Pappas fru tror att hon är inbjuden!

Fortfarande har inte mina barn det, uppkäftighet vet du inte vad det är? Jag gjorde en sorts jämförelse, inte alls i närheten. Men du fortsätter att tjata om det för att det är det enda du har att komma med. Eller så förstår du knapphändigt. Betyder alla åsikter man har i livet att man har personliga besvikelser kopplade till dem? Urbota dumt argument. Tänk på det nästa gång du sitter med kamrater och basunerar ut din åsikt Snarare så att du försvarar något som är väldigt dysfunktionellt och det säger allt bara det. Rest my case.

Hahaha! Det är så sjukt kul att se hur du opponerar dig mot att jag väljer att läsa in (vad du anser) mer i det du skriver och tolka allt du säger om din man och dina barn lika negativt som du gör med TS och alla andra skilsmässobarn som berättat hur de farit illa i nyfamiljer.

Självklart förstår vi att allt du säger bara är lögner! Du har ju beskrivit för oss hur kapitalt du misslyckats som förälder och har uppenbara behov av att kasta skuld på TS och andra för att du inte orkar ta in den skuld som bara är din. Du kan försöka skylla ifrån dig hur mycket du vill, men så länge du inte kan medge att det TS skriver faktiskt KAN vara sant så väljer jag att tolka allt du säger till försvar för din familj som ett sätt för dig att försöka rättfärdiga och slippa se det stora misslyckande du gjort.

Tipset om kyrkan, är det av egen erfarenhet? Jättebra i så fall om en duktig präst eller diakon kan hjälpa dig att få en rätsida på livet, inte bara för din egen skull men också för dina stackars barn som lever i misären.

Hahaha ojoj var har jag skrivit att jag misslyckas så va var det du sa, kapitalt? detta var underhållande, det må jag säga. Du tar i så du spricker, för att verkligen övertyga dig själv om att detta du säger ska stämma överens med den tvångströja och tvångstankar du antagligen bär omkring på. Låt frid vara med dig, jag hoppas verkligen det.

Nu är det absolut tid för dig att hämta hjälp, fundera på vad Gud vill. Vad du vill.

Du verkar vara en väldigt lättretlig människa som letar efter något att slå emot, hur orkar du?

Det är rörande hur du försöker att täcka upp så att andra inte skall förstå hur trasig er familj är! Men tro mig, det skiner igenom varje gång du försöker kasta skuld på andra att det egentligen är dina egna misslyckanden som gör för ont för dig att ta till dig.

Åh, så du är aktivt troende? Kristen då, eftersom du tipsar om kyrkan? Då kanske du skulle ta till dig frågan ?Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga?? Eller ?döm inte så blir ni inte själva dömda?.

Men jag antar att din andliga vägledare redan jobbar på att få dig att våga möta din egen skuld och känsla av misslyckande. Hoppas din Gud kan ge dig ro i själen tillslut så kanske kan dina barn trots allt kan få lite stabilitet i sin uppväxt. Styrkekram!

Inget du säger hänger ihop. Hoppas du hittar din inre frid. Låt frid vara med dig. Har du provat att gå i kyrkan? Där kan du hitta ett och annat lugnande medel. Kanske hittar du förlåtande.

Jag hänvisar till mitt senaste inlägg.

Testa, du kanske kan bli förlåten för detta. Fråga Honom.

Jag börjar nästan tro att du bara är ute efter att provocera.

Om inte så kanske du kan svara på de frågor du har fått.

1: Skulle du själv bjuda med en person du ogillar på en fest eller resa,med risk att den blir förstörd? (Som du själv försöker råda TS att göra)

2: Varför ska man bjuda med en person som själv aldrig har varit särskilt inbjudande vad gäller resor,fester eller in till familjen?

3: Kan föräldrar/styvföräldrar aldrig göra fel.enligt dig?

Jag börjar nästan tro att du bara är ute efter att provocera.

Om inte så kanske du kan svara på de frågor du har fått.

1: Skulle du själv bjuda med en person du ogillar på en fest eller resa,med risk att den blir förstörd? (Som du själv försöker råda TS att göra)

2: Varför ska man bjuda med en person som själv aldrig har varit särskilt inbjudande vad gäller resor,fester eller in till familjen?

3: Kan föräldrar/styvföräldrar aldrig göra fel.enligt dig?

Nu är det gjort.

Jag och syrran komponerade ett mail i lördags med innebörden att det blev missförstånd när pappa och hans fru trodde att de var inbjudna till resan i sommar. Vi har bara tänkt bjuda de närmaste och vi känner inte att vi har den relationen till er. Vi blev ställda när ni genast tog för givet att ni var inbjudna och ber om ursäkt för att vi inte sa något direkt och att vi pratade om resan så att ni hörde.

Jag vill bara poängtera att pappas trettondagsbjudning inte är en intim middag med några få personer, utan ett stort mingel med buffé och de bjuder både familj och vänner (pappas och fruns) så det är mycket folk. Man sitter eller står i små grupper och pratar med olika och eftersom jag och syskonen nästan bara känner varandra + pappa med fru så stod vi och pratade med varandra, och inte direkt så nån skulle höra. Men pappa passerade och snappade upp resan och tog genast för sig så att han blev inbjuden. Även frun blev upplivad av tanken på resan och de började sinsemellan diskutera att de var fria att åka de veckorna (de vet ju när syrran och jag fyller). 

Pappa mailade tillbaka nästan direkt och ifrågasatte att de inte var bjudna, de är minsann också familj och så gör man ju bara inte! Både han och frun hade redan hunnit göra planer för resan. Sen ringde han flera gånger under dagen. Först vågade jag inte svara, men sen tänkte jag att det var mesigt så jag svarade och vi hade en lång hetsig diskussion om allt som varit. Syrran var där också och vi pratade båda två både länge och väl med pappa och förklarade hur vi känt oss genom åren, hur pappas fru systematiskt uteslutit oss ur familjen, hur vi aldrig fått vara med på julen, att det inte finns ett enda foto på oss eller våra familjer hemma hos dem, hur de aldrig firar våra födelsedagar annars med annat än en skickad blomma, hur vi aldrig någonsin varit medbjudna på några av deras resor, hur elaka saker hans fru sagt till oss och i synnerhet till brorsan, och att han knappt träffar ens sina barnbarn.

Till slut var pappa helt tyst. Och vi sa bara att nu kommer vi nog inte så mycket längre med det här samtalet. Att han fick fundera över vad vi sagt. Han avslutade med att han fått  mycket att tänka på och att han aldrig menat att det skulle bli såhär.

Jag vet inte vad som kommer att bli härnäst. Men det känns så jäkla skönt att ha fått detta sagt nu. En sån himla lättnad.

Ni som anser att skulden är vår i hur relationen med pappas och hans fru blivit. Ja, så kanske det är. Men eftersom vi är vuxna nu så tycker jag inte att vi har några skyldigheter att bjuda människor vi inte gillar (oavsett anledning) på vår resa eller födelsedagsfest. Varför pappas fru vill åka med oss som hon ogillar så har jag ingen aning om. Gratis är gott kanske?

Jag misstänker att "Fy" är ett litet troll!  

Jag brukar ofta plocka fram popcornen när sånna troll är framme för ibland kan det vara underhållande men i detta fallet lämnar jag dock salongen...

1: Ja om det är släkt/familj, såklart. Kan lika gärna bli förstörd av andra anledningar, finns aldrig garantier på resor.

2: För att det är pappans fru. Sägs sig väl själv?

3: Jo absolut, men har du läst att jag skrivit "en pannkaka har två sidor"? Så motfråga till dig; varför tror du bara på en sida?

Så sa fru Fy och sa fy