Anonym (TS) skrev 2017-11-13 22:16:11 följande:
Hade helt glömt bort tråden... Och den hade ju spårat ur rätt så mycket.
Nej, jag är inte fake. Mitt barn är 5 år och att medicinera är något psykologen vill.
Jag sa direkt Nej, men han övertalade mig att i alla fall gå på en informationsträff angående medicinering så jag får väl göra det.
Tycker också att man borde anpassa så mycket man kan Och om det inte funkar så testar man medicinering. Samtidigt säger många jag pratat med att det bästa är att komma igång med medicinering INNAN skolan börjar så barnet hittat rätt medicin och ätit in sig på den, så detta inte påverkar skolgången. Men jag skulle ju helst av allt först vilja se hur det går för honom i skolan innan jag beslutar om medicinering eller inte.
När mitt ena barn var åtta år hade han svårt att koncentrera sig och väldigt dåligt impulskontroll. Han fick inget gjort i skolan, lärde sig inte mycket, och det var svårt för honom att få vänner. Han sa själv att han inte var lycklig. Eftersom vi har mycket svår ADHD i den nära släkten blev jag lite orolig. Jag läste då på väldigt mycket och hittade en föreläsning på nätet med Christer Gillberg , Professor i barn och ungdomspsykiatri. I denna föreläsning , talade han om olika typer av NPF-problematik som han samlade i begreppet Essence. Han förklarade att den viktigaste problematiken i de flesta NPF-problem är koncentrationssvårigheterna. Mot koncentrationssvårigheter finns det 4 åtgärder man kan göra med vetenskaplig evidens enligt Gillberg. 1) Medicin 2) Fiskolja 3) Datorbaserad arbetsminneträning 4) Kampsport , det finns studier att bland annat Karate hjälper sa Gillberg.
Vi lät sonen äta EyeQ, börja med Karate två gånger i veckan och träna arbetsminnet med ett program som jag köpte på internet "Minneslek Junior". Detta program körde han 25 gånger 25 minuter per gång, hemma efter maten. Detta med arbetsminneträningen gav väldigt stor effekt, det var det som gav den allra största effekten som vi verkligen kunde se. Mot slutet av denna arbetsminneträning började plötsligt kompisar ringa hem och ville leka, det hade de aldrig gjort förut. Den största skillnaden var att det sociala fungerade bättre. Det gjorde bara det att han blev lugnare och trivdes bättre i skolan. Efter ett år skulle man köra en "fylla på behandling" då gjorde man det 15 gånger a 25 minuter tror jag.
Vi har fortsatt med Eye Q och Karate två gånger i veckan nu i många år men har inte repeterat Minneslek mer. Det är ju omöjligt att säga om det beror på detta men sonen har blivit lugnare med åren, jag tror också att det handlar om mognad. Stor effekt hade det också när vi bytte till en friskola där det är ordning och reda för han hade väldigt svårt att hålla sig lugn och koncentrera sig när andra störde.
Jag vill med denna historia inte påstå att det skulle hjälpa alla andra barn, varje barn är unikt. Jag vill inte heller säga att man aldrig skall ge sitt barn ADHD-medicin. Men jag tycker att det kan vara bra att känna till alternativa behandlingsmöjligheter som man kan prova.