TeresB skrev 2018-03-29 09:39:05 följande:
Jag kan både förstå din känsla men samtidigt är det jättekonstigt. Jag förstår att man skulle kunna bli kränkt om man aldrig skulle ens tänka tanken..
Jag frågade bla min sambo om en sådan situation. Han kände sig inte kränkt utan mer förbannad att det ska vara så, att det är sjukt att någon ska behöva vara så försiktig eller rädd.
Vilka förmåner tänker du på då?
Förutom sådant som mödravård osv...
Är det verkligen så då.. att kvinnor tror att de har ensamrätt på att gnälla?
I min värld gnälls det lite från alla könstillhörigheter och det kan vara befogat och vettigt gnäll och det kan vara ta tag i dig själv gnäll. Det är inte speciellt könsindelat att det gnälls men det gnälls på olika saker.
Rätten att kränka en ej inblandad för att jämna ut för att de blivit kränkta? Ja det är ju bara dumt.
Jag har beskrivit några ovan om ex min arbetsplats.. om du läste?
Jag kände mig kränkt när det jag berättade inte riktigt togs på allvar i ett polisförhör. Att det ifrågasattes med grund i hur min kompis var som tjej, om hon haft tillfälliga sexpartners. När man frågade hur jag hade varit med någon den kvällen vilket vore helt irrelevant eftersom jag inte var på platsen där brottet skedde.
Jag har absolut känt mig begränsad i att våga säga ifrån om någon tafsar eftersom att säga ifrån ofta är väldigt provocerande och innebär massa fula glåpord som surfitta osv.
Jag har ofta känt att det är begränsande att behöva tänka att man ska ringa någon om man ska gå ute ensam på kvällar och nätter alt vänta och bekosta taxi.
Det finns olika slags "kränkningar" en är den typen som riktas direkt mot dig, en annan variant är den som riktas mot dig pga av att du tillhör en viss grupp. Dvs det feminismen säger sig jobba mot, strukturell missgynnande av kvinnor. Men paradoxalt nog så verkar man i sitt arbete med att få bort det göra exakt samma sak mot män istället. Man problematiserar alla män för vad några gör, och man kräver att alla män ska ta ansvar för vad några män gör. Man kvoterar in kvinnor i styrelser, ledningsgrupper, chefsposter, etc, kvinnliga författare / forskare i kurser, etc, man jobbar för att ett kvinnligt perspektiv ska dominera värdegrunden i skolan och uppfostran... man skapar strukturer där kvinnor gynnas och män missgynnas och kallar det för jämställdhetsarbete. Men på vilket sätt är att gynna kvinnor detsamma som jämställdhet?
En del av de saker du nämner råkar även män ut för men på andra sätt.
En man kan absolut känna sig begränsad från att säga ifrån till en kvinna som beter sig illa för att inte riskera att bli anmäld för trakasserier, kränkningar och övergrepp. Tro det eller ej men det finns många kvinnor som utnyttjar det i fel syfte. De kan skälla, håna och kränka och när de får mothugg så drar de fram offerkortet och anmäler.
Det är inte riskfritt för män att vara ute ensam på kvällar och nätter heller, istället för att riskera att bli våldtagna riskerar de att bli misshandlade istället.
Min poäng är alltså att råka ut för skit är inte något som enbart drabbar kvinnor, män råkar ut för skit de med men på andra sätt. Och att föra en debatt där man enbart lyfter upp den enas upplevelser och ignorerar den andras skapar en ensidig bild av verkligheten och en offermentalitet där man anser sig vara ständigt missgynnad för alla andra har det så jäkla bra hela tiden.