Morgan Freeman framkallar rysk ilska
Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Deprimerad flickvän.

    Tor 14 sep 07:46 Läst 5902 gånger Totalt 46 svar
    Anonym (Erik)
    Visa endast
    Tor 14 sep 07:46

    Hej! Vet inte om jag skulle lagt det här under psykisk ohälsa kanske, men nu blir det här.

    Jag skulle nog kunna skriva hur långt som helst just nu, men jag ska försöka fatta mig hyfsat kort.

    Min tjej har blivit deprimerad sen ungefär en månad tillbaka. Hon klagar på att livet suger, ingenting är roligt och på sistone har hon även pratat om att vi umgås för mycket så att hon inte hinner sakna mig. Vi bor ihop. Jag har frågat henne ifall det är vårt förhållande som gör henne nere, ibland säger hon att hon inte vet, och ibland säger hon att det inte är det och någon gång har hon rent av sagt att hon kanske vill göra slut, men det är oftast när hon är väldigt upprörd redan innan. Nu har jag slutat att fråga, för det leder ändå inte till någonting. Jag är dock fortfarande orolig. Är det jag som gör min flickvän deprimerad?

    Hon säger att jobbet suger, men när jag träffar henne precis efter jobbet är hon oftast lite gladare. Hon har även börjat prata med en kille där, och skriver med honom på snapchat ganska mycket. Jag är ganska svartsjuk av mig, men jag försöker verkligen allt jag kan att inte reagera. Jag tycker egentligen att det är bra att hon träffar folk och får vänner. Men det är svårt att alltid se det ur den synvinkeln, speciellt när det är som det är mellan oss. Hon skriver väldigt lite med mig på dagarna nu för tiden, och jag har försökt sluta att pusha på det och skriva till henne om det inte är något särskilt.

    Allt eftersom kvällen går blir hon oftast deppigare, igår bakade vi, vilket hon har uppskattat förut. Jag har försökt muntra upp henne och liva upp vår vardag lite. Igår verkade hon tycka att det var roligt, men tog sen en dusch och kom ut helt nedstämd. Hon gick och lade sig, åt inte av det vi bakade, och åt inte av middagen jag lagade. Hon sa även att det inte ens är kul att baka längre, och att vi ju kan låtsas att vi har roligt, men att vi inte har det. Kanske inte ordagrant, men något i den stilen.

    Jag har försökt dra ut henne på korta promenader (efter en jäkla massa googlande). Fick ut henne I förrgår, då var hon jätteglad. Vi skrattade och hade roligt och hon var nästan sig själv igen. Der var en bra dag, redan innan promenaden. Igår gick det inte alls. Hon låg i sängen hela kvällen, ville inte gå, inte ta en sväng med bilen, inte äta. Bara vara/sova.

    Jag öser all kärlek jag kan över henne, och tar nog hand om åtminstone 90% av vardagssysslorna hemma. Lagar all mat, tar disken, tvättar, försöker plocka undan. Allt för att avlasta henne. Jag skulle dessutom behöva plugga lite engelska, vilket jag inte alls orkar med nu.

    För det här får jag ingen uppskattning, jag kommer inte ihåg sist hon sa att hon älskar mig om inte jag sagt det först. Samtidigt blir hon arg eller ledsen eller vad det nu är om jag inte ger henne uppmärksamhet. Imorse vände jag mig inte och kramade henne innan vi gick upp, som jag brukar. Jag kände att jag ville distansera mig lite, kanske få en kram av henne istället. Ta lite avstånd så att hon kan känna saknad till mig. Det landade inte bra och hon blev på dåligt humör direkt.

    Jag behöver inte få kärlek och uppskattning för allt jag gör, men kanske något. Jag känner mig knappt älskad längre, men älskar henne något enormt, saknar henne konstant och kan inte sluta tänka på henne. Tills vidare har jag valt att intala mig själv att det är hennes depression som ligger bakom, och jag tror/hoppas nästan det också.

    Jag försöker pusha henne att ser kanske är läge att gå och prata med någon, vilket hon är jäkligt negativ till. Jag ska försöka pusha vidare. Kanske till och med boka åt henne om jag får hennes medgivande, följa med och sitta i väntrummet om det känns lättare för henne.

    Jag tycker även att hon ska ta ut sin spiral IFALL det nu skulle vara den som ligger bakom. Men hon har haft den ett tag och det har inte varit problem förut?

    Jag vet inte hur jag ska bete mig, vet inte hur länge jag själv orkar utan att falla in i någon form av depression själv, jag kanske redan är i en? Men jag vägrar att lämna min tjej, speciellt när hon mår så här. Jag tänker inte sluta försöka eller överge henne nu, när hon kanske behöver mig som mest? Jag vet bara inte själv om jag är behövd eller inte.

    Kan tillägga att just nu har vi hamnat i en fas där vi har mycket på gång, flytt, jobbyten, lite hälsoproblem och ett ganska liten social umgängeskrets. Tänker att det här kan vara bakomliggande, men att deppa ihop är ju verkligen ingen lösning.

    Det börjar bli väldigt långt, så jag stannar här. Känner någon igen sig? Vad kan jag göra? Hit me med vad ni än tänker angående situationen eller frågor.

    Tack!

    Erik

  • Tor 14 sep 08:01 #1

    Ja, fortsätt pusha henne att prata med någon. Det är viktigt för hennes depression verkar inte vara av det lättare slaget om det är depression. Då behöver hon professionell hjälp och du behöver hjälp med henne. Går hon hos någon hamnar inte allt på dig och du får andas lite. Så lika mycket för din skull så att du orkar. När folk mår dåligt blir de ofta lite självcentrerade och ser inte att andra kanske också mår dåligt så det kan vara därför som hon inte behandlar dig så bra just nu.

    Men en annan tanke jag hade är denna andra kille. Att skaffa en ny vän samtidigt som man är mycket deprimerad och har litet socialt liv hänger liksom inte ihop. Kan hon fått känslor för honom eller att det kanske tom hänt något mellan dem och hon har dåligt samvete inför dig och det är därför hon mår så dåligt. Att livet känns ovärt eftersom hon hamnat i den situationen. Bara en tanke, behöver ju inte vara så.

  • Anonym (Erik) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 14 sep 08:32 #2
    Meriall skrev 2017-09-14 08:01:20 följande:

    Ja, fortsätt pusha henne att prata med någon. Det är viktigt för hennes depression verkar inte vara av det lättare slaget om det är depression. Då behöver hon professionell hjälp och du behöver hjälp med henne. Går hon hos någon hamnar inte allt på dig och du får andas lite. Så lika mycket för din skull så att du orkar. När folk mår dåligt blir de ofta lite självcentrerade och ser inte att andra kanske också mår dåligt så det kan vara därför som hon inte behandlar dig så bra just nu.

    Men en annan tanke jag hade är denna andra kille. Att skaffa en ny vän samtidigt som man är mycket deprimerad och har litet socialt liv hänger liksom inte ihop. Kan hon fått känslor för honom eller att det kanske tom hänt något mellan dem och hon har dåligt samvete inför dig och det är därför hon mår så dåligt. Att livet känns ovärt eftersom hon hamnat i den situationen. Bara en tanke, behöver ju inte vara så.


    Ja det hade varit skönt om man kunde få hjälp. Ska fortsätta pusha! Och det stämmer att hon har blivit lite självcentrerad, hon frågar aldrig hur jag mår, hur jag har haft det på jobbet eller något sånt längre. Men sen ibland är hon ju så himla go och glad i mitt sällskap också. Det kan vara en dag eller bara en timme innan det vänder och hon går ner i en "svacka" igen.

    Det känns ofta som att något triggar det och hon börjar fundera, sen går det bara utför.

    Jag vet inte det heller, tror väl inte att det hänt något så, och har väldigt svårt att tro att hon skulle vara otrogen. Men jag vet ju inte vad dom skickar, vad dom skriver osv. Hon visar mig andra bilder hon får ibland, men aldrig från honom. Men hon vet ju också att jag är svartsjuk så det kan lika väl bara för att inte trigga igång mig, men det gör ju nästan det hela värre för min del. Jag vet ju att dom skriver.

    Däremot kan jag ju aldrig vara hundra på hennes känslor inför den här killen, även om jag inte tror att hon är otrogen mot mig som sagt. Vet bara att han skickar jäkligt mycket till henne och hon skickar mer till honom än till någon annan. Så absolut är det en gnagande oro det där också.. Men det kan ju även vara min svartsjuka som talar.

    Ska jag konfrontera henne om och vad hon känner för honom? Min erfarenhet är ju att det brukar bli bråk så fort jag visar mig svartsjuk också, så det tar emot att visa mina känslor där.

    Och jag tycker verkligen inte heller att vi behöver mer bråk nu, det har vi redan haft..

    Dock är det väl värt att nämna att hon var nere redan innan hon pratade med honom, och hon pratar med väldigt många andra på jobbet och är social där nu också. Men för det mesta stannar det ju på jobbet, honom tar hon liksom med sig hem så att säga.

    Tror kanske att jobbet kan vara någon tillflykt där hon känner att hon "gör något"?
  • Tor 14 sep 08:45 #3

    Det du gör är precis vad en deprimerad person behöver, hon beter sig väldigt mycket som en deprimerad person så skulle tro att det är just det hon är.

    Att ta ut hormonspiralen kan mycket väl vara värt det, jag själv tog ut min, först var det inte direkt problem med den men sen började jag få väldigt mörka tankar, blev helt tom inombords och ville dö. När jag tog ut den kändes det som en sten hade försvunnit från mina axlar ganska direkt och de mörka tankarna har aldrig kommit tillbaka. Det behöver inte vara den alls för henne men det kan vara värt ett försök och blir det inte bättre så är det ju bara sätta in en ny efter någon månad.

    Sen tycker jag absolut hon borde komma iväg och prata med någon. Så försök att få henne till det. Ta upp det när hon verkar uppåt.

    Tänk inte så mycket på killen från jobbet. Socialt är ovärderlig när någon är deppig. Kanske är det bara någon hon har öppnat sig för. Känner hon skuld så är det nog vanligare att försöka kompensera för det, så beter hon sig ju inte precis. Även om jag ibland ville dra täcket över huvudet och bara vara i fred så betydde det lilla sociala jag fick att jag ibland orkade ta mig genom dagen. Har hon familj som står henne nära? Kanske bjuda hem lite familjemedlemmar i sånt fall.

    Sist men inte minst, ta en kväll off för sig själv då och då, det är tungt att stödja deprimerade och lätt att bli "smittad". Gör något bara för dig för att fylla på din energi.

    Hoppas ni hittar tillbaka till glädjen.

  • Anonym (Hon)
    Visa endast
    Tor 14 sep 08:51 #4 +1

    Hej TS. DU kan inte få henne att må bättre genom att ösa kärlek över henne eller pusha henne. Det ända det leder till är att hon får panik. Du måste låta henne vara. Låt henne vara hemma själv. Hon har ju utryckt att hon tycker att ni umgås för mycket och att hon måste få sakna dig. Lyssna på vad hon säger. 


    Det låter som om hon har tappat sina känslor för dig och det ända du kan göra då är just att backa. Att ösa kärlek över henne ger bara panik och avsmak. Skulle också gå och lägga mig. 
    Min tjejkompis har precis gjort slut med sin kille och de hade det precis som ni. Hon var deppig och hade panikångest, han kvävde henne för att försöka göra henne glad. Han gjorde då slut för att få en reaktion av henne. Hon blev ledsen men lättad. Hon fick snabbt upp kontakten med en gammal flamma(som hon snaphattat mycket med) r. Hennes ex hade panik och var på henne medans hon bara äcklades av honom. Nu har hon träffat den gamla flamman i någon månad, och exet har slutat höra av sig. Och nu känner hon att flamman bara var en rebound och hon saknar sitt ex. 
    Jag ska tillägga att hennes panikångest och depression försvann samma dag som det tog slut med exet. 

    Så vill du behålla henne, BACKA!! Sluta säg att du älskar henne, hitta på egna saker själv. Hör inte av dig. 

  • Anonym (Erik) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 14 sep 09:32 #5
    Zinken skrev 2017-09-14 08:45:46 följande:

    Det du gör är precis vad en deprimerad person behöver, hon beter sig väldigt mycket som en deprimerad person så skulle tro att det är just det hon är.

    Att ta ut hormonspiralen kan mycket väl vara värt det, jag själv tog ut min, först var det inte direkt problem med den men sen började jag få väldigt mörka tankar, blev helt tom inombords och ville dö. När jag tog ut den kändes det som en sten hade försvunnit från mina axlar ganska direkt och de mörka tankarna har aldrig kommit tillbaka. Det behöver inte vara den alls för henne men det kan vara värt ett försök och blir det inte bättre så är det ju bara sätta in en ny efter någon månad.

    Sen tycker jag absolut hon borde komma iväg och prata med någon. Så försök att få henne till det. Ta upp det när hon verkar uppåt.

    Tänk inte så mycket på killen från jobbet. Socialt är ovärderlig när någon är deppig. Kanske är det bara någon hon har öppnat sig för. Känner hon skuld så är det nog vanligare att försöka kompensera för det, så beter hon sig ju inte precis. Även om jag ibland ville dra täcket över huvudet och bara vara i fred så betydde det lilla sociala jag fick att jag ibland orkade ta mig genom dagen. Har hon familj som står henne nära? Kanske bjuda hem lite familjemedlemmar i sånt fall.

    Sist men inte minst, ta en kväll off för sig själv då och då, det är tungt att stödja deprimerade och lätt att bli "smittad". Gör något bara för dig för att fylla på din energi.

    Hoppas ni hittar tillbaka till glädjen.


    Jag hoppas det, jag försöker stötta men det är verkligen sjukt jobbigt när man inte får särskilt mycket tillbaka. Jag gör det ju, och jag kommer att fortsätta med det för att jag älskar henne, men jag känner hur det tär på mig att ta hela lasset.

    Bra, jag har nämnt det och jag tror att hon inte tyckte att ser var en allt för dålig idé att testa att ta ut den. Hon vet ju själv att det är något som är fel, men hon kan inte riktigt sätta fingret på det. Kan nog kanske få henne till att testa det som ett första steg iallafall. Tänker att det åtminstone är bra att utesluta det om inte annat.

    Tar tipset att testa att prata när hon verkar uppåt, men det känns ju lite jävligt för att man vill inte dra ner henne när hon väl mår bra heller.. Men det är kanske värt ett försök.

    Vi har haft familjen över, och det hjälper också lite, men även det till en viss gräns. Man kan ju inte bjuda över dom dagligen heller liksom.

    Jag känner verkligen också det, men även jag har svårt att känna glädje över saker. Försöker träna, men får ingen ro. Jag oroar mig över henne och oss. Likadant när jag träffar människor så kan jag "ta på mig en mask" och det kan kännas lite bättre för någon minut men i slutändan finns alltid den där oron där. Har som en klump i magen och känner mig nästan gråtfärdig. Speciellt såna här dagar, när det varit oroligt under dagen eller dagen innan.
  • Anonym (Erik) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 14 sep 09:40 #6
    Anonym (Hon) skrev 2017-09-14 08:51:17 följande:

    Hej TS. DU kan inte få henne att må bättre genom att ösa kärlek över henne eller pusha henne. Det ända det leder till är att hon får panik. Du måste låta henne vara. Låt henne vara hemma själv. Hon har ju utryckt att hon tycker att ni umgås för mycket och att hon måste få sakna dig. Lyssna på vad hon säger. 

    Det låter som om hon har tappat sina känslor för dig och det ända du kan göra då är just att backa. Att ösa kärlek över henne ger bara panik och avsmak. Skulle också gå och lägga mig. 

    Min tjejkompis har precis gjort slut med sin kille och de hade det precis som ni. Hon var deppig och hade panikångest, han kvävde henne för att försöka göra henne glad. Han gjorde då slut för att få en reaktion av henne. Hon blev ledsen men lättad. Hon fick snabbt upp kontakten med en gammal flamma(som hon snaphattat mycket med) r. Hennes ex hade panik och var på henne medans hon bara äcklades av honom. Nu har hon träffat den gamla flamman i någon månad, och exet har slutat höra av sig. Och nu känner hon att flamman bara var en rebound och hon saknar sitt ex. 

    Jag ska tillägga att hennes panikångest och depression försvann samma dag som det tog slut med exet. 

    Så vill du behålla henne, BACKA!! Sluta säg att du älskar henne, hitta på egna saker själv. Hör inte av dig. 


    Ja det där är så jäkla svårt. Jag vill ju finnas där, och när jag backar så mår jag också skit över att jag inte stöttar henne.

    Ibland säger hon ju även att hon inte vet om hon vill vara själv, och ibland säger hon att hon vill det. Det är så otroligt svårt att hitta någon balans.

    Jag gör ju allt det som jag vet att hon gillar eller har tyckt om förut, men det verkar inte landa riktigt bra.

    Tråkigt att höra det där med din tjejkompis, jag hoppas verkligen att det inte utvecklar sig så i vårt fall. Jag tänker iallafall inte göra slut med min flickvän när hon mår såhär. Dela älskar jag henne, och tycker inte att situationen är sån att ser känns rättvist att göra slut heller för den delen. Tänker att alla kan må dåligt och ha svackor, jag kan ju inte döma henne för det. Det här är ju inte den hon är egentligen.

    Har läst lite att lågt självförtroende är en vanlig grej vid depression, och hon uttryckte här om dagen att hon "inte fattar hur jag orkar med henne när hon inte ens orkar med sig själv". Så är verkligen att sluta tala om för henne att jag älskar henne rätt väg att gå?

    Jag gör det ju om jag måste för att hon ska må bättre, men jag känner mig inte riktigt övertygad, och det känns lite som en risk att det landar fel?
  • Anonym (Hm)
    Visa endast
    Tor 14 sep 09:41 #7

    Sluta försöka. Grundläggande basregel i ALLA relationer är att GE INTE MER ÄN DU FÅR TILLBAKA. Du blir inte uppskattad då utan tvärtom tagen för given och får mindre och mindre ut av relationen eftersom den andra kan skita i dig och då bli överöst med kärlek och uppmärksamhet ändå.

    Det gäller även syskon, föräldrar, vänner och kollegor. Enda undantaget är egna barn.

    Lägg ner. Hennes mående är inte ditt ansvar. Du har gjort massor men den hon visar uppskattning till är nån annan snubbe på jobbet.

    Det är helt fel väg att gå att skämma bort henne mer, hon kommer bli ännu mindre attraherad av dig då.

    Bara lägg ner och fokusera på dig själv istället och tillslut får DU sätta en gräns och säga att Du vill göra slut.

    Du kan aldrig laga någon annan och problemet är även att hon tappat intresset för dig. Det får hon aldrig tillbaka genom att du ger utan att få.

    Det handlar inte om kvinnor och män utan så är det generellt som sagt oavsett sexualitet, könsidentitet osv.

  • Anonym (Erik) Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 14 sep 10:48 #8
    Anonym (Hm) skrev 2017-09-14 09:41:11 följande:

    Sluta försöka. Grundläggande basregel i ALLA relationer är att GE INTE MER ÄN DU FÅR TILLBAKA. Du blir inte uppskattad då utan tvärtom tagen för given och får mindre och mindre ut av relationen eftersom den andra kan skita i dig och då bli överöst med kärlek och uppmärksamhet ändå.

    Det gäller även syskon, föräldrar, vänner och kollegor. Enda undantaget är egna barn.

    Lägg ner. Hennes mående är inte ditt ansvar. Du har gjort massor men den hon visar uppskattning till är nån annan snubbe på jobbet.

    Det är helt fel väg att gå att skämma bort henne mer, hon kommer bli ännu mindre attraherad av dig då.

    Bara lägg ner och fokusera på dig själv istället och tillslut får DU sätta en gräns och säga att Du vill göra slut.

    Du kan aldrig laga någon annan och problemet är även att hon tappat intresset för dig. Det får hon aldrig tillbaka genom att du ger utan att få.

    Det handlar inte om kvinnor och män utan så är det generellt som sagt oavsett sexualitet, könsidentitet osv.


    Jag kan tyvärr inte bara sluta försöka. Hon är verkligen min drömtjej. NÄR hon mår bra. Jag kan inte välja att sluta försöka, eller sluta älska henne. Det kommer jag nog göra in i det sista.

    Jag har börjat inse att jag inte kan fixa henne, därför tror jag att det är bra att någon annan gör det, kurator eller dylikt. Så där tänker jag nog fortsätta pusha.

    Men ni har kanske en poäng ändå, du och "Anonym (Hon)" , jag ska FÖRSÖKA att ta nåt steg bak, kanske inte åka hem direkt efter jobbet idag utan göra något annat, så får hon syssla med vad hon vill under tiden. Jag kan åtminstone testa och se vad utfallet blir tänker jag. Men är samtidigt väldigt rädd att det ska resultera i att vi glider ifrån varandra mer.
  • Anonym (Hm)
    Visa endast
    Tor 14 sep 11:36 #9 +1
    Anonym (Erik) skrev 2017-09-14 10:48:58 följande:

    Jag kan tyvärr inte bara sluta försöka. Hon är verkligen min drömtjej. NÄR hon mår bra. Jag kan inte välja att sluta försöka, eller sluta älska henne. Det kommer jag nog göra in i det sista.

    Jag har börjat inse att jag inte kan fixa henne, därför tror jag att det är bra att någon annan gör det, kurator eller dylikt. Så där tänker jag nog fortsätta pusha.

    Men ni har kanske en poäng ändå, du och "Anonym (Hon)" , jag ska FÖRSÖKA att ta nåt steg bak, kanske inte åka hem direkt efter jobbet idag utan göra något annat, så får hon syssla med vad hon vill under tiden. Jag kan åtminstone testa och se vad utfallet blir tänker jag. Men är samtidigt väldigt rädd att det ska resultera i att vi glider ifrån varandra mer.


    Jag tror inte det är hon som mår dåligt utan DU. DU borde gå till en psykolog och ta hand om dig själv. Hon är bara blasé och tänd på sin kollega. Hon säger att hon är deppig för att hon får mer sympati och omsorg då än om hon säger att hon är uttråkad hemma och inte har några andra känslor för dig än att du tar hand om henne.

    Sluta med det så ska du se att hon reder sig.
  • Anonym (...)
    Visa endast
    Tor 14 sep 11:52 #10
    Anonym (Hm) skrev 2017-09-14 11:36:13 följande:
    Jag tror inte det är hon som mår dåligt utan DU. DU borde gå till en psykolog och ta hand om dig själv. Hon är bara blasé och tänd på sin kollega. Hon säger att hon är deppig för att hon får mer sympati och omsorg då än om hon säger att hon är uttråkad hemma och inte har några andra känslor för dig än att du tar hand om henne.

    Sluta med det så ska du se att hon reder sig.
    Och om jag var du skulle jag kolla vad dom snackar om..
Svara i tråden: Deprimerad flickvän.
Logga in
Bli medlem
Skapa en ny tråd
Ändra kategori Skriver i kategorin: Känsliga rummet
Svara i tråden...

Innehåll