Finns det nån som inte gillar sitt bonusbarn?
Finns det fler än jag som inte gillar sitt bonusbarn? Berätta hur det är för er!
-
-
Svar på tråden Finns det nån som inte gillar sitt bonusbarn?
-
Man älskar sina egna barn även om man har lust att strypa dem ibland. Men när någon annans unge bär sig åt så Går det ganska hårt åt tycka om kontot. Ganska snabbt är det tomt och man börjar tycka mer och mer illa om ungen varje gång den öppnar truten.möjligt skrev 2019-02-27 21:09:00 följande:
Det finns väl en anledning att talesättet:
Egna barn
Andras ungar
Uppkom?
Barn kan vara sjukt dryga, när de är ens egna så är där massa mekanismer i oss som knyter an, inte minst likheterna, och då får man automatiskt en mycket mycket högre toleranströskel. Trots den högre toleranströskeln så tror jag alla föräldrar många gånger önskat sin avkomma dit pepparn växer. Catch 22 här blir ju att som bonusförälder får du mer eller mindre aldrig liv att uttrycka (känna) de känslorna och kombinerat med en mycket lägre toleranströskel så är det ju inte särskilt förvånande att det ofta blir pannkaka av allt ihop
-
Vilket är exakt min poängEss skrev 2019-02-27 21:41:36 följande:
Man älskar sina egna barn även om man har lust att strypa dem ibland. Men när någon annans unge bär sig åt så Går det ganska hårt åt tycka om kontot. Ganska snabbt är det tomt och man börjar tycka mer och mer illa om ungen varje gång den öppnar truten.
-
Nä det gör man bara om man är en mansbebis.
-
Egentligen tror jag det enda sättet att få det att riktigt funka är när man har omedelbar personkemi med BÅDE den nya partnern och barnet. Vissa människor gillar man och funkar med oavsett ålder och då blir det en egen relation med ett egenvärde inte bara ett bihang och ett tvång. Bonus eller minus
-
Ändå finns det folk på forumet som är snabba med att direkt skriva, tycker du hans barn är jobbiga så skaffa aldrig egna osv.möjligt skrev 2019-02-27 21:57:22 följande:Vilket är exakt min poäng
De som skriver så är så otroligt korkade så det finna inte världskartan. För vad de än tycker om saken så spelar ens egna barn i en helt annan division. -
Det ingår i sakens natur att en 6-7-åring är uppkäftig etc då den perioden kallas "Lilla tonåren". När det är ens biologiska barn så kan man bli jäkligt trött på dem men kärleken finns där även fast man vill sälja dem på Blocket. När det gäller ens bonusbarn så finns ju inte föräldrakärleken där på samma vis och perioden blir extra jobbig.Anonym (KA) skrev 2019-02-27 09:28:52 följande:
Jag har problem med mitt ena bonusbarn, har 2. Den äldre (snart 7 år) går mig på nerverna hela tiden. Jag stör mig på henne hela tiden. Det är nyligen jag har börjar känna såhär och det började när hon blev så jävla uppkäftig och ska bråka om allt utan anledning. Hon är egentligen den lugna av dom men ändå går hon mig på nerverna och jag känner inget band till henne längre. Vet inte heller hur jag ska prata med min sambo om det. Mina känslor för henne har svalnar så att säga, kan nästan inte säga att jag älskar henne längre.. ibland så, men det är sällan. Jag känner mig som en usel person och framförallt en usel bonus förälder.
En kompis höll på att bli tokig på sin äldste när hen hamnade i "lilla tonåren", det var så illa att vännen trodde hon blivit tokig på riktigt med de känslor hon hade för barnet. -
Ja alltså jag har ju förstått att hon är i mini tonåren. Och det är kanske som du säger att kärleken inte är den samma när man är bonus förälder.
-
Jag älskar mitt bonusbarn! När jag säger det brukar min mamma "snäll" som hon är påminna mig om att "Det gör du bara för att du inte har några egna".Anonym (pappa) skrev 2019-02-27 20:45:29 följande:
Frågan på det här forumet är snarare om det är någon som gillar sina bonusbarn. Här är ju nedlusat med folk som ogillar partnerns ungar.
-
Och det har hon säkerligen rätt i.Anonym (Natalie) skrev 2019-02-28 17:20:38 följande:Jag älskar mitt bonusbarn! När jag säger det brukar min mamma "snäll" som hon är påminna mig om att "Det gör du bara för att du inte har några egna".
-
Håller med! Kärleken till mina egna barn är gränslös och ovillkorlig. Jag skulle utan att blinka offrar mitt eget liv för att rädda dem. Det är först när man har egna barn som man förstår skillnaden mellan mina barn och andras ungar.Anonym (Malus) skrev 2019-02-28 19:02:08 följande:
Och det har hon säkerligen rätt i.