Du som Är feminist, se hit.

Jag varken orkar eller hinner svara på alla inlägg du citerade.

Men detta är lite fascinerande. Du känner ingen kvinna som vidtar försiktighetsåtgärder när hon ska dejta...? De litar på män från första början? De följer med en främmande man hem utan oro, precis som män ofta följer med en främmande kvinna hem utan oro? De reagerar inte om det går en man bakom dem på trottoaren på väg hem i mörkret?

Tillåt mig tvivla.

Vi vidtar försiktighetsåtgärder precis hela tiden. Det är bara det att det är så integrerat i vårt beteende att vi knappt tänker på det längre. Vi räknar det inte som försiktighetsåtgärder att alltid tänka oss för vem vi träffar och hålla koll på hans beteende och gå två och två och vakta drinkar och ha nycklar i handen och ringa när vi kommit hem. 

Förrän vi jämför med hur män gör när de umgås med kvinnor. 

Nej, det är inte ett dugg mer motsägelsefullt än att jag fullt frivilligt är medlem i en kristen rörelse (Svenska kyrkan) trots att baptistkyrkan i Westboro också är en kristen rörelse. 

Jag har inget problem med Svenska kyrkans värderingar, men känner väldigt sällan att jag måste stå till svars för pastor Phelps för den sakens skull. Det är som att folk faktiskt lyckas skilja mig och mina åsikter från de mest högljudda provokatörerna på den fronten. Undrar varför. 

Bara sådär så tycker jag att känner man oro så ska man inte åka med den mannen hem eller ta med honom hem.

Men visst kan jag känna ett visst obehag om jag går ensam sent och jag möter en man eller om en man går bakom etc...

Nej.. kan givetvis bara dra referenser till min krets av vänner. Och se på hur start stöd typ FI! har, inte speciellt stort stöd alls. Jag vågar nog vara bombsäker på att de flesta kvinnor bara vill ha lika lön, lika sjukvård, kunna känna att om hon utsätts för brott så ska man inte hänvisa till hennes kläder som orsak osv. Det har väl egentligen aldrig handlat om att kvinnor ska ha mer, att vågskålen ska tippa åt andra hållet utan att vi ska vara så jämställda som det bara går. Vissa saker är omöjliga att ändra på och det får ju vara så, men mkt kan man jobba med inkl de normer som gäller för män och som skapar problem.

Ja det kanske är tråkigt för dig men i just den frågan är det väl värre att behöva vara rädd?

Det har ju bara med att ta det säkra före det osäkra att göra.

Tänker mig att den känslan du nämner är något som många invandrare får känna av, de får liksom bli misstänkliggjorda för andras brott.

Det är väl ingen som försöker lösa problemen på det sättet heller. Det är en förklaring över hur det i många fall är att leva som kvinna eller tjej. Inte ett försök till en lösning. 

Tyvärr är det inte bara ett fåtal män som tafsar helt planlöst/ i förbifarten på krogen etc.. 

Lösningen ligger väl snarare i att man uppmärksammar en problematik, funderar på hur man är en del av problemet och vad man i sin vardag kan göra för att det ska bli bättre. Kanske tex säga till sin polare om hen tafsar. 

Detsamma gäller såklart kvinnor, jag funderar ofta på hur jag kan göra för att min son ska slippa växa upp och känna att man måste vara på ett visst sätt för att han är man. 

Det hjälper ju inte att gnälla om att det inte är jag personligen som satt normen. Och därför inte vill delta i att göra det bättre.  Det är ju bara genom att vi alla ser och gör som det blir bättre. 

De som oftast drar till med offermentalitet på detta forumet är ju iaf män som är kränkta av " feminister". 

Definierar mig som feminist.

Hur mycket hatar män: 0

Hur mycket jag hatar provokatörer på FL: 10

Män kommer fortfarande kunna vara män och kvinnor vara kvinnor.

Det vet väl inte jag något om? Har jag påstått det?

Jag kan naturligtvis bara beskriva hur det ser ut i MITT vardagsliv. Med min familj, mina vänner, mina kollegor, de nätdiskussioner jag deltar i osv. Det är rätt många människor jag runtomkring mig, som jag pratar med, mer eller mindre.

Somliga delar jag många värderingar med, andra färre, andra i princip inga alls. Men hittills har jag faktiskt aldrig träffat någon som tycker att äkta manshat är okej. Ingen har hyllat någon av alla dessa bloggare (som jag tyvärr inte kan namnge, än mindre citera) och tyckt att "äntligen vågar någon säga som det är!"

Det har aldrig hänt. Det betyder förstås inte att INGEN håller med dem. Men det tyder åtminstone på att inte särskilt många gör det. Att det inte är någon allmänt utbredd uppfattning. 

Dock pågår diskussionen som om det vore så. Vilket förbryllar mig. 

Däremot är det alltså ganska vanligt att folk anser t ex att kvinnor måste överdriva när något Metoo-fall kommer på tal. Man ifrågasätter sanningshalten i berättelserna, man lägger skulden på kvinnan själv  osv. 

*

Vad är det som de har rätt i? Att maskulinitet bara är en social konstruktion som förstör?

"Att bryta normen så att min son ska känna att det är ok att må dåligt och att han ska söka hjälp och få bra sådan om så skulle vara fallet."Vilken norm? Det finns inte bara en enda norm som säger hur killar ska vara, det varierar mellan olika umgängeskretsar och familjer.

Män verkar vilja dra sig undan när de mår dålig, handlar det bara om en norm?

Försök att motverka det genom prata mer med din son så han blir van vid att vända sig till andra när han har problem och blir bättre på att sätta ord på sina känslor.

Psykisk ohälsa ökar bland yngre, kan det vara så att många killar känner sig svaga när de funderar på att söka hjälp och agerar på den känslan?