Pappas fru tror att hon är inbjuden!

Jag lever i samma familjeförhållande. Jag skulle låta pappan och hans fru komma.

Om jag ser ur min familj och häxa till pappas fru,

Pappas fru skulle inte respekteras av alla andra, hon skulle må dåligt på resan och även för att hon skulle se hur glada jag och mina syskon var och attt vi var omringade av en familj som älskar oss. Det skulle göra henne ont. Det skulle jag ta som en payback!!

Man vill ju ha sin pappa närvarande, så låt han ta med sitt bihang. Jag tror att hon inte följer med för att hon egentligen vill. Men låt henne då så hon får se hur bra ni har det.

Nu är det gjort.

Jag och syrran komponerade ett mail i lördags med innebörden att det blev missförstånd när pappa och hans fru trodde att de var inbjudna till resan i sommar. Vi har bara tänkt bjuda de närmaste och vi känner inte att vi har den relationen till er. Vi blev ställda när ni genast tog för givet att ni var inbjudna och ber om ursäkt för att vi inte sa något direkt och att vi pratade om resan så att ni hörde.

Jag vill bara poängtera att pappas trettondagsbjudning inte är en intim middag med några få personer, utan ett stort mingel med buffé och de bjuder både familj och vänner (pappas och fruns) så det är mycket folk. Man sitter eller står i små grupper och pratar med olika och eftersom jag och syskonen nästan bara känner varandra + pappa med fru så stod vi och pratade med varandra, och inte direkt så nån skulle höra. Men pappa passerade och snappade upp resan och tog genast för sig så att han blev inbjuden. Även frun blev upplivad av tanken på resan och de började sinsemellan diskutera att de var fria att åka de veckorna (de vet ju när syrran och jag fyller). 

Pappa mailade tillbaka nästan direkt och ifrågasatte att de inte var bjudna, de är minsann också familj och så gör man ju bara inte! Både han och frun hade redan hunnit göra planer för resan. Sen ringde han flera gånger under dagen. Först vågade jag inte svara, men sen tänkte jag att det var mesigt så jag svarade och vi hade en lång hetsig diskussion om allt som varit. Syrran var där också och vi pratade båda två både länge och väl med pappa och förklarade hur vi känt oss genom åren, hur pappas fru systematiskt uteslutit oss ur familjen, hur vi aldrig fått vara med på julen, att det inte finns ett enda foto på oss eller våra familjer hemma hos dem, hur de aldrig firar våra födelsedagar annars med annat än en skickad blomma, hur vi aldrig någonsin varit medbjudna på några av deras resor, hur elaka saker hans fru sagt till oss och i synnerhet till brorsan, och att han knappt träffar ens sina barnbarn.

Till slut var pappa helt tyst. Och vi sa bara att nu kommer vi nog inte så mycket längre med det här samtalet. Att han fick fundera över vad vi sagt. Han avslutade med att han fått  mycket att tänka på och att han aldrig menat att det skulle bli såhär.

Jag vet inte vad som kommer att bli härnäst. Men det känns så jäkla skönt att ha fått detta sagt nu. En sån himla lättnad.

Ni som anser att skulden är vår i hur relationen med pappas och hans fru blivit. Ja, så kanske det är. Men eftersom vi är vuxna nu så tycker jag inte att vi har några skyldigheter att bjuda människor vi inte gillar (oavsett anledning) på vår resa eller födelsedagsfest. Varför pappas fru vill åka med oss som hon ogillar så har jag ingen aning om. Gratis är gott kanske?

Jag lever i samma familjeförhållande. Jag skulle låta pappan och hans fru komma.

Om jag ser ur min familj och häxa till pappas fru,

Pappas fru skulle inte respekteras av alla andra, hon skulle må dåligt på resan och även för att hon skulle se hur glada jag och mina syskon var och attt vi var omringade av en familj som älskar oss. Det skulle göra henne ont. Det skulle jag ta som en payback!!

Man vill ju ha sin pappa närvarande, så låt han ta med sitt bihang. Jag tror att hon inte följer med för att hon egentligen vill. Men låt henne då så hon får se hur bra ni har det.

Men vad tröttsamt! Såfort ett barn gnäller här på fl så ska pappan skiljas!! Han kanske trivs med sin fru! Vad kan barnen ge honom som frun inte kan isåfall???! Ska de vuxna barnen flytta in med honom?! De har sitt eget lilla liv och vad ska pappan göra däremellan?!

Jag hade inte världens bästa styvmor, men hon var pappas fru! Aldrig att jag tänkte tanken på att han måste skiljas bara för att ge mig mera tid! Han hade uppfostrat mig att det är skillnad på barn och vuxna, inga konstigheter alls, jag var definitivt inte beroende av hans uppmärksamhet såpass att jag började ställa krav. Stackars min pappa isåfall såklart han skulle leva med sin fru.

Sluta nu att tro att alla män är mesproppar, det finns otacksamma primadonnor till barn i lika stor utsträckning!

Men vad tröttsamt! Såfort ett barn gnäller här på fl så ska pappan skiljas!! Han kanske trivs med sin fru! Vad kan barnen ge honom som frun inte kan isåfall???! Ska de vuxna barnen flytta in med honom?! De har sitt eget lilla liv och vad ska pappan göra däremellan?!

Jag hade inte världens bästa styvmor, men hon var pappas fru! Aldrig att jag tänkte tanken på att han måste skiljas bara för att ge mig mera tid! Han hade uppfostrat mig att det är skillnad på barn och vuxna, inga konstigheter alls, jag var definitivt inte beroende av hans uppmärksamhet såpass att jag började ställa krav. Stackars min pappa isåfall såklart han skulle leva med sin fru.

Sluta nu att tro att alla män är mesproppar, det finns otacksamma primadonnor till barn i lika stor utsträckning!

Fast, återigen, bara för att dina barn är otacksamma primadonnor som behandlar din man illa så kan du inte döma alla andra efter dem. Att du (och ev. ex) misslyckats med att uppfostra era barn måste du hantera själv istället för att ta ut din besvikelse över ditt misslyckande på okända människor på nätet vars situation inte alls stämmer överens med dina dysfunktionella familjeförhållanden.