Jag är feminist och jobbar delvis inom genusvetenskap. Jag hatar ingen så noll på en 10skala.
Jag undrar vad du lägger i ordet feminist? För mig är en feminist en person som kämpar att män och kvinnor har samma rättigheter, lika lön, tar han om sina egna barn lika samt delar på hushållssysslor. Att hata män i största allmänhet skulle innebära att jag skulle hata min far, min bror, hans son, min som, min man , hans bror, min som, min bästa väninnas söner som jag kände redan innan dem föddes. Lista kan göras lång och bli ganska absurd.
De som deklarerar att de hatar män är arga människor. Det är sannolikt att de har blivit kränkta eller misshandlade av någon manlig person, det händer, det hänt mig också. Det är synd bara att det fick symbolisera feminismen som sådant.
Världen är kanske skyldig ett tack till mannen som fick mig att avstå från att fortsätta med viss forskning på andra sidan Atlanten.
Knappast hurrudu! V får i opinionsmätningar mellan 6% och 7% men har i samtliga val från 06 till 14 fått dryga 5,6% till max 5,9% (alltså aldrig över 6%). Rekordåren för V var väl isf 1998 när partiet fick 12%, och på bara två val halverades röstsiffrorna för att sen stanna.
Inget ont om V (även om jag inte är så överdrivet förtjust i ett parti med en kommunistisk historia) men att påstå att vänstern som helhet går bra är för mig långt ifrån verkligheten. Att Sjöstedt sen är en väldigt duktig och karismatisk politiker är ingenting unikt. Samtliga av V:s partiledare jag känner till har varit otroligt duktiga och karismatiska, från Werner till Ohly.
Även andra partier som driver dessa frågor går back. MP är långt ifrån vad de vad 2010 när de blev tredje största. Sossarna måste styra genom en minoritetsregering och har numera standardiserats under 30%, vilket var otänkbart på t.ex. 80-talet under dåtidens högervåg. Det enda partiet som isf gått framåt är FI med en imponerande plats i Europaparlamentet, men de har trots det inte lyckats ta sig in i Riksdagen. Ska bli intressant att se om FI lyckas i år. Lyckas de inte så är det första gånget ett parti som fått statligt partistöd inte kommit in i riksdagen...
Så nej, jag tycker absolut inte att det går speciellt bra för vänstern.
Inte existerar? Det existerar hat mot allt möjligt. Mot katter, Saab, dansband och AIK. Jag utgår från att det existerar hat mot män också.
Frågan i den här tråden handlade ju om hur mycket feminister hatar män, om jag förstod rätt.
Och på det svarade jag: Inte lika mycket som antifeminister hatar (eller säg hellre föraktar) kvinnor. Det svaret gäller fortfarande.
Jag är nog ingen feminist, för jag hatar inte män, jag hatar människor i alla kön och modeller som är elaka och själviska och inte tar ansvar att ändra på sig. Vad hör jag till för grupp då?
Exakt hörni alla modiga anonyma män.
Sitt med armarna i kors och berätta hur dåligt alla andra har det som att rättfärdiga ert passiva sätt. Det skapar säkert förändring ????
Jag sa det en manlig bekant en gång när han klagade på vägtullar, att han ska tänka på exempelvis Afrika, där har ju många inte ens bilar! Han blev irriterad.. Synnerligt...
Klassiska argument haha jag kan bara skratta! Samma samma samma saaaammma argument hela tiden från män...
Det finns ju kvinnor som inte tycker som du så därför har jag rätt... Jag är ledsen men jag Kan inte bara ta män som diskuterar som du på allvar. P&K
(Kvinnohat leder till att kvinnor blir våldtagna och mördade på riktigt varenda dag.
Manshat leder till att män blir ledsna i ögat när de läser kommentarer på internet.)
Och ditt svar kan i gengäld tolkas som att du tycker att somliga kvinnors (läs: bloggskrivares) manshat är värre än det högst konkreta kvinnohat som finns.
Jag känner ingen kvinna som hatar män. Faktiskt. Varken de som kallar sig feminister eller något annat. Men jag ser varje dag exempel på kvinnohat/kvinnoförakt från män.
T ex när en grupp män på mitt jobb satt och diskuterade SD-politikerns anmälan under MeToo-kampanjen. De hånade henne ganska friskt:
-Löjligt. Det kom ju fram att de hade varit tillsammans tidigare!
-Ja, jag hörde det. De är ju fan inte kloka.
Underförstått: En kvinna har inte rätt att säga nej till ofredande från sitt ex. Det får hon acceptera, eftersom hon tidigare har låtit honom komma nära.
Den här sortens kommentarer hör och ser jag dagligen från fullständigt normala män. Ingenting som sägs om män kommer i närheten.
Men du ber feminister att gradera sitt manshat i trådstarten...?
Och så hänvisas det alltid till gapiga bloggare som påstås vara representativa för alla feminister. Bloggare som jag knappt hört talas om, än mindre följer. Ankdammsdiskussioner av provokatörer som söker uppmärksamhet har aldrig roat mig.
Jag ser mig hellre omkring i vardagen. Och där stöter man sällan på något mansförakt. Jag försöker febrilt komma på att min mamma, min syrra, mina väninnor eller mina kvinnliga kolleger skulle håna eller förakta män. Men jag kan faktiskt inte komma på några exempel som ens är i närheten av det jag hör manliga kolleger prata om när det gäller kvinnor.
Absolut inte alla. Jag har många bra manliga kolleger. Men de som snackar värst, är tyvärr ganska tongivande. Ingen tar diskussionen med dem. Särskilt inte som chefen kommer väldigt bra överens med dem.
Jag vet inte varifrån hon kommer, men hon var SD och har nu blivit politisk vilde.
Och SD:s kvinnosyn ger jag inte mycket för, men mina härliga manliga kolleger ansåg i vilket fall att hennes historia om övergrepp blev värdelös i samma stund som det "avslöjades" att hon tidigare haft ihop det med den kille hon anklagade. De har alltså inställningen att kvinnor inte kan utsättas för övergrepp av sitt ex. Fräscht.
Det är exempel på kvinnohat/kvinnoförakt från helt vanliga män. Sånt ser jag dagligen, tyvärr. Det är fortfarande inte särskilt sällsynt, trots alla kampanjer och upplysningsförsök. Jag skulle tro att de hatar/föraktar kvinnor runt 6 - 7 på en tiogradig skala.