Efter 6 år är lusten borta

Jag vet inte om jag har fel, men denna tråden började med att en kvinna hade tappat lusten för sin man, trots kärlek.

Den kom, genom Man och norway, in på ett sidospår som jag tycker är både intressant och missförstått...Mannens sexualitet..

Tycker detta är väldigt intressant för att det är sällan detta diskuteras till skillnad från kvinnans sexualitet, som har stötts och blötts i flera år så alla är nog medvetna om vad kvinnor vill ha (generaliserar...Visst)

Mannens sexualitet har bara varit töm och glöm...kan alltid...med vem som helst som har ett hål. Det är så förenklat, och för den delen rent kränkande, för så funkar inte alla män. Speciellt inte i långa förhållanden. Därför blir det intressant när någon tar upp en annan aspekt på detta ämne, som jag dessutom kan känna stämmer och kan skriva under på.

Men du kan naturligtvis inte hålla dig ifrån att blanda in kvinnlig sexualitet eller sexualitet bland dom som lever i öppna förhållanden od.

Ok det är fritt för dig att förstöra en intressant frågeställning som dessutom är ganska viktig. men det är upp till dig...

 

Jag skulle klara mig rätt bra utan sex en längre period, om bara min man fortsatte vara kärleksfull på alla andra sätt. Hur länge det skulle funka och exakt hur mycket jag skulle sakna sex är ju inte relevant.

;

Insiktsfullt inlägg som därtill är välformulerat och intelligent, tack för det (och för att du inte använder dig av ohederlig diskussionsteknik). 

Jag undrar verkligen vad du menar med en längre period?

Du tycker inte att det är relevant(!?) hur länge det skulle funka och exakt hur mycket du skulle sakna sex. Det är ju väldigt relevant för diskussionen, för om du saknar sex jättemycket efter sex 6 månader, eller endast lite efter ett år är ju extremt stor skillnad.

Nej, det är inte relevant i diskussionen eftersom mitt utgångsläge var att ställa uteblivet sex mot uteblivet allt annat.

Och då är skillnaden glasklar för mig. Enligt mina erfarenheter upplever män en liknande skillnad, men tvärtemot mig om man ska förenkla det.

Jag har inte gissat något om hur bra och hur länge män klarar sig i en relation utan all annan bekräftelse, om de fortsätter få sex. Det är inte heller relevant. Det enda jag har försökt säga är att många män behöver sex för sitt emotionella behov på samma sätt som jag behöver annan närhet och connection för att få mitt emotionella behov tillgodosett så att jag ska vilja ha sex.

Och så här jag sagt att jag inte är ensam om mitt sätt att vara. Inte heller de män jag har haft nära relationer med. Mer genusinriktad än så tänker jag inte vara.

Nu låter jag tråden återgå till topic.

Hej igen. Jag har absolut inte övergivit tråden. Jag läser och är väldigt tacksam för alla svar och diskussionen som uppstått men i den stressiga vardagen har det känts övermäktigt att sätta sig och skriva bra svar. Så mitt tack gäller er alla. Jag har verkligen fått mycket att tänka på och reflektera över. Speciellt detta med att sex har blivit kravfyllt, det är väl i sig inte grundproblemet, eller så är det det? Men det finns absolut en prestationsångest knuten till sex i nuläget. Speciellt då jag upplever att min sambo lite tar illa vid sig om jag skulle bli upphetsad av något annat än honom. Alltså att läsa erotiska noveller eller dylikt. Och där var det ju någon tidigare i tråden som beskrev problemet med att mäns och kvinnors sexualitet ter sig på lite olika sätt och kan leda till missförstånd. Min sambo har nog förutsatt att min lust skall komma av någon typ av stimuli från honom, för det omvända räcker för honom. Och visst, min sambo har verkligen varit den som har dikterat villkoren för vårat sexliv, så det har säkert gett oss en skevhet i samlivet. Men var tusan börjar man reda upp allt? Schemalagt sex en dag i veckan som någon annan här hade, eller avhållsamhet, tid och tålamod i väntan på att lusten väcks? Egentligen vill jag inte ha sex utan att vara upphetsad, för det har jag haft så länge nu att sex för mig är lika med ett besvär, en plikt och i viss mån även fysiskt obehag...

Sist men inte minst, jag håller med New Dawn i sex såklart är viktigt för kvinnor också, behovet borde rimligen vara ungefär lika stort hos båda könen och så länge vi antar att sex inte är lika viktigt för kvinnor så kommer männens sexualitet få mest uppmärksamhet. Jag kan inte påstå att jag lever som jag lär, men jag tycker att kvinnor borde bli bättre på att äga och stå för sin sexualitet. Hade jag gått in i ett nytt förhållande nu hade jag nog agerat annorlunda. Men man lär så länge man lever....

Jag tror mycket utav problemen med minskad sexlust i långa relationer är att man tror att det ska funka av sig själv, och inte är beredd på att lusten ändrar karaktär Andra problem är att man inte pratar om sex, sexuella känslor och svårigheter. (samtalen kommer när det gått alldeles för långt och då blivit väldigt laddat och känsligt) Vi förväntar oss att lusten ska tändas på samma sätt som från början och bäras av attraktion... Det gör den sällan helt och hållet efter många år, och då måste man förhålla sig till det. Här har män antagligen det lättare som tänder lite mer allmänt på kvinnans kropp. Män har dessutom ofta lättare att njuta av sex där samlaget är centralt, och att män kan dessutom få hjälp av impotensmedel. Men även normer och kulturella förväntningar gör att män är vana vid att fokusera på sex. En del är säkert biologiskt också, att män kanske har lite lättare att tända.

Jag tror att kvinnor generellt tar för lite ansvar för sin sexualitet. Om man läser här ovan i tråden är det många som skriver under att sex helt enkelt är viktigare för män. Man ser också uttalanden att sex inte är så viktigt för kvinnor om kvinnan får annan närhet. Flera som håller med om detta. Är det verkligen så... egentligen? (Varför är det i så fall så viktigt när kvinnan byter partner)

Tänk om det många gånger bara är skillnaden i hur lätt man tänder och hur ofta man vill ha sex. Om kvinnan inte vill lika ofta kanske hon får "för mycket sex", (eller för täta sexuella inviter)än hon klarar av.(Under förälskelse funkar det kanske) Mat är viktigt, men får man för mycket, uppskattar man det inte. Får man för lite längtar man enormt. (Ja, mat är livsavgörande, det är inte sex, men jag hoppas ni kan köpa tanken) Det kan vara allt möjligt. Det kan vara jätteskönt att få massage i en timme, men 5 timmar vore förskräckligt. Det är trevligt med gäster i bland, men om gäster kom varje dag skulle det inte bli samma sak... Det går igen på mycket. Man kan njuta av viss musik, men om man får för mycket orkar man inte lyssna till slut.

Här i tråden kan vi läsa att det liksom hänger på mannen. Kvinnor förväntar sig att hon ska bli tänd AV mannen. Här ser man att det finns beskrivningar att kvinnan måste få sina emotionella behov tillfredställda AV mannen för att tända, men ändå är det så många män som beskriver att de verkligen jobbar på allt detta utan att få något resultat. De ger kärlek omsorg, men får ändå inget tillbaka.

Så länge kvinnor inte tror/tycker att så sex är viktigt för dem, riskerar sexlivet att dö ut. Så länge kvinnor hänger upp sin lust på att mannen ska skänka den till henne kommer det att fallera.

Det kan dock vara så att mannen kan bli den som får initiatiera sex även hos par med välfungerande sexliv, men om kvinnan och mannen förstår att kvinnan vill ha det så, och tänder på det, kan det funka ändå. Dvd om hon ändå är delaktig och engagerad.

Jag tror dock att kvinnor skulle må bra av att våga initiera sex oftare. Varför kvinnor inte tar initiativ kan beror på att kvinnor (oftare) har lite längre startsträcka och det kan ju vara konstigt att börja med något när man inte vet om man blir sugen. Då riskerar man ju hamna i en knepig sits när mannen blivit tänd men inte hon själv. Sedan tror jag ibland att sex inte är tillräckligt skönt och att man måste jobba på att utveckla sexlivet och njutning. I början kanske pirret och förälskelsen bär sexlusten, men med tiden måste lusten ha mer som driver.

Man har sett att män onanerar lite oftare än kvinnor, men det är inte så stor skillnad. Jag tror definitivt att Kvinnor behöver också sex, både fysiskt och emotionellt.

Hej igen. Jag har absolut inte övergivit tråden. Jag läser och är väldigt tacksam för alla svar och diskussionen som uppstått men i den stressiga vardagen har det känts övermäktigt att sätta sig och skriva bra svar. Så mitt tack gäller er alla. Jag har verkligen fått mycket att tänka på och reflektera över. Speciellt detta med att sex har blivit kravfyllt, det är väl i sig inte grundproblemet, eller så är det det? Men det finns absolut en prestationsångest knuten till sex i nuläget. Speciellt då jag upplever att min sambo lite tar illa vid sig om jag skulle bli upphetsad av något annat än honom. Alltså att läsa erotiska noveller eller dylikt. Och där var det ju någon tidigare i tråden som beskrev problemet med att mäns och kvinnors sexualitet ter sig på lite olika sätt och kan leda till missförstånd. Min sambo har nog förutsatt att min lust skall komma av någon typ av stimuli från honom, för det omvända räcker för honom. Och visst, min sambo har verkligen varit den som har dikterat villkoren för vårat sexliv, så det har säkert gett oss en skevhet i samlivet. Men var tusan börjar man reda upp allt? Schemalagt sex en dag i veckan som någon annan här hade, eller avhållsamhet, tid och tålamod i väntan på att lusten väcks? Egentligen vill jag inte ha sex utan att vara upphetsad, för det har jag haft så länge nu att sex för mig är lika med ett besvär, en plikt och i viss mån även fysiskt obehag...

Sist men inte minst, jag håller med New Dawn i sex såklart är viktigt för kvinnor också, behovet borde rimligen vara ungefär lika stort hos båda könen och så länge vi antar att sex inte är lika viktigt för kvinnor så kommer männens sexualitet få mest uppmärksamhet. Jag kan inte påstå att jag lever som jag lär, men jag tycker att kvinnor borde bli bättre på att äga och stå för sin sexualitet. Hade jag gått in i ett nytt förhållande nu hade jag nog agerat annorlunda. Men man lär så länge man lever....

Du har väldigt många bra poänger även om jag inte håller med om allt.

Har bara tid att kommentera en punkt: felet många män gör är att de ger kärlek och omsorg för att de vill ha sex tillbaks. Det är feltänkt. Det är aldrig fel att visa kärlek och omsorg, men att göra det i syfte att få något tillbaks blir fel. Det som får igång en kvinna är när hon känner att han Väljer att ge just Mig detta och ingen annan. Kvinnor är evolutionärt betingade att tända på män som har sitt på det torra bär det gäller tillgången på sex, så är det bara. Hon behöver känna att han Behöver inte få sex av mig, för han kan lika lätt få det annorstädes. Han Vill ha det med mig för att det är just Mig han vill connecta med sexuellt. Då kan hon slappna av och njuta. Sen om det beror på att han knullar andra vid sidan av, det bryr sig liksom inte reptilhjärnan om, den vill bara bli befruktad.