• Anonym (TS)

    5-åring med ADHD. Medicinering?

    Hej.

    Min nyss fyllda femåring har precis fått diagnosen ADHD och psykologen pratade om medicinering. NEJ! var min spontana tanke, men psykologen förklarade att det skulle hjälpa min son mycket.

    Finns det någon annan här som medicinerar ett så litet barn? Hur har denne påverkats? Vilken medicin? Biverkningar? Vad säger man ens till barnet? Du får medicin för att du är hyperaktiv?

  • Svar på tråden 5-åring med ADHD. Medicinering?
  • AndreaBD
    Anonym (mor) skrev 2017-11-11 06:21:26 följande:

    Den läkare som sätter en ADHD-diagnos på ett så litet barn borde åtalas. Skrämmande. Och att ens TÄNKA på medicinering! Liksom ett litet barn som ska busa och leka och leva rövare dagarna i ända och det är NORMALT.


    Du vet inte vad du pratar om! Du har inte sett barn som är för hyperaktiva för att kunna LEKA! De missar ut på allt det roliga i livet också. Det handlar inte bara om skolan! Långt ifrån. Kompisar har de inte heller, för att ingen orkar med dem. Många har självmordstankar redan som barn. Det är ett LIDANDE vi pratar om här!
  • Anonym (suck)
    AndreaBD skrev 2017-11-11 11:15:51 följande:
    Du vet inte vad du pratar om! Du har inte sett barn som är för hyperaktiva för att kunna LEKA! De missar ut på allt det roliga i livet också. Det handlar inte bara om skolan! Långt ifrån. Kompisar har de inte heller, för att ingen orkar med dem. Många har självmordstankar redan som barn. Det är ett LIDANDE vi pratar om här!
    Snacka om att generalisera. De med diagnos är också individer. Alla jag känner med ADHD, också som barn, har haft vänner och har mått bra. De har inte tagit en massa piller. Tagga ner.
  • AndreaBD
    Anonym (Tveksam) skrev 2017-11-11 08:27:32 följande:
    Det är helt enkelt inte sant. Att du tror att det är så är helt okej men det har gjorts flera studier som säger motsatsen. Har man inte en sjukdom som påverkar blodsockret så påverkas man inte så mycket att man blir speedad av att äta kolhydrater. Inte ens av att äta socker. sverigesradio.se/sida/artikel.aspx&artikel=4059978
    Har du något belägg för det? Något som verkligen håller? Visst, de första åren trodde jag också att de har hittat något så fort det var någon studie, någon artikel i en tidning. Men alla dessa saker har inte bekräftats.

    Och din länk funkar inte.

    Det är lite diffust, vad du menar i sista mening? Om man inte har en sjukdom som påverkar blodsocker, så blir man visst speedad men inte påverkad? Påverkad hur? Blir man speedad så är ju det en påverkan. Och det är ju ungefär det jag säger  - alla människor går lite upp i varv av att plötsligt få i sig en massa socker/snabba kolhydrater, men det har inte med ADHD att göra och folk blandar ihop det.
  • Anonym (Missförstånd?)
    Anonym (mor) skrev 2017-11-11 06:21:26 följande:

    Den läkare som sätter en ADHD-diagnos på ett så litet barn borde åtalas. Skrämmande. Och att ens TÄNKA på medicinering! Liksom ett litet barn som ska busa och leka och leva rövare dagarna i ända och det är NORMALT.


    Man kommer fortsätta busa och leka även med medicinering. Det som medicineringen gör är att den gör det lättare för en att sortera alla intryck som kommer in i hjärnan, vilket är skönt! Tro mig....
  • AndreaBD
    Anonym (suck) skrev 2017-11-11 11:20:03 följande:
    Snacka om att generalisera. De med diagnos är också individer. Alla jag känner med ADHD, också som barn, har haft vänner och har mått bra. De har inte tagit en massa piller. Tagga ner.
    Det är du som pratar generellt. DU som säger att barn inte behöver medicin. Jag säger inte att alla behöver, lättare fall kan säkert klara sig utan medicin, men det är oansvarig att säga till föräldrar att de bör försöka klara sig utan att ens veta om det här barnet kanske har ganska svår ADHD. Från beskrivningen låter det inte som lätt ADHD. Det hade man nog inte ens uppmärksammat så tidigt då.

    Och jag har själv en son med mycket svår ADHD och en dotter med lättare ADHD. Dottern fick inte diagnos när vi ville utreda henne i 7-års-åldern, för att symptomen ändå inte var så illa. Och därmed förstås ingen medicin heller. Vilket jag då tyckte var okej, det verkade ju fungera ganska bra för henne. Stora krisen kom sedan när hon var 14/15 - ätstörning, depression. Orsak enligt behandlande läkare: Obehandlat ADHD. Så hon fick diagnosen och medicin när hon var 16. Det har visat sig att hon också borde ha fått medicin, trots ganska lätt ADHD, eftersom hon fick anstränga sig ganska mycket så här och i tonåren orkade hon inte längre det.
  • Anonym (suck)
    AndreaBD skrev 2017-11-11 11:30:00 följande:
    Det är du som pratar generellt. DU som säger att barn inte behöver medicin. Jag säger inte att alla behöver, lättare fall kan säkert klara sig utan medicin, men det är oansvarig att säga till föräldrar att de bör försöka klara sig utan att ens veta om det här barnet kanske har ganska svår ADHD. Från beskrivningen låter det inte som lätt ADHD. Det hade man nog inte ens uppmärksammat så tidigt då.

    Och jag har själv en son med mycket svår ADHD och en dotter med lättare ADHD. Dottern fick inte diagnos när vi ville utreda henne i 7-års-åldern, för att symptomen ändå inte var så illa. Och därmed förstås ingen medicin heller. Vilket jag då tyckte var okej, det verkade ju fungera ganska bra för henne. Stora krisen kom sedan när hon var 14/15 - ätstörning, depression. Orsak enligt behandlande läkare: Obehandlat ADHD. Så hon fick diagnosen och medicin när hon var 16. Det har visat sig att hon också borde ha fått medicin, trots ganska lätt ADHD, eftersom hon fick anstränga sig ganska mycket så här och i tonåren orkade hon inte längre det.
    Eh nej, det var du som gjorde det utifrån att du har två barn med diagnosen. Varannan människa jag känt och känner har adhd.

    Inte att förglömma att barn utan diagnos också kan må psykiskt dåligt. De flesta gör det faktiskt i tonåren.
  • Anonym (Förälder)
    AndreaBD skrev 2017-11-11 11:30:00 följande:

    Det är du som pratar generellt. DU som säger att barn inte behöver medicin. Jag säger inte att alla behöver, lättare fall kan säkert klara sig utan medicin, men det är oansvarig att säga till föräldrar att de bör försöka klara sig utan att ens veta om det här barnet kanske har ganska svår ADHD. Från beskrivningen låter det inte som lätt ADHD. Det hade man nog inte ens uppmärksammat så tidigt då.

    Och jag har själv en son med mycket svår ADHD och en dotter med lättare ADHD. Dottern fick inte diagnos när vi ville utreda henne i 7-års-åldern, för att symptomen ändå inte var så illa. Och därmed förstås ingen medicin heller. Vilket jag då tyckte var okej, det verkade ju fungera ganska bra för henne. Stora krisen kom sedan när hon var 14/15 - ätstörning, depression. Orsak enligt behandlande läkare: Obehandlat ADHD. Så hon fick diagnosen och medicin när hon var 16. Det har visat sig att hon också borde ha fått medicin, trots ganska lätt ADHD, eftersom hon fick anstränga sig ganska mycket så här och i tonåren orkade hon inte längre det.


    Det är ju möjligt att barnet behöver medicin senare, tex i tioårsåldern, men att ge en femåring sådan medicin verkar inte vettigt. Då skulle jag hellre låta barnet gå om ett år och se till att skolan sen anpassar för barnet från första början. Man skall inte ge så små barn medicin för att omgivningen vägrar anpassa sig för barnet. Därför kan diagnos vara bra, för att få rätt anpassning. Man bör också anpassa hemma.
  • Anonym (suck)
    Anonym (MD) skrev 2017-11-11 08:30:28 följande:
    Det enda fördelen med en diagnos är att man kan medicinera. Om man inte tänkt att medicinera kan man likaväl strunta i utredningen.

    Medicinen hjälper barnet att hantera olika situationer så i dagis miljö kan det behövas.
    Jag tycker snarare att sådana som du ska få medicin, om det finns medicin för att bli förstående för andras olikheter. Det är omgivningen som ska anpassa sig så alla barn har rätt att finnas. Det är sinnessjukt att ens fundera på att ge en 5 åring medicin. Låt det stackars barnet vara.
  • AndreaBD
    Anonym (suck) skrev 2017-11-11 11:33:02 följande:
    Eh nej, det var du som gjorde det utifrån att du har två barn med diagnosen. Varannan människa jag känt och känner har adhd.

    Inte att förglömma att barn utan diagnos också kan må psykiskt dåligt. De flesta gör det faktiskt i tonåren.
    Det var bara exempel förstås. Jag jobbar själv med tonåringar med ADHD (de flesta i alla fall har den diagnosen), jag har också engagerat mig i föreningen. Jag har träffat hundratals människor med ADHD. Och jag måste också säga att jag inte har träffat många vuxna som ångrar att de fått medicin, däremot många som ångrar att de inte har fått.

    Jag vet inte om du i sista stycket pratar allmänt eller om du menar att min dotters ätstörning och depression kanske inte berodde på ADHD:n. Man kan ju aldrig utesluta att det finns fler faktorer. Men läkaren verkade ju mycket bestämd att det var det som var orsaken - att hon inte hade fått behandling för sin ADHD - vilket ledde till att hon var överbelastad. Och den läkaren hade tidigare jobbat med att diagnosticera ADHD, innan hon jobbade med ätstörningar.

    Jo, min son hade förresten också en stor kris under tonåren, och han hade ju medicin sedan han var 8. Han hade visserligen behövt det tidigare för att han redan inte ville leva längre pga alla misslyckanden, men då var man restriktiv med medicinen. Oavsett - han har mycket svår ADHD och även om medicinen hjälpte honom, så hjälpte den inte tillräckligt för att han skulle bli vuxen utan större kriser. Så kan det också vara.
  • AndreaBD
    Anonym (suck) skrev 2017-11-11 11:45:12 följande:
    Jag tycker snarare att sådana som du ska få medicin, om det finns medicin för att bli förstående för andras olikheter. Det är omgivningen som ska anpassa sig så alla barn har rätt att finnas. Det är sinnessjukt att ens fundera på att ge en 5 åring medicin. Låt det stackars barnet vara.
    Det är dock förödande om man blundar för barns lidande. Du verkar inte precis vara inne på att LYSSNA till det enskilda barnet och se om de verkligen trivs med det eller om de är jätte-olyckliga. De har ALLA en egen åsikt om det. Mina barn har förstås också själva vara delaktiga, och varit med och bestämt om medicinering. Har träffat tillräckligt många vuxna med ganska lika berättelser av stort lidande, mycket snack och lite verkstad.
Svar på tråden 5-åring med ADHD. Medicinering?