• Orolig släkting

    OK att köra på sitt barn?

    Anser ni att det är okej att köra på sitt tvååriga barn med en barnvagn för att markera att ett beteende inte är önskvärt?

    Jag fick nämligen bevittna en släkting som tyst, med flit och arg min körde på sin tvååring hårt bakifrån med barnvagnen så att hen ramlade till, och sedan ställde sig helt tyst med axlarna uppåt öronen, kramade om sina händer mot bröstet och tittade blickstilla ner i marken framför fötterna. Tvååringen är normalt väldigt verbal, intelligent och pratar oerhört bra för sin ålder, och tvekar inte för att uttrycka sin känslor och säga ifrån när hen tycker att någon gör fel. Jag har aldrig sett hen så chockad förut.

    Jag sade ifrån direkt att det inte var okej att göra så mot ett litet barn och att släktingen skulle be barnet om ursäkt, men blev totalignorerad av släktingen och utskälld av släktingens partner för att jag lade mig i något jag inte hade med att göra. Partnern tyckte att det inte var min ensak eftersom jag själv inte har barn och inte vet hur jobbigt det är. Nu när jag skriver detta inser jag att detta sades högt och att barnet utan tvekan måste ha hört det. Stackars barn :( Det kan väl tilläggas att barnets föräldrar har det väldigt bra ställt ekonomiskt, har ofta barnvakt, har städerska hemma, och ena föräldern hade nyligen chansen att vara hemma, ledig, i ett helt år med full lön, men valde att jobba istället. Deras två barn är snälla, omtänksamma, intelligenta och det värsta jag sett/hört dem göra är att hoppa i soffan. Tvååringen har tydligen ibland blivit väldigt ledsen och arg för att hen inte vill gå ifrån dagis, i övrigt är de verkligen änglar som mest sköter sig själva i den mån de kan. Jag tror inte föräldrarna förstår hur bra de har det.

    De förklarade efteråt att orsaken till knuffen var att barnet (lugnt) gick en bit framför vagnen, vilket släktingen liknade med att springa ut på vägen framför bilar. Vi var ute i naturen och gick på en bred stig, inte nära någon väg eller något fordon. Släktingen har tydligen tidigare försökt förklara för tvååringen att det är farligt att springa ut framför bilar, men det har tvååringen inte förstått, så nu ville släktingen lära tvååringen att hen kan få allvarliga konsekvenser... Av att gå en bit framför sin barnvagn som hen alltid fått göra förut...? Om jag inte förstår den kopplingen, hur ska en tvååring kunna göra det? Eller missar jag något här?

    Oavsett vad så är det väl bättre att först säga till barnet att inte gå framför vagnen istället för att bara köra på hen? Släktingen och partnern är ursinniga på mig och jag vet inte riktigt om jag gjorde rätt som sade ifrån. Jag tycker nog att jag gjorde rätt, men var det rätt? Tvååringen fick inget sår som jag kunde se, och jag har inte träffat hen sen det inträffade och vet inte om det blev något blåmärke. Men hen blev ändå oprovocerat hårt knuffad av sin förälder och det kan väl inte vara okej?
  • Svar på tråden OK att köra på sitt barn?
  • KlunsSmurfen
    Wolfie13 skrev 2017-08-18 23:15:40 följande:
    Flera i denna tråd tycker det var okej...Det var ju bara en "lätt knuff", barnet "ramlade bara till", "inga synliga skador" mm.

    Att personer med psykopstiska drag finner det ok att köra på sina barn är tydligen av mindre vikt, så länge barnet inte slår ihjäl sig. Människor är bra sorgliga ibland :(
    Det sorgliga är att de som inte förstår bättre antagligen har barn själva.
  • Wolfie13
    KlunsSmurfen skrev 2017-08-18 23:36:34 följande:

    Det sorgliga är att de som inte förstår bättre antagligen har barn själva.


    Ja och jag blir mer ledsen än arg av det.

    Barnen är alltid oskyldiga och har inte bett om att bli någons slagpåse bara för att föräldrarna inte har vett.

    Även när barn omkommer finns det folk som försvarar det med "en olycka", "var ju inte meningen" osv.
  • Anonym (Inte ok)
    Orolig släkting skrev 2017-08-15 23:51:58 följande:

    Anser ni att det är okej att köra på sitt tvååriga barn med en barnvagn för att markera att ett beteende inte är önskvärt?Jag fick nämligen bevittna en släkting som tyst, med flit och arg min körde på sin tvååring hårt bakifrån med barnvagnen så att hen ramlade till, och sedan ställde sig helt tyst med axlarna uppåt öronen, kramade om sina händer mot bröstet och tittade blickstilla ner i marken framför fötterna. Tvååringen är normalt väldigt verbal, intelligent och pratar oerhört bra för sin ålder, och tvekar inte för att uttrycka sin känslor och säga ifrån när hen tycker att någon gör fel. Jag har aldrig sett hen så chockad förut.Jag sade ifrån direkt att det inte var okej att göra så mot ett litet barn och att släktingen skulle be barnet om ursäkt, men blev totalignorerad av släktingen och utskälld av släktingens partner för att jag lade mig i något jag inte hade med att göra. Partnern tyckte att det inte var min ensak eftersom jag själv inte har barn och inte vet hur jobbigt det är. Nu när jag skriver detta inser jag att detta sades högt och att barnet utan tvekan måste ha hört det. Stackars barn :( Det kan väl tilläggas att barnets föräldrar har det väldigt bra ställt ekonomiskt, har ofta barnvakt, har städerska hemma, och ena föräldern hade nyligen chansen att vara hemma, ledig, i ett helt år med full lön, men valde att jobba istället. Deras två barn är snälla, omtänksamma, intelligenta och det värsta jag sett/hört dem göra är att hoppa i soffan. Tvååringen har tydligen ibland blivit väldigt ledsen och arg för att hen inte vill gå ifrån dagis, i övrigt är de verkligen änglar som mest sköter sig själva i den mån de kan. Jag tror inte föräldrarna förstår hur bra de har det.De förklarade efteråt att orsaken till knuffen var att barnet (lugnt) gick en bit framför vagnen, vilket släktingen liknade med att springa ut på vägen framför bilar. Vi var ute i naturen och gick på en bred stig, inte nära någon väg eller något fordon. Släktingen har tydligen tidigare försökt förklara för tvååringen att det är farligt att springa ut framför bilar, men det har tvååringen inte förstått, så nu ville släktingen lära tvååringen att hen kan få allvarliga konsekvenser... Av att gå en bit framför sin barnvagn som hen alltid fått göra förut...? Om jag inte förstår den kopplingen, hur ska en tvååring kunna göra det? Eller missar jag något här?Oavsett vad så är det väl bättre att först säga till barnet att inte gå framför vagnen istället för att bara köra på hen? Släktingen och partnern är ursinniga på mig och jag vet inte riktigt om jag gjorde rätt som sade ifrån. Jag tycker nog att jag gjorde rätt, men var det rätt? Tvååringen fick inget sår som jag kunde se, och jag har inte träffat hen sen det inträffade och vet inte om det blev något blåmärke. Men hen blev ändå oprovocerat hårt knuffad av sin förälder och det kan väl inte vara okej?


    Det är verkligen inte ok och du gjorde rätt i att säga till.

    Detta är säkerligen inte första gången dem gör likanade, alltså använder våld emot sina barn. "förklaringen" fick du bara för att du ifrågasatte dem.

    Aga är olagligt och du bör göra en orosanmälan till socialtjänsten snarast. Det finns inget som hindrar det och gör vad som är bäst för barnet.
  • Orolig släkting
    KlunsSmurfen skrev 2017-08-17 01:47:08 följande:
    Vilka är det som brukar skriva liknande inlägg....
    Nyfiken, vilka är det som brukar skriva så? Jag är väldigt ny på forumet Oskyldig
  • Orolig släkting
    Anonym (Inte ok) skrev 2017-08-19 01:39:03 följande:
    Det är verkligen inte ok och du gjorde rätt i att säga till.

    Detta är säkerligen inte första gången dem gör likanade, alltså använder våld emot sina barn. "förklaringen" fick du bara för att du ifrågasatte dem.

    Aga är olagligt och du bör göra en orosanmälan till socialtjänsten snarast. Det finns inget som hindrar det och gör vad som är bäst för barnet.
    Tack, det är skönt att veta att andra håller med mig! Föräldern som knuffade barnet är anmäld till soc och en utredning pågår. Det var inte jag som anmälde, utan en psykolog jag pratade med om händelsen, men anmäld är hen i alla fall.
  • Anonym (Inte ok)
    Orolig släkting skrev 2017-08-19 22:03:45 följande:

    Tack, det är skönt att veta att andra håller med mig! Föräldern som knuffade barnet är anmäld till soc och en utredning pågår. Det var inte jag som anmälde, utan en psykolog jag pratade med om händelsen, men anmäld är hen i alla fall.


    Vad bra!

    Jag blir så mörkrädd i bland att många är så rädda att göra någon arg eller upprörd att barn istället fortsätter fara illa. Märks mycket till exempel här på familjeliv.

    Tack för att du tog ställning för barnet!

    Jag tycker du bör prata med socialtjänsten också för att öka chansen att detta tas på allvar.
  • Orolig släkting
    Uppdatering/mer förklaring:

    Släktingen som knuffade är min pappa. Släktingen som försvarade hans agerande är hans nya fru. Barnet är deras gemensamma dotter. Jag är en 27-årig tjej. Pappa brukade ofta hota och straffa mig med riktigt hård smisk när jag var liten, mest för (enligt mig) helt orimliga anledningar som t.ex. att jag var ledsen. Han sa att jag tiggde om det. För att jag grät pga något som hänt. Han fortsatte att hotade mig då och då med grovt våld ända långt upp i tonåren, men gjorde aldrig något. Jag var ändå rädd att han skulle göra mig illa, det syntes tydligt på honom hur gärna han ville. Han sa att han ville. Detta i kombination med att min mammas "nya" kille hade enorma aggressioner och agerade hotfullt och våldsamt under många många år (jag var alltid på helspänn hos dem och var ofta rädd för mammas och barnens liv) har gjort att jag har nolltolerans för våld och mår skitdåligt över det pappa gjorde mot min lillasyster. Man får inte göra illa barn, men han är ju ändå min pappa. Jag kunde inte anmäla min egen pappa till soc... Men en psykolog gjorde det, så de har koll på honom nu i alla fall. Det är nog bra.
    Jag har inte haft någon kontakt med dem sedan händelsen, men blev plötsligt bjuden till ett födelsedagsfirande hos dem i morgon. Jag saknar mina halvsystrar något enormt och har bestämt mig för att gå. Men det känns jättekonstigt. Jag känner mig så liten och svag och bara fel. Hatar detta. Jag kan fortfarande inte helt övertyga mig själv om att jag gjorde rätt som sade ifrån när pappa körde på min lillasyster, jag säger liksom aldrig ifrån, inte för nåt. Men det känns bra att det är flera här som tycker att det inte är okej att knuffa barn. Jag är inte helt ensam i alla fall :)
  • Anonym (Wtf)
    Orolig släkting skrev 2017-08-19 22:36:28 följande:
    Uppdatering/mer förklaring:
    Släktingen som knuffade är min pappa. Släktingen som försvarade hans agerande är hans nya fru. Barnet är deras gemensamma dotter. Jag är en 27-årig tjej. Pappa brukade ofta hota och straffa mig med riktigt hård smisk när jag var liten, mest för (enligt mig) helt orimliga anledningar som t.ex. att jag var ledsen. Han sa att jag tiggde om det. För att jag grät pga något som hänt. Han fortsatte att hotade mig då och då med grovt våld ända långt upp i tonåren, men gjorde aldrig något. Jag var ändå rädd att han skulle göra mig illa, det syntes tydligt på honom hur gärna han ville. Han sa att han ville. Detta i kombination med att min mammas "nya" kille hade enorma aggressioner och agerade hotfullt och våldsamt under många många år (jag var alltid på helspänn hos dem och var ofta rädd för mammas och barnens liv) har gjort att jag har nolltolerans för våld och mår skitdåligt över det pappa gjorde mot min lillasyster. Man får inte göra illa barn, men han är ju ändå min pappa. Jag kunde inte anmäla min egen pappa till soc... Men en psykolog gjorde det, så de har koll på honom nu i alla fall. Det är nog bra.
    Jag har inte haft någon kontakt med dem sedan händelsen, men blev plötsligt bjuden till ett födelsedagsfirande hos dem i morgon. Jag saknar mina halvsystrar något enormt och har bestämt mig för att gå. Men det känns jättekonstigt. Jag känner mig så liten och svag och bara fel. Hatar detta. Jag kan fortfarande inte helt övertyga mig själv om att jag gjorde rätt som sade ifrån när pappa körde på min lillasyster, jag säger liksom aldrig ifrån, inte för nåt. Men det känns bra att det är flera här som tycker att det inte är okej att knuffa barn. Jag är inte helt ensam i alla fall :)
    Du gjorde helt rätt som sa ifrån för att skydda din lillasyster! Att du dessutom stod upp mot den man som misshandlat dig som barn är ju helt enormt starkt! Grymt bra jobbat!!

    Stå på dig imorgon nu, gå dit rakryggad och känn dig stolt över vem du är och dina värderingar!
  • Orolig släkting
    Anonym (Inte ok) skrev 2017-08-19 22:36:07 följande:
    Vad bra!

    Jag blir så mörkrädd i bland att många är så rädda att göra någon arg eller upprörd att barn istället fortsätter fara illa. Märks mycket till exempel här på familjeliv.

    Tack för att du tog ställning för barnet!

    Jag tycker du bör prata med socialtjänsten också för att öka chansen att detta tas på allvar.
    Det är redan gjort :) Jag ringde soc kanske 2 dagar efter anmälan, och vi pratade en lång stund om vad som hände. Det kändes som att de tog det på allvar, men de tyvärr inte kunde säga något om hur utredningen skulle gå till eller vilka åtgärder som skulle tas eftersom det inte var jag som gjorde den ursprungliga anmälan. Förhoppningsvis får föräldrarna den hjälp de behöver för att barnet inte ska behöva utsättas för något sådant igen!
  • KlunsSmurfen
    Anonym (Starkt jobbat) skrev 2017-08-17 01:28:00 följande:
    "Hjälpa föräldrarna"? Ingen vet vad som kan hända nu, men någon hjälp till föräldrarna lär det inte bli. Nu hamnar de i socialtjänstens klor, och från och med det kan inget bli bättre.

    Starkt av dig att inte anmäla själv utan gå genom proxy. Släktträffarna är räddade -även om de kan bestå av några familjemedlemmar mindre.
    KlunsSmurfen skrev 2017-08-17 01:47:08 följande:
    Vilka är det som brukar skriva liknande inlägg....

    Orolig släkting skrev 2017-08-19 21:58:20 följande:
    Nyfiken, vilka är det som brukar skriva så? Jag är väldigt ny på forumet Oskyldig
    Det händer att folk överreagerar så det hör till att ifrågasätta TS för att få fram mer fakta om situationen. Folk brukar också ha lite olika åsikter om vad som ska anmälas, inte av rädslan för att soc ska ta barnen i onödan utan för att det kan bli väldigt jobbigt för föräldern i onödan.

    Ett inlägg i tråden sticker ut ur mängden.
    Att se föräldrarna som oskyldiga offer, skuldbeläggandet för att ha förstört en familj, den som verkar vara hämndlysten, den mer aggressiva attityden mot soc. Det kan vara någon som trollar för att provocera eller så ligger de väldigt pyrt till själva.

    Ungefär samma attityd.
    www.familjeliv.se/forum/thread/77555040-lvu-tvangsomhandertagande-av-barn/1/nick/77851204

  • Orolig släkting
    Anonym (Wtf) skrev 2017-08-19 22:43:15 följande:
    Du gjorde helt rätt som sa ifrån för att skydda din lillasyster! Att du dessutom stod upp mot den man som misshandlat dig som barn är ju helt enormt starkt! Grymt bra jobbat!!

    Stå på dig imorgon nu, gå dit rakryggad och känn dig stolt över vem du är och dina värderingar!
    Tack så jättemycket!! HjärtaHjärta Det var så snällt sagt! Jag kommer bära med mig dina ord och göra mitt absolut bästa i morgon {#emotions_dlg.flower} Uppdaterar tråden igen när jag har kommit hem efter firandet.
  • Anonym (Inte ok)
    Orolig släkting skrev 2017-08-19 22:44:46 följande:

    Det är redan gjort :) Jag ringde soc kanske 2 dagar efter anmälan, och vi pratade en lång stund om vad som hände. Det kändes som att de tog det på allvar, men de tyvärr inte kunde säga något om hur utredningen skulle gå till eller vilka åtgärder som skulle tas eftersom det inte var jag som gjorde den ursprungliga anmälan. Förhoppningsvis får föräldrarna den hjälp de behöver för att barnet inte ska behöva utsättas för något sådant igen!


    Vad bra, åh nu blev jag glad.
  • Anonym (Inte ok)
    Anonym (Inte ok) skrev 2017-08-19 22:53:55 följande:

    Vad bra, åh nu blev jag glad.


    Läste nu hur det stod till och bra av dig att stå upp för din syster. Man slår och hotar aldrig ett barn, aldrig. Inget barn ska, som du, växa upp i rädsla och din syster ska inte få din uppväxt.

    Vill ge dig en kram och känner dig inte ens.
  • Orolig släkting
    Tow2Mater skrev 2017-08-17 23:01:06 följande:
    Jo, förstår vad du menar. Men om jag kan anta släktingen är mamman (jag gissar för skojs skull nu syster), som varit fl-ledig med barnet. Pappan jobbar mycket, och ville inte ta ledigt ett år för att vara hemma med barnet. Antar barnet kan reagera olika om det nu är mamman som kör på det eller pappan, då det kanske har 'närmare' relation med just mamman som varit hemma hela tiden. Blir bara mycket otydligt att försöka föreställa sig dessa olika scenarion. Jag har svårt att tänka i abstrakta termer som "förälder 1" och "förälder 2".
    Okej, då förstår jag hur du tänker :) Jag har skrivit mer information i inlägg #87 där det bla står vem som är mamma och pappa till barnet: www.familjeliv.se/forum/thread/77930076-ok-att-kora-pa-sitt-barn/9
Svar på tråden OK att köra på sitt barn?