Bolliz skrev 2019-01-11 23:05:15 följande:
Jag har inte läst er debatt men såg vad du citerade från new dawn.
Jag uppfattar det som att hon menar att du tycker att sex bara är mysigt, inte att du tycker sex är mysigt bara.
Kan det vara så?
Jag vet inte riktigt vad New Dawn tror att jag menar. Bara att det känns som att hon snurrar till mina inlägg för att försöka antyda att jag tycker något som jag inte tycker.
Men det är väl jag som uttrycker mig vagt. Och hade jag vetat att ordet mysigt skulle vara så laddat, hade jag antingen valt ett annat, eller lagt till fler.
Jag försökte i alla fall att visa att trots att sex är viktigt för mig, är det inte det viktigaste i mina relationer. Jag skulle klara mig rätt bra utan sex en längre period, om bara min man fortsatte vara kärleksfull på alla andra sätt. Hur länge det skulle funka och exakt hur mycket jag skulle sakna sex är ju inte relevant.
Skillnaden är att jag inte skulle klara mig _alls_ utan annan kärlek, oavsett hur mycket sex han erbjöd mig. Det råder alltså en tydlig rangordning för mig.
Mitt syfte var att lyfta fram att många män har en omvänd ordning. De har lättare att klara sig utan komplimanger, spontana kramar, gos framför tv:n, djupa samtal osv, så länge sexet funkar bra. Men om sexet försvinner, hjälper det inte hur mycket andra kärleksbetygelser de får.
Därmed inte sagt att kvinnors sexlust är oväsentlig, eller att man inte behöver slösa någon vardagskärlek på män.
Jag har helt enkelt märkt att många kvinnor underskattar det emotionella värdet i mäns sexbehov. Det är inte sällsynt att det avfärdas som en simpel biologisk drift som borde kunna undertryckas i långa perioder. Jag tänkte ofta själv i tidigare relationer att sexlust var simplare än emotionella behov. Mer primitivt. Jag tänkte att de emotionella behoven hade högre status och irriterade mig på att han bara var insnöad på sex! Vi hade ju andra problem!
Jag utgick helt från mig själv. Om jag först måste ha vissa behov tillfredsställda innan jag vill ha sex, borde det vara likadant för honom. Annars är han en sexdåre som tjatar om sex trots att vi har glidit ifrån varandra emotionellt! Okej, jag spetsar till det, Bäst att skriva det. Men lite åt det hållet.
Om jag hade vetat då att för många män är de emotionella delarna i relationen oskiljbara från sexet, skulle det kanske ha hjälpt mig att förstå hans känslor. Då hade jag förstått att när han klagade över att vi hade sex för sällan, var det av samma anledning som när jag klagade över att vi inte längre gjorde gulliga saker spontant för varandra, och inte längre hade innerliga samtal.
Vi kände samma brist och tomhet, men vi hade olika sätt att fylla på behoven, och ingen av oss förstod den andra. Och vi är inte det första paret som snubblar på det hindret. Jag tror att många fler skulle vara hjälpta av att förstå hur män ofta kopplar ihop sex med känslor, trots att den allmänna uppfattningen är att män är experter på att frikoppla sex från känslor.
