Du som Är feminist, se hit.

Men du ber feminister att gradera sitt manshat i trådstarten..?Grejen är att jag inte ser nämnvärt mycket av något förlöjligande. Ibland ser jag det i reklam, men det är väl lite uttjatat nu med klantiga pappor som inte duger något till.

Och så hänvisas det alltid till gapiga bloggare som påstås vara representativa för alla feminister. Bloggare som jag knappt hört talas om, än mindre följer. Ankdammsdiskussioner av provokatörer som söker uppmärksamhet har aldrig roat mig.

Jag ser mig hellre omkring i vardagen. Och där stöter man sällan på något mansförakt. Jag försöker febrilt komma på att min mamma, min syrra, mina väninnor eller mina kvinnliga kolleger skulle håna eller förakta män. Men jag kan faktiskt inte komma på några exempel som ens är i närheten av det jag hör manliga kolleger prata om när det gäller kvinnor. 

Absolut inte alla. Jag har många bra manliga kolleger. Men de som snackar värst, är tyvärr ganska tongivande. Ingen tar diskussionen med dem. Särskilt inte som chefen kommer väldigt bra överens med dem.Jag vet inte varifrån hon kommer, men hon var SD och har nu blivit politisk vilde. Och SD:s kvinnosyn ger jag inte mycket för, men mina härliga manliga kolleger ansåg i vilket fall att hennes historia om övergrepp blev värdelös i samma stund som det "avslöjades" att hon tidigare haft ihop det med den kille hon anklagade. 

De har alltså inställningen att kvinnor inte kan utsättas för övergrepp av sitt ex. Fräscht. Som kvinna vet jag att det kan vara värre med ett ex, just på grund av att man känner honom sen tidigare. Det kan vara mer hotfullt, mer förnedrande, mer bakom kulisserna. 

Det är exempel på kvinnohat/kvinnoförakt från helt vanliga män. Sånt ser jag dagligen, tyvärr. Det är fortfarande inte särskilt sällsynt, trots alla kampanjer och upplysningsförsök. Jag skulle tro att de hatar/föraktar kvinnor runt 6 - 7 på en tiogradig skala. 

Nej, det antar jag inte. Det är en vild gissning från din sida. 

Sedan antar jag däremot att väldigt många personer av båda kön blundar för kvinnoförtryck, alternativt anser att det inte handlar om kvinnohat, kvinnoförakt eller kvinnoförtryck, när någon resonerar som mina kollegor angående övergrepp, t ex. 

Men det är en annan diskussion. 

Nej. Jag har inte "blundat" för något. Jag har enbart diskuterat det faktum att manshat mest syns i en extrem del av bloggosfären som få identifierar sig med (tror inte jag känner en enda kvinna som ansluter sig till något dylikt), medan kvinnohatet florerar i vardagen på ett helt annat sätt.  Är det? Jag trodde den handlade om en ganska meningslös, provokativ fråga om hur mycket feminister hatar män på en skala. 
Var skrev jag det?Snarare tror jag att många män har svårt att begripa vad som är jobbigt, kränkande, hotfullt etc för kvinnor.

Jag har pratat med många helt normala, trevliga män som känner sig kränkta av att en kvinna byter sida på gatan en sen kväll när de möter henne. De tycker nästan att det är de själva som är mest drabbade då. Typ oskyldigt anklagade, trots att de är välmenande. Oavsett hur många mammor, systrar och fruar de har, förstår de inte hennes perspektiv. 

Och det är förmodligen samma sak med diskussionen i mitt fikarum på jobbet. Männen begrep helt enkelt inte att det kan vara vansinnigt kränkande för en kvinna att bli utsatt för ett övergrepp av ett ex, just för att han ÄR ett ex. 

T ex för att man vet att det egentligen är ett underliggande hot, för att han antyder förnedrande saker som bara han känner till, för att han vet vilka strängar han ska slå på, för att det är mycket mer personligt riktat än om det bara är ett fyllo på krogen... etc etc.

Förstår män detta? Vissa, självklart. Men är det en allmän insikt hos de flesta män? Nej, det tror jag inte. Jag har hört/läst många fler som reagerade precis likadant som mina kollegor. Att övergreppet inte var särskilt allvarligt när det handlade om ett ex. De reagerade med att "Nu har väl Metoo gått för långt!" och liknande. 

Nej, jag tycker inte att den diskrepansen är ett dugg märklig. Den handlar om att man inte förstår varandras perspektiv. Och MIN uppfattning är att både män och kvinnor väldigt ofta bagatelliserar kvinnohatet.

Det finns en skum inställning i samhället att kvinnor helt enkelt ska tåla lite lagom med sexism, påhopp, tafsande, nedlåtande kommentarer mm. Att vi bara är löjliga om vi säger ifrån. Det finns en inställning att det inte räknas som kvinnohat eller kvinnoförakt, utan... tja, något helt annat. Något som inte är värt att tjata om i alla fall. 

Istället vill många hellre fokusera på vad några bloggare skriver. Bloggare som ganska få tar på allvar, men som får mycket skrikutrymme. 

Är inte det lika märkligt?

Anser du att det existerar ett kvinnohat? Att det finns ett kvinnoförakt som lyser igenom på rätt många plan i samhället?

Eller tycker du per automatik att allt som feminister påstår är fel?

Men om övriga feminister förnekar att det existerar, så borde det ju per automatik innebära att de inte instämmer i något manshat. Att de där bloggarna faktiskt inte får särskilt mycket gehör för sina åsikter.

Eller hur?

Varför vill ändå ickefeminister gång på gång antyda att feminister generellt hatar män? Typ som i ursprungsfrågan i den här tråden.

Varför är det så viktigt att hela tiden återkomma till den falska diskussionen?

För mig är den falsk, eftersom i princip alla kvinnor jag umgås med, kallar sig feminister. Och ingen av dem har någonsin uttryckt något medhåll för något manshat. Alltså är det en falsk bild. Folk försöker pådyvla mig åsikter som jag inte har, för att plocka poäng i debatter. Det är falskt. 

Men de som upplever manshatet som besvärande får förstås tycka det. Jag har inget behov av att förneka dem deras verklighet, på samma sätt som män brukar förneka att kvinnors upplevelse är verklig. 

Jag kan bara konstatera att i min begränsade omgivning finns det inga män som känner sig hatade, hotade, förminskade eller något annat av feminister. Jodå, jag har frågat dem. De håller inte alltid med, men de har inte påverkats det minsta av något hat. Det är faktiskt bara i nätdiskussioner som jag noterar den reaktionen.

Inte heller mina manliga kollegor som själva förminskar kvinnor, känner sig förminskade i sin tur. Jag tror helt enkelt att de lägger noll vikt vid bloggare. Allra helst kvinnliga. Det spelar förstås in i om de någonsin noterar något manshat eller ej. I vardagen möter de det i alla fall inte. Den som tillbringar mycket tid vid datorn ser kanske en annan verklighet. 

Lyssna på radio som omväxling. Senast idag var det ett bra inslag i Kulturnytt i P1 om feminism i Chile. Två helt olika åsikter och perspektiv, från en författare respektive en förlagsredaktör. Båda kom till tals. Balanserat och intressant. Både likheter och skillnader med debatten här. Men inget skrikande, ingen klickjakt, inga invektiv, inga rubriker. Jag föredrar att vidga mina vyer på det viset. Och det präglar MIN syn på debatten. 

Säg gärna till om du vill diskutera det radioprogrammet.  Eller något annat. Det finns massor av bra program som tar upp feminism, könsroller, mäns svårigheter, biologism kontra konstruktivism och liknande. Kolla t ex Tendens, Filosofiska rummet, Kropp och själ eller Konflikt. Jag lovar att du slipper allt vad manshat heter. 

orka har inte förnekat att det finns manshatande feminister. Bara att de är i minoritet. Det är lite det här som är det märkliga i den här debatten. Att det liksom inte går in att den manshatande delen av feminister är i minoritet. Trots att det är uppenbart så fortsätter debatten från utgångspunkten att feminister är manshatande generellt.

Eh, jaha...? 

Men jag vill minnas att jag mest har försökt förmedla att feminister inte generellt hatar män...? Inte att det inte finns några feminister som säger att det finns manshatande feminister.

Det vore väl mer relevant för diskussionen ifall Bianca Ingrosso var en tongivande och inflytelserik feminist som själv uttrycker manshat. Men så verkar icke vara fallet. 

Är det här din normala debattnivå? Att hitta på låtsasargument och bjäbba emot dem?

I så fall ser jag ingen som helst mening att diskutera med dig. Du vill ju bara behålla din övertygelse att alla feminister hatar män, för det har du minsann läst på någon blogg.

Du vill uppenbarligen inte ens behöva ta in att det finns en levande feministisk diskussion långt utanför din lilla bloggvärld. Det blir kanske för sansat och nyanserat då? Inte så där roligt polariserat och provocerande?

Jaja, ha så kul därinne.