Forum Känsliga rummet Relationsproblem
  • Anonym (winkie)
    Anonym (winki­e)
    177 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    Är jag i gränslandet- flirtar kanske för mkt med kollega...

    Jag har lärt känna en av mina kollegor mer och mer sista tiden. Han är singel och lite yngre än mig, och är jätteflirtig. Jag vet inte om jag är särskilt utvald eftersom han är väldigt trevlig och glad mot alla, och sprider glädje med sina skämt och så.

    Men det känns som att han drar sig mer och mer till mig. Han sätter sig bredvid mig på möten, slår sig ner vid fikabordet om jag sitter där men inte annars...Vi hade en aw och pratade väldigt mycket häromveckan t.ex. Så mycket att jag kände att det kanske såg illa ut utifrån eftersom jag är gift och har barn. Han följde med till baren, satte sig med mig igen, kom och anslöt till mitt nya samtalsgäng när jag manövrerat bort mig själv från "oss".

    När vi sedan gick vidare satte han sig med mig igen och vi fortsatte vårt snack om allt och inget. Då kändes det mer ok eftersom det bara var han och jag och en annan kollega och hans kompisar med. Han är liksom inte obehagligt efterhängsen på något sätt utan verkar bara uppskatta mitt sällskap. Jag gillar ju honom oxå, men tänker att man måste liksom sköta det med lite stil.

    Så idag så har det fortsatt. Jag har läst på lite om flirtsignaler och han gör verkligen allt: Ler stort, skämtar, har ett öppet kroppsspråk, ser en noga i ögonen när vi pratar, lyssnar på vad man säger, är hjälpsam osv osv. Jag är såklart glad och skojar tillbaka och jag gillar uppmärksamheten. Samtidigt undrar jag lite om det kan ses som opassande av andra, t.ex min andra kollega som ser oss interagera ganska mycket. Det måste ju vara helt uppenbart att vi flirtar med varandra för honom.

    Jag vill liksom visa att jag uppskattar min flirtande kollega och ge honom självförtroende i att han är attraktiv och verkar vara en jättehärlig person. Men jag vill ju samtidigt inte att han ska tro att jag är intresserad eller få känslor för mig. Han vet ju att jag är gift.

    Vad tycker ni om situationen? Kan jag fortsätta flirta för att det är kul eller kan det ses som taskigt eller opassande?

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Är jag i gränslandet- flirtar kanske för mkt med kollega...
  • Anonym (man)
    Anonym (man)
    #141
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (winkie) skrev 2018-12-20 12:28:56 följande:
    Det har jag aldrig påstått att det ska göra. Det får mig att må lite bättre för stunden i en ganska mörk tillvaro.
    Låter mer som att du använder dina problem hemma som en ursäkt för att flirta med kollegan som du förmodligen haft ett gott öga för långt innan. Som någon annan redan skrivit, jag tror inte det spelar någon roll hur bra det är hemma, det går liksom aldrig att jämföra ett förhållande med alla måsten och komplikationer det alltid innebär med en flirt vid sidan av som man inte delar en vardag med.
  • Anonym (winkie)
    Anonym (winki­e) Trådstartaren
    #142
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (man) skrev 2018-12-20 13:28:17 följande:
    Låter mer som att du använder dina problem hemma som en ursäkt för att flirta med kollegan som du förmodligen haft ett gott öga för långt innan. Som någon annan redan skrivit, jag tror inte det spelar någon roll hur bra det är hemma, det går liksom aldrig att jämföra ett förhållande med alla måsten och komplikationer det alltid innebär med en flirt vid sidan av som man inte delar en vardag med.
    Du skriver uppenbarligen för att provocera och kanske projicera din egen bitterhet på mig.

    Det du påstår om mina motiv är hur som helst fel.
  • Anonym (Ka)
    Anonym (Ka)
    #143
    Citera Visa endast Anmäl
    Fjäril kär skrev 2018-12-20 13:12:15 följande:

    Du har hamnat i den klassiska kvinnofällan.

    Ja ni är två om ansvaret för äktenskapet men ni är också två som gör fel . Ditt beteende mot honom löser inga problem och han svarar med att vara lika korkad.

    Båda två måste bryta ert beteende.

    Ge honom ansvar och låt det vara hans ansvar.

    Ska han laga middag så uppmuntra till det, ta barnen med ut och säg att ni ser fram emot att få äta hans mat om ett par timmar.

    Be honom tänka på något roligt att göra till sommaren, be honom boka det. Prata ihop er hela familjen och låt han få boka det. Ta detta redan nu vad ni ska göra i sommar och prata med varandra, låt hans fantasi få vakna.

    Ha is i magen och backa undan. Visa att du har hans förtroende och tillit.

    Han måste ju få samma feedback och utrymme som du själv behöver. Teamwork.


    Barnen mår hundra gånger sämre av en bitter och ledsen mamma och av en pappa som aldrig gör något. Idiotförklara inte dina barn.

    Du har din kollegas uppmärksamhet och du är rädd för att bli ensam? Du är bara 40 år och sitter inte precis på Glasberget..

    Varför skulle stanna kvar i bitterhet vara det bättre alternativet?
    Nej. Detta är inte bara en kvinnofälla. Detta är en relationsfälla.
    Ett tag efter första förälskelsen lagt sig, försöker nästan alltid kvinnor förändra sina män. Har sett och upplevt det själv så många ggr, och nästan alltid slutar det på samma sättet.
    Mannen tror att gör han bara som hon säger blir det lugn och ro. Han vill ju vara snäll mot sin kvinna, och oftast blir det bra även för honom. Bara det att det tar  aldrig slut, och till slut kommer en motreaktion, som t.ex sitta i soffan och läsa en tidning. (Varför skall jag...Bestäm du)
    Jag generaliserar kanske men som sagt. Jag har sett det hända själv. 
  • Anonym (man)
    Anonym (man)
    #144
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (winkie) skrev 2018-12-20 13:38:04 följande:
    Du skriver uppenbarligen för att provocera och kanske projicera din egen bitterhet på mig.

    Det du påstår om mina motiv är hur som helst fel.
    Och du tycker uppenbarligen att alla som inte ger dig medhåll har som syfte att provocera.

    Varför skrev du då din tråd öht? Du verkar ju själv varit osäker på om du är på väg åt fel håll med kollegan, men så fort n[gon tar upp det så förnekar du det och menar på att allt är hur lugnt som helst. Om det är så, varför skrev du din tråd öht och varför valde just det ordvalet?

    Är jag i gränslandet- flirtar kanske för mkt med kollega...

    Du verkar själv inse att du är i gränslandet, men alla som också tycker det kallar du för provokatörer. Hur tänkte du där?

    Jag tror att du snarare njuter av uppmärksamhet med kollegan lite för mycket men eftersom du vet att det är fel så försöker du hitta sätt att rättfärdiga det på och vad bättre än klassikern... förhållandet.. det förklarar även din "överkänslighet" för all slags ifrågasättande. Klart som fan att det är provokativt att folk tar upp saker som triggar ditt samvete. 
  • Anonym (winkie)
    Anonym (winki­e) Trådstartaren
    #145
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (man) skrev 2018-12-20 13:52:57 följande:
    Och du tycker uppenbarligen att alla som inte ger dig medhåll har som syfte att provocera.

    Varför skrev du då din tråd öht? Du verkar ju själv varit osäker på om du är på väg åt fel håll med kollegan, men så fort n[gon tar upp det så förnekar du det och menar på att allt är hur lugnt som helst. Om det är så, varför skrev du din tråd öht och varför valde just det ordvalet?

    Är jag i gränslandet- flirtar kanske för mkt med kollega...

    Du verkar själv inse att du är i gränslandet, men alla som också tycker det kallar du för provokatörer. Hur tänkte du där?

    Jag tror att du snarare njuter av uppmärksamhet med kollegan lite för mycket men eftersom du vet att det är fel så försöker du hitta sätt att rättfärdiga det på och vad bättre än klassikern... förhållandet.. det förklarar även din "överkänslighet" för all slags ifrågasättande. Klart som fan att det är provokativt att folk tar upp saker som triggar ditt samvete. 
    Nej, jag tycker DU verkar ha ett syfte att provocera med tanke på tonen i det du skriver och att du insinuerar saker och ting i situationen, som inte stämmer.

    Som jag skrivit tidigare tänkte jag mer på hur andra uppfattar flirtandet när jag startade tråden. Rubriken är inte formulerad som den är för att jag själv är på gränsen att vara otrogen.

    Det är fritt för vem som helst att starta vilka trådar som helst på FL, så då gör jag det. Skönt för dig oxå så du kan få spy lite på andra, eller hur Skrattande
  • Anonym (man)
    Anonym (man)
    #146
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (winkie) skrev 2018-12-20 14:06:50 följande:
    Nej, jag tycker DU verkar ha ett syfte att provocera med tanke på tonen i det du skriver och att du insinuerar saker och ting i situationen, som inte stämmer.

    Som jag skrivit tidigare tänkte jag mer på hur andra uppfattar flirtandet när jag startade tråden. Rubriken är inte formulerad som den är för att jag själv är på gränsen att vara otrogen.

    Det är fritt för vem som helst att starta vilka trådar som helst på FL, så då gör jag det. Skönt för dig oxå så du kan få spy lite på andra, eller hur Skrattande
    Ja, det är fritt fram för alla att starta trådar precis som det är fritt fram att svara på trådar utan att nödvändigtvis hålla med. Vill man enbart ha medhåll så är det kanske bra om man skriver det i trådstarten.

    Angående "tonen" så verkar ju rät få hålla med dig om att det är en jättebra idé att flirta med kollegan. Men du verkar enbart ta åt dig av de fåtal som skriver att det är en lysande idé. Vilket iof inte är så förvånande för det är förmodligen vad du vill. Äta kakan och ha den kvar, får bekräftelse och pirr med kollegan och så ska allt lösa sig hemma så kan du få din bekräftelse från bägge hållen.
  • Anonym (PRATA!)
    Anonym (PRATA­!)
    #147
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (winkie) skrev 2018-12-20 12:42:28 följande:

    Jag har pratat och försökt, i flera år för att jag är rädd för att bli ensam, ge upp, och att barnen skall må dåligt.


    Någonting måste göras för att väcka guuben din därhemma... Han har nog börjat ta dig för given verkar det som.

    Kommunikation är a o o i ett friskt och levande förhållande.

    Tror att du ev skulle väcka honom med att berätta lite av det du har skrivit här i tråden. Ett konstruktivt samtal kan det bli av det.

    Finns ju en viss risk att han blir ledsen och deprimerad oxå förstås men ni kan ju inte fortsätta på det här sättet för det kommer inte sluta bra.

    Fråga dig själv....älskar du din man längre? Vill du åldras och dela framtiden med honom?

    Om ja, är det nog läge att ta tag i det hela TILLSAMMANS, dvs din man måste engagera sig i problematiken om ni ska kunna få igång förhållandet igen.
  • Anonym (winkie)
    Anonym (winki­e) Trådstartaren
    #148
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (man) skrev 2018-12-20 15:09:24 följande:
    Ja, det är fritt fram för alla att starta trådar precis som det är fritt fram att svara på trådar utan att nödvändigtvis hålla med. Vill man enbart ha medhåll så är det kanske bra om man skriver det i trådstarten.

    Angående "tonen" så verkar ju rät få hålla med dig om att det är en jättebra idé att flirta med kollegan. Men du verkar enbart ta åt dig av de fåtal som skriver att det är en lysande idé. Vilket iof inte är så förvånande för det är förmodligen vad du vill. Äta kakan och ha den kvar, får bekräftelse och pirr med kollegan och så ska allt lösa sig hemma så kan du få din bekräftelse från bägge hållen.
    Fast jag har verkligen tagit till mig det folk skriver, varför tror du annars jag fläker ut hela mitt äktenskap i tråden? Jag förstår att folk ser "bakom" min roliga flirt, vilket har fått mig att vända blicken mot hur fasen jag ska lösa problemet med min man.

    Jag har inte velat ha medhåll, hur får du det till det? Jag har förklarat att det är problem hemma och att flirtandet gör mig glad, typ... Jag har inte attackerat någon som ifrågasätter mitt agerande, jag har haft en respektfull ton i mina svar i tråden.
  • Anonym (winkie)
    Anonym (winki­e) Trådstartaren
    #149
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (PRATA!) skrev 2018-12-20 15:45:10 följande:
    Någonting måste göras för att väcka guuben din därhemma... Han har nog börjat ta dig för given verkar det som.

    Kommunikation är a o o i ett friskt och levande förhållande.

    Tror att du ev skulle väcka honom med att berätta lite av det du har skrivit här i tråden. Ett konstruktivt samtal kan det bli av det.

    Finns ju en viss risk att han blir ledsen och deprimerad oxå förstås men ni kan ju inte fortsätta på det här sättet för det kommer inte sluta bra.

    Fråga dig själv....älskar du din man längre? Vill du åldras och dela framtiden med honom?

    Om ja, är det nog läge att ta tag i det hela TILLSAMMANS, dvs din man måste engagera sig i problematiken om ni ska kunna få igång förhållandet igen.
    Hur vet man att man älskar varandra? Jo, jag älskar honom, som person. Är jag kär? Vet ärligt talat inte.... Tänder jag på honom? Ja, delvis, framförallt på grund av den njutning han kan ge mig rent fysiskt. Inte på hur han förför mig eller att jag känner mig tänd av den elektricitet av kärlek som jag känner mellan oss.

    Jag kan känna panik inför att leva i den här situationen som den är nu, resten av livet. Tror jag skall försöka leta upp en terapeut som kan få mig att reda ut ordentligt vad jag vill och hur jag ska komma vidare antingen i relationen eller på egen hand.
  • Anonym (winkie)
    Anonym (winki­e) Trådstartaren
    #149
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (PRATA!) skrev 2018-12-20 15:45:10 följande:
    Någonting måste göras för att väcka guuben din därhemma... Han har nog börjat ta dig för given verkar det som.

    Kommunikation är a o o i ett friskt och levande förhållande.

    Tror att du ev skulle väcka honom med att berätta lite av det du har skrivit här i tråden. Ett konstruktivt samtal kan det bli av det.

    Finns ju en viss risk att han blir ledsen och deprimerad oxå förstås men ni kan ju inte fortsätta på det här sättet för det kommer inte sluta bra.

    Fråga dig själv....älskar du din man längre? Vill du åldras och dela framtiden med honom?

    Om ja, är det nog läge att ta tag i det hela TILLSAMMANS, dvs din man måste engagera sig i problematiken om ni ska kunna få igång förhållandet igen.
    Hur vet man att man älskar varandra? Jo, jag älskar honom, som person. Är jag kär? Vet ärligt talat inte.... Tänder jag på honom? Ja, delvis, framförallt på grund av den njutning han kan ge mig rent fysiskt. Inte på hur han förför mig eller att jag känner mig tänd av den elektricitet av kärlek som jag känner mellan oss.

    Jag kan känna panik inför att leva i den här situationen som den är nu, resten av livet. Tror jag skall försöka leta upp en terapeut som kan få mig att reda ut ordentligt vad jag vill och hur jag ska komma vidare antingen i relationen eller på egen hand.
Svara i tråden
Svar på tråden Är jag i gränslandet- flirtar kanske för mkt med kollega...

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies