgad av dennes egna, ibland omedvetna, rädslor.

    Jag avskyr när barn far illa. Men ingen annan än barnet själv kan säga hur denne mår. Annat kan vi bara spekulera om. Sammantaget att vi bara läser TS tolkning av en händelse där ordvalen påverkar texten mycket så ser jag inte allvaret. Det där är en enstaka händelse som är rätt mild. Daglig sådan behandling tillsammans med andra kränkningar skulle sannolikt ge skador. En eller någon enstaka? Nej. Inte värre än gemene man bär på.
    Det är lite paradoxalt, det är bara de som varit utsatt för det som kan förstå men den som blivit väldigt utsatt "mycket svårt misshandlad under uppväxten" har inte upplevt vad normalt är för ett barn, kan ha svårt att förstå hur normalt känns som vuxen och kommer kanske aldrig att göra det så det är inte alltid de förstår alla konsekvenserna det fått och förstår inte alltid konsekvenserna av något som är lindrigare. Är man van att få stryk är det inte så farligt med en örfil.

    "Jag har i åtanke att TS ordval speglar TS uppfattning som kan vara färgad av dennes egna, ibland omedvetna, rädslor."
    Blandar du ihop din C-PTSD som triggar "
    ibland omedvetna, rädslor" med andras empati?

    När fel blev ett misstag, när felet de flesta inte gör blev "alla kan göra misstag", brukar det säga en hel del om ens egna "misstag" eller att man är alldeles för godtrogen och förlåtande, people pleaser syndrome.
  • KlunsSmurfen
    Orolig släkting skrev 2017-08-16 22:45:08 följande:
    Deras vanliga uppfostringsmetoder är det, enligt min åsikt i alla fall, absolut inget fel på :) Föräldern som knuffade tvååringen är i övrigt väldigt pedagogisk och go med barnen, och leker ofta med dem och får dem att kommunicera på ett bra sätt. Men föräldern blir väldigt annorlunda när hen tappar humöret, vilket kan ske för minsta lilla. Om de börjar uppfostra barnen med våld, oavsett hur grovt/mild våldet är så kommer det att hämma barnens utveckling på många plan och såklart även deras tillit till föräldrarna, vilket jag inte tycker känns som en särskilt bra uppfostringsmetod.
    Bara det kan påverka ett barn en hel del om barnet måste gå på tå när föräldern är på dåligt humör, det kan vara värre än en knuff med barnvagn.
  • Anonym (Starkt jobbat)
    Orolig släkting skrev 2017-08-16 22:33:42 följande:
    Jag funderade länge på om jag skulle anmäla händelsen till soc, men valde att inte göra det. Det kändes då som att det inte ändå skulle göra någon skillnad eftersom deras liv utåt sett är bra och normalt, och eftersom jag inte sett något liknande beteende från dem tidigare. Plus att föräldrarna och den övriga släkten bara skulle bli ännu argare på mig... Jag tänkte att jag kanske överreagerade, att det inte är så farligt att köra på/knuffa ett barn.. Jag visste inte säkert vad som var rätt och fel och mådde så dåligt över det hela att jag berättade om händelsen för en psykolog. Hon reagerade på det direkt och sa att det lät som barnmisshandel, ursäktade sig, gick ut och tog ett snabbt möte med sina kollegor, och kom sen tillbaka och sade att hon enligt lag måste bryta tystnadsplikten och anmäla händelsen till soc för utredning. Vilket hon gjorde omgående. Jag blev senare kontaktad av soc för att lämna ett uttalande om händelsen. Hur utredningen går, eller om den är klar, vet jag tyvärr inte eftersom det inte var jag som gjorde anmälan. Soc fick bara hämta information från mig, inte lämna ut någon. Såhär i efterhand önskar jag att jag hade varit stark nog att anmäla dem till soc själv, men huvudsaken är ju att soc vet om händelsen och förhoppningsvis kan hjälpa föräldrarna på något sätt så att inget sånt här händer barnet igen.
    "Hjälpa föräldrarna"? Ingen vet vad som kan hända nu, men någon hjälp till föräldrarna lär det inte bli. Nu hamnar de i socialtjänstens klor, och från och med det kan inget bli bättre.

    Starkt av dig att inte anmäla själv utan gå genom proxy. Släktträffarna är räddade -även om de kan bestå av några familjemedlemmar mindre.
  • KlunsSmurfen
    Anonym (Starkt jobbat) skrev 2017-08-17 01:28:00 följande:
    "Hjälpa föräldrarna"? Ingen vet vad som kan hända nu, men någon hjälp till föräldrarna lär det inte bli. Nu hamnar de i socialtjänstens klor, och från och med det kan inget bli bättre.

    Starkt av dig att inte anmäla själv utan gå genom proxy. Släktträffarna är räddade -även om de kan bestå av några familjemedlemmar mindre.
    Vilka är det som brukar skriva liknande inlägg....
  • Tow2Mater
    Wolfie13 skrev 2017-08-16 20:31:37 följande:
    Sluka allt med hull och hår? Handlar väl knappast om det, utan att försöka ge stöd när barn med stor sannolikhet inte har det så bra som de skulle kunna ha.

    Det är ju ändå konstigt att du aldrig verkar se nåt bekymmer alls, det bekom dig ju uppenbarligen inte ett dyft att ett barn med flit blev påkörd av sina föräldrar.

    Om du alltid misstror ts, vad är poängen med dina inlägg.. att försöka motbevisa allt utan att ens varit på plats? Sorgligt då det finns barn som lider medan du tramsar.
    Ibland behövs lite motsats i inläggen, speciellt i trådar där de flesta tar på sina emotionella skygglappar och inte bryr sig om att ifrågasätta just faktabiten.
  • Tow2Mater
    Orolig släkting skrev 2017-08-16 23:24:20 följande:
    Självklart ska man ifrågasätta allt man läser, det är bra! Men att gå till personattack och att vara otrevlig är bara onödigt. Håll gärna god ton i min tråd när du pratar med andra om du vill att de ska lyssna på vad du säger, annars kommer folk bara avfärda dig som ett troll.
    Jag var varken otrevlig eller attackerade. Du kanske ska läsa om. Jag pekade inte ut personer med namn, istället anväde jag ord som "såna som du", och syftar i sammanhanget här på just hur en del läser en text med bara emotionella ögon.
  • Anonym (Wtf)
    Orolig släkting skrev 2017-08-16 22:45:08 följande:

    Deras vanliga uppfostringsmetoder är det, enligt min åsikt i alla fall, absolut inget fel på :) Föräldern som knuffade tvååringen är i övrigt väldigt pedagogisk och go med barnen, och leker ofta med dem och får dem att kommunicera på ett bra sätt. Men föräldern blir väldigt annorlunda när hen tappar humöret, vilket kan ske för minsta lilla. Om de börjar uppfostra barnen med våld, oavsett hur grovt/mild våldet är så kommer det att hämma barnens utveckling på många plan och såklart även deras tillit till föräldrarna, vilket jag inte tycker känns som en särskilt bra uppfostringsmetod.


    Jag tycker att tvååringens reaktion snarare visar att han varit utsatt för våld tidigare. Mer än en gång...

    Men jag var ju inte där, och känner inte familjen. Så jag hoppas satt din tolkning är korrekt!
  • Konservativ
    Wolfie13 skrev 2017-08-16 22:39:17 följande:
    Super att det är anmält! Tyvärr är det många, även i denna tråd, som inte tycker det är fel att föräldrar knuffar och ger sig på sina barn.

    Vissa rycker på axlarna, medan resten tänker att barnet på nåt sätt säkert ändå förtjänat det.. Barn dör dagligen pga dem å deras gelikar.
    Barn dör för att de får en knuff?

    Hysteriskt.
  • EnAnonumius
    Tow2Mater skrev 2017-08-17 05:04:01 följande:
    Jag var varken otrevlig eller attackerade. Du kanske ska läsa om. Jag pekade inte ut personer med namn, istället anväde jag ord som "såna som du", och syftar i sammanhanget här på just hur en del läser en text med bara emotionella ögon.
    Ja du verkar ju inte förstå att "du" är just ett personligt pronomen och används i stället för namn, när man skall adressera en individ på just personligt plan.
    Så det är ju knappast konstigt att en individ känner sil lika utpekad som om du hade använt namn i stället.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
Svar på tråden OK att köra på sitt barn?