Vad ska jag gör med min aggressiva pojkvän??

1.Du stannar. Han kommer inte att sluta vara som han är och bli arg och elak. Du kommer att göra vad du kan för att han inte ska bli arg dvs du kommer att bli alltmer kuvad. Du kommer att tassa på tå kring honom och ge avkall på dig själv för att undvika ilska och elakheter.

2. Du lämnar.

Man kan liksom inte bara bortse från de dåliga stunderna när det är bra stunder som om de inte är en del av honom. Detta är manipulation och misshandel. Han stärker sig själv på andras bekostnad och ilskeutbrott och elakheter är tänkta att tysta och kuva.

Varför behöver du ens fråga vad du ska göra? Det är väl uppenbart. Hur har du det själv om du tvekar på vad som är rätt att göra här? Kanske behöver du fundera på hur du värderar saker och vad du värdesätter i ditt liv och vilken respekt du har för dig själv. Du borde veta att du är värd att inte behandlas illa. Om du inte är säker på ditt värde så kan du få stöttning i det.

Att han växlar mellan att vara trevlig till aggressiv hela tiden,det är för att du ska stanna och manipulera dig.Han är snäll ibland och därför stannar du,tills han blir elak igen.

Den stora frågan är väl varför du vill ha en sån kille. Fy fan vad pinsamt att ha en partner som inte kan bete sig som folk, som balkar ur för skitsaker. Jag skulle skämmas, skulle inte vilja vistas bland folk tillsammans med honom.

Var inte så naiv att du skaffar barn med honom. Är själv uppvuxen med en pappa som balkade ur för minsta lilla, och det var inte kul. Vi tassade på tå därhemma för att inte irritera honom. Har fått bearbeta mig själv i terapi som vuxen för det.

Och du, ju förr du inser att du faktiskt väljer det här beteendet hos honom desto bättre. För att stanna hos honom säger ju en del om dig också, att du accepterar skit.

Jag skulle aldrig acceptera att bli behandlad så, kallad för saker, fula ord, lättirritation osv, skit samma att han är världens gulligaste när han själv är på det humöret. Det funkar inte att vara ihop med någon som har ljusglimtar, men däremellan beter sig som en idiot.

Har han självinsikt och lider av sitt eget beteende finns ju hopp att han kan få hjälp hos psykolog, annars kan ingenting förändra honom.

Vad tycker han själv om sitt humör? Tycker han det är acceptabelt, eller vill han göra nåt åt det och ändra sig?

Så du får jämt vara rädd när han ska bli arg nästa gången?Hans beteende handlar inte om dig .Han har problem med sig själv.

Du kan inte separera hans glada jag och hans arga jag. Behandlar han dig illa när han är arg så kan det inte kompenseras med att han är bra resten av tiden.

Man blir aldrig av med ansvaret att vara respektfull mot någon, speciellt någon man antas älska, oavsett hur arg man blir. Alltså har han rätt att vara arg men han har INTE rätt att kalla dig saker eller behandla dig illa när han är arg.

Försöker han skylla på dig så är han en idiot och ska lämnas direkt. Det är inte normalt att du ska behöva kämpa för att få honom att förstå.

Du ska få det raka svar som jag önskar att jag hade fått när jag var i din situation.

Du har att välja mellan två alternativ så som jag ser det. Det första är att lära dig att leva med en aggressiv person. Då kan du få det såhär bra:





Även om ovanstående är satir: jag tycker det är ett talande exempel. Du (kanske) kan låta bli att väcka hans aggressivitet genom att göra precis allt som han vill. Frågan är om du vill leva så? Och eftersom det där är en störning som sitter i honom och det är hans egna känslor som triggar beteendet så är det ingenting du gör eller inte gör som kan få honom att bli bättre på något sätt.

Ditt andra alternativ är att lämna. Redan din rubrik antyder att du borde lämna honom bums. Det tror jag också att du vet innerst inne men glömmer bort när han kommer krypande till korset och blir den "fina" killen igen. Ursäkta men FIN? För att han är lite snäll mellan sina svinerier? Jag tycker det låter avskyvärt.

Jag tycker han verkar otroligt störd och dessutom farlig. Du måste förstå att han är sjuk och att en sjuk människa inte blir frisk rätt som det är. Har han inte blivit frisk i vuxen ålder kommer han aldrig att bli det. Det här är problem som uppstår redan i barndomen.

Han kastar saker för att han VILL att du ska bli rädd. Han säger elaka saker för att han VILL att andra ska ta skada. Han tycker om att skada andra.

Här är lästips till dig. Det handlar om dig och din hemska skitstövel till partner. Här står det varför han är som han är och varför du inte lämnar eländet:

separation.se/

Läs på länken ovan. Fundera över er relation. Sök hjälp hos kvinnojour. Du kan ringa anonymt och bara rådfråga. Du ska se att du kommer att få en samtalskontakt. Det som är fint är att det inte förs några journaler och du är helt anonym. Ingen kommer veta att du går dit. De är proffs på detta. Det är mycket, mycket svårt att få sådan hjälp någon annanstans. Och det blir omöjligt för dig att få det annorlunda utan den hjälpen.

Rekommenderar även den här boken. Vad du än gör- håll alla planer på separation och kontakter hemliga för honom:

www.bokus.com/bok/9789188529039/you-go-girl-att-vaga-lamna-krankande-karleksrelationer/

Lycka till!

Eller också så gör du som många andra, skaffa 2-3 barn med honom och beklaga dig sedan på FL att du inte vill vara tillsammans med honom mer.

Mitt andra tips är: spring det fortaste du kan ifrån stolpskottet.

Jag håller verkligen inte med. TS ska inte skämmas över någon annans beteende. Det får han skämmas för själv!

Det är fult att påstå att TS dessutom accepterar skit. Det tror jag inte att hon gör, därav trådstarten.

Och att ni själva inte skulle kunna hamna i samma situation stämmer bara om ni själva är oempatiska. Och det verkar ni ju vara om ni skriver ett sådant inlägg eller "håller med" om det. Det uppvisar en total brist på förståelse och empati.

separation.se/som-empatisk-person-ar-det-oerhort-svart-att-lamna-en-narcissist/

separation.se/narcissisten-kidnappar-din-hjarna-2/

Bra.

Då passar ju alternativ 2 ypperligt.

Ber man en psykiskt sjuk mor att köra upp en plåt i röven saknar man empati, skam och skuld. Likaså om man kastar saker i hemmet.

Det är ju endast när han är arg och irriterad som han beter sig elakt skriver du.

Ja det är ju just det som är grejen i destruktiva relationer.

Ungefär som folk säger han är snäll när han inte slår mig eller barnen. Eller han är bra så länge han är nykter.

Förstår du? Du okejar ett beteende som får dig att må dåligt. Han är ju så fin när han är snäll... men där emellan då? Hur hanterar du det, och hur påverkar det dig när han inte är snäll?

Om er relation fortsätter som nu kommer du ha en ryggsäck full av kränkande saker han sagt och gjort mot dig. Och du tror det är ditt fel och försöker anpassa dig mer och mer, din självkänsla sjunker då varken han eller du själv respekterar dig.

Trasiga tjejer väljer trasiga killar och vice versa, och det är alltid den med störst empati som blir förloraren. Tyvärr.

Beter man sig dåligt mot sin själsfrände som din kille gör mot dig och andra? Är du likadan? Kallar du honom fula saker, får utbrott, skyller ifrån dig och surar? Kallar du din mamma fula saker och blir galen när han är med?

Ni är inte själsfränder!

Du borde jobba med dig själv och värdera dig själv högre, och hitta en kille som också gör det!

Jodå, jag förstår precis, han vet att han kan säga precis vad han vill till dig och sen skylla på allt möjligt konstigt och du bara står där och ser söt ut och blir kär på nytt..

När du nämner att han inte alls är som dom andra killarna som har gjort dig illa så blir jag väldigt illa till mods, varför har du haft massa killar som har behandlat dig illa? Det är precis som att du tror att det är normalt och det bara är så att det bara finns såna killar.

-Sen att det känns annorlunda med denna killen beror nog på att han har manipulerat dig så att du känner som du gör?

Han är inte ett dugg bättre än de andra.

Själsfrände..? Icke, det låter så fint men om det nu är så att det finns folk som är ens själsfrände så är den inte aggressiv mot den andre.

Dumpa din fjant till man och ta dig en riktig funderare om vad du vill ha för kille egentligen och nöjd dig inte med en som är snäll ibland.

Jag kan lova dig att när du dumpar han så kommer han be på sina bara knän att du ska ta tillbaka honom och om du gör det så kommer allt bli precis som vanligt igen, om inte lite värre.

Dumpa!

Du fixar det, jag lovar.

Det är dig själv du behöver göra nåt med eller så sitter du om

Några år med brutet käkben och startar en tråd om vad du ska göra med din misshandlande man.

Detta är på riktigt obegripligt år 2018 att kvinnor fortfarande går i denna fälla. All upptänklig information om destruktiva relationer och hur det funkar finns bara en knapptryckning bort. Informationen är ÖVERALLT. I andra kulturer eller för 100 år sedan i Sverige är en kvinna beroende av en man för att kunna leva ett drägligt liv så då kan man kanske förstå att kvinnor valde att stanna fast man tidigt såg varningstecken. Men i Sverige IDAG?? För att man är käääär?? Så jävla korkat så att klockorna stannar. Folk må hata mig för att jag säger detta, men nåt jävla ansvar har man också själv att fatta läget innan man sitter på kvinnojouren eller ligger på akuten med söndersparkade revben.

JAG VET. Det är struliga killar som väljer tjejer mycket noga. De väljer - med flit eller omedvetet - ut en tjej, som antigen är snäll och lite naiv, eller också lite korkad, eller inte är van vid annat. Dvs. de väljer ut en tjej som står ut med skiten.

Om du vill undvika såna killar i fortsättningen - var inte snäll och hjälpsam i början. Framför allt - ta inte ansvar för det som han bör ta ansvar för!

Hur orkar man? Hur pallar ma med vardagen, att leva i ett sådant förhållande? Det låter ju som om ni mer beter er som syskon en ett vuxet par? Eller ni kanske är mycket unga?