En fråga jag har: Har hat mot egenskaper man inte kan kontrollera någonsin fört något gott med sig? Då talar jag inte om hat mot idéer utan hat mot kön, etniciteter, ögonfärg, längd på snoppen eller whatever... Har det någonsin fört något gott med sig?
Ingen aning. Jag har ingen TV. Och jag läser inga skräpbloggar heller. Jag läser och tar till mig vad kloka människor säger. Det råder ingen som helst brist på sansade diskussioner, om man förmår stänga öronen för alla provokatörer som slåss om rubriker och rampljus.Vi är tyvärr tvungna att lyssna till diverse dominanta män som har fått maktpositioner enbart för att de är dominanta män. Men du drar gärna slutsatsen att alla feminister hatar män. Gör du? Alla?
Alla kvinnor?Du tror inte att män som öppet snackar skit om kvinnor föraktar dem. Men du tror att feminister hatar män. Behändig slutsats.
Tänk. Jag ser det liksom tvärtom. Som att en kvinna spottar på en man, och plötsligt rusar 100 män dit och anklagar henne för manshat. Utan att se att längre bort står det 100 män och spottar på en kvinna. Då är det inget kvinnohat, utan bara några individer som beter sig lite illa av en slump.
Men det är väl för att jag är en hjärntvättad sektmedlem, eller hur du nu så elegant uttryckte det. Hög nivå där, ja... Tur att jag vet sedan tidigare att de flesta män når betydligt högre.
Petra Östergren är en stjärna!
Helt vanliga feminister - som jag - är inte särskilt spännande. Vi har helt vanliga värderingar som inte väcker någon större irritation. Det ger därmed inga poäng i klickjakten att publicera sådana debattartiklar och krönikor. Men det betyder inte att de inte finns. Bara att de inte får samma uppmärksamhet.
Jag har för övrigt redan svarat på frågan i trådstarten. Jag svarade att jag hatar män mindre än vad antifeminister hatar kvinnor.
Retoriska, insinuanta frågor får retoriska, insinuanta svar.
Hatar inte män alls, det har för mig inget med feminism att göra. För mig och många mer ( de flesta skulle jag våga påstå) handlar det om att man ska ha rätt till lika, inte mer, inte mindre utan lika mkt lön, lika bra sjukvård etc.
Det är för mig svårt att köpa att män inte jobbar stenhårt för att deras mammor, systrar, fruar och döttrar ska ha det lika bra.
Men det kanske du kan svara på?
Tycker att man ska ta bort ordet hat från debatten. Det har inget alls med hat att göra utan det borde komma ifrån kärlek och respekt.
Nej, det antar jag inte. Det är en vild gissning från din sida.
Sedan antar jag däremot att väldigt många personer av båda kön blundar för kvinnoförtryck, alternativt anser att det inte handlar om kvinnohat, kvinnoförakt eller kvinnoförtryck, när någon resonerar som mina kollegor angående övergrepp, t ex.
Men det är en annan diskussion.
Nej. Jag har inte "blundat" för något. Jag har enbart diskuterat det faktum att manshat mest syns i en extrem del av bloggosfären som få identifierar sig med (tror inte jag känner en enda kvinna som ansluter sig till något dylikt), medan kvinnohatet florerar i vardagen på ett helt annat sätt. Är det? Jag trodde den handlade om en ganska meningslös, provokativ fråga om hur mycket feminister hatar män på en skala. Var skrev jag det?Snarare tror jag att många män har svårt att begripa vad som är jobbigt, kränkande, hotfullt etc för kvinnor.
Jag har pratat med många helt normala, trevliga män som känner sig kränkta av att en kvinna byter sida på gatan en sen kväll när de möter henne. De tycker nästan att det är de själva som är mest drabbade då. Typ oskyldigt anklagade, trots att de är välmenande. Oavsett hur många mammor, systrar och fruar de har, förstår de inte hennes perspektiv.
Och det är förmodligen samma sak med diskussionen i mitt fikarum på jobbet. Männen begrep helt enkelt inte att det kan vara vansinnigt kränkande för en kvinna att bli utsatt för ett övergrepp av ett ex, just för att han ÄR ett ex.
T ex för att man vet att det egentligen är ett underliggande hot, för att han antyder förnedrande saker som bara han känner till, för att han vet vilka strängar han ska slå på, för att det är mycket mer personligt riktat än om det bara är ett fyllo på krogen... etc etc.
Förstår män detta? Vissa, självklart. Men är det en allmän insikt hos de flesta män? Nej, det tror jag inte. Jag har hört/läst många fler som reagerade precis likadant som mina kollegor. Att övergreppet inte var särskilt allvarligt när det handlade om ett ex. De reagerade med att "Nu har väl Metoo gått för långt!" och liknande.
Nej, jag tycker inte att den diskrepansen är ett dugg märklig. Den handlar om att man inte förstår varandras perspektiv. Och MIN uppfattning är att både män och kvinnor väldigt ofta bagatelliserar kvinnohatet.Det finns en skum inställning i samhället att kvinnor helt enkelt ska tåla lite lagom med sexism, påhopp, tafsande, nedlåtande kommentarer mm. Att vi bara är löjliga om vi säger ifrån. Det finns en inställning att det inte räknas som kvinnohat eller kvinnoförakt, utan... tja, något helt annat. Något som inte är värt att tjata om i alla fall. Istället vill många hellre fokusera på vad några bloggare skriver. Bloggare som ganska få tar på allvar, men som får mycket skrikutrymme. Är inte det lika märkligt?
Anser du att det existerar ett kvinnohat? Att det finns ett kvinnoförakt som lyser igenom på rätt många plan i samhället?
Eller tycker du per automatik att allt som feminister påstår är fel?