Finns det nån som inte gillar sitt bonusbarn?
Finns det fler än jag som inte gillar sitt bonusbarn? Berätta hur det är för er!
-
-
Svar på tråden Finns det nån som inte gillar sitt bonusbarn?
-
Jag älskar mina bonusbarn, 10 och 7, som om de vore mina egna barn, men långt ifrån hela tiden. De kommer ibland in i ett mindre älskvärt beteende som är accepterat hos sin pappa som inte är så duktig på det där med att uppfostra barnen.
Kärleken mellan barnen och mig är långt ifrån villkorslös så nästan alla fajter jag tar med barnen ger långvariga stämningsrubbningar i hemmet, därför går jag ofta undan när barnen är på bråkigt humör och låter deras mamma ta hand om den biten. -
7 år! Det är lilla tonåren som är på gång, det går över. För vissa barn märks den knappt, andra har det jobbigt med allt som händer i kroppen och själen. Det finns mycket att läsa om lilla tonåren som är bra att vet, lättare att hantera då. Den lilla tjejen behöver stabila och förstående vuxna omkring sig just nu.Anonym (KA) skrev 2019-02-27 11:46:20 följande:
Finns det något man kan göra så man kanske börjar gilla barnet igen? Har verkligen sjukt svårt för henne nu och vill inte ens vara i närheten utav henne. Jag bryr mig inte ens om vad hon säger/berätta.
-
Anonym (Malus) skrev 2019-02-28 19:02:08 följande:Och det har hon säkerligen rätt i.Jag kommer aldrig få egna ungar, tyvärr, så jag är extremt tacksam över min bonusdotter.Anonym (Äkta) skrev 2019-02-28 19:41:23 följande:Håller med! Kärleken till mina egna barn är gränslös och ovillkorlig. Jag skulle utan att blinka offrar mitt eget liv för att rädda dem. Det är först när man har egna barn som man förstår skillnaden mellan mina barn och andras ungar.
-
Innan hon kom in i lilla tonåren så älskade jag henne precis somnade hon vore kommer en. Det gör jag med den yngsta(5)Ekolan skrev 2019-02-28 20:47:05 följande:
Jag älskar mina bonusbarn, 10 och 7, som om de vore mina egna barn, men långt ifrån hela tiden. De kommer ibland in i ett mindre älskvärt beteende som är accepterat hos sin pappa som inte är så duktig på det där med att uppfostra barnen.
Kärleken mellan barnen och mig är långt ifrån villkorslös så nästan alla fajter jag tar med barnen ger långvariga stämningsrubbningar i hemmet, därför går jag ofta undan när barnen är på bråkigt humör och låter deras mamma ta hand om den biten.
-
Barn utvecklas i språng och kan bli sjukt jobbiga i perioder. Som förälder känner man inte heller alltid bubblande kärlekskänslor för sitt barn. Men jag jobbar alltid med relationen och förr eller senare blir det alltid bättre igen.Anonym (KA) skrev 2019-02-27 09:28:52 följande:
Jag har problem med mitt ena bonusbarn, har 2. Den äldre (snart 7 år) går mig på nerverna hela tiden. Jag stör mig på henne hela tiden. Det är nyligen jag har börjar känna såhär och det började när hon blev så jävla uppkäftig och ska bråka om allt utan anledning. Hon är egentligen den lugna av dom men ändå går hon mig på nerverna och jag känner inget band till henne längre. Vet inte heller hur jag ska prata med min sambo om det. Mina känslor för henne har svalnar så att säga, kan nästan inte säga att jag älskar henne längre.. ibland så, men det är sällan. Jag känner mig som en usel person och framförallt en usel bonus förälder.
-
Jag känner mig så dum och vet inte hur jag ska ta det med sambon heller. Vill ju självklart vara ärlig.Anonym (asdf) skrev 2019-03-01 06:45:47 följande:
Barn utvecklas i språng och kan bli sjukt jobbiga i perioder. Som förälder känner man inte heller alltid bubblande kärlekskänslor för sitt barn. Men jag jobbar alltid med relationen och förr eller senare blir det alltid bättre igen.
-
Menar du särkullebarn?Anonym (Lilly) skrev 2019-02-22 16:01:42 följande:
Finns det fler än jag som inte gillar sitt bonusbarn? Berätta hur det är för er!
-
Jag är s k bonusmamma (kallar mig aldrig för det, är varken bonus eller nån jävla morsa till hans barn). Om du är ute efter att provocera så är du fel ute för de flesta "bonusmammor" som skriver här gör det för att ventilera en frustration över en situation de inte vet hur de ska hantera.Anonym (ung) skrev 2019-02-27 15:46:11 följande:
Ungefär så känner jag för min pappas fru. Först tyckte jag om henne men nu går hon mig bara på nerverna. Lägger sig i en massa och ska ha åsikter om sånt hon inte har med att göra.
Rätt jobbigt också att hon tror att hon ska vara nåt slags extramormor till mina barn fast jag egentligen inte har lust att ha henne i mitt liv alls.
Vet inte hur jag ska prata med min pappa om det, att jag vill träffa honom utan att frun följer med alltid när vi ses. Tror du att man kan börja gilla papps fru igen? Orka ha henne med när vi ses och låta henne träffa ungarna? Har verkligen sjukt svårt för henne nu och vill inte ens vara i närheten av henne. Jag bryr mig inte ens om vad hon säger utan låter henne babbla på utan att jag lyssnar.
Jag känner med dig och det du skriver, du upplever också en frustration men just det att du valde den här tråden att skriva i gör att jag misstänker att du egentligen inte söker en lösning på dina problem utan är ute efter att demonstrera att "ni bonusbarn" minsann inte älskar oss "bonusmammor" heller.
Mitt råd till dig är att be din pappa om att han hälsar på dig ensam nästa gång. Bor han långt bort? Med vilken frekvens sker besöken? Börja med att be om "nästa gång". Sen tar du det därifrån. När ni är ensamma får ni större möjlighet att prata. Får du mer tid själv för pappa med dina barn så kanske det inte blir lika irriterande om hans fru är med ibland.
Det är din pappas ansvar att se till att det funkar mellan er två. Många föräldrar gör misstaget att tro att det hänger på patrnern och barnet att skapa sig en relation själva, vilket innebär att det i huvudsak blir partnerns ansvar eftersom barnet ju bara är ett barn. Nu är ni två vuxna individer men ert intresse för varandra finns ju rent krasst enbart på grund av din far.
Jag ser inget konstigt i att du vill se din pappa umgås med sina barnbarn utan sin fru. Det borde inte vara orimligt att önska. -
Jag älskar mina bonusbarn men kan ibland tycka illa om dom. Men jag har ändå funderat mycket på vad exakt jag känner och även ventilerat med min man. Det är egentligen situationen jag ogillar som gör att barnen 7bland beter sig illa. Men jag och mannen kan inte göra mer än vad vi gör idag.men det blir konflikter när ena föräldern curlar mycket mer än den andra och de dessutom inte bor under samma tak. Det är liksom bäddat för att konflikter kan uppstå. Tack och lov är 90% av tiden underbar med bonusbarnen och jag vill inte byta ut dom mot något!
-
Så skönt att läsa era kommentarer. Jag har problem med min sambos YNGSTA son. Han är totalt fruktansvärd.. blir på dåligt humör direkt när han är hos oss. Han är bortskämd, han lyssnar inte, han förstår inte vad man säger. Dessutom är han efter i sin utveckling och hans biologiska hippiemorsa gör ingenting åt hans problem.
Skäms såklart över att jag känner såhär och har försökt ändra min tankegång men jag misslyckas. Gillar inte barnet. MEN jag respekterar honom och behandlar han därefter såklart..