Finns det nån som inte gillar sitt bonusbarn?
Finns det fler än jag som inte gillar sitt bonusbarn? Berätta hur det är för er!
-
-
Svar på tråden Finns det nån som inte gillar sitt bonusbarn?
-
Vi avslutade förhållandet. Mycket pga hans fd. Exsambon var även konflikträdd. Det var det gamla vanliga. Hot om att hålla inne barnen ett år, orosanmälan etc, telefonterror på min hemtelefon. Hon ringde varje dag tror jag. Många hot och skitsnack men barnen tyckte om mig ändå och mina "stränga" regler.Anonym (Pp) skrev 2019-03-02 09:03:52 följande:
Stort av dig att berätta det. Hur blev det för dig, du måste ju ha gått in i det med väldigt höga krav på dig själv?
Jag hade aldrig tänkt på hur det skulle vara när jag gick in i min relation men ganska snart kände jag de där orimliga kraven på mig. Hade varit så skönt om man hade haft en coach som kunde hjälpa en med vad man får och inte får säga, får och inte får säga. Någon som varit med om det själv och som vet att det inte spelar nån roll hur försiktig och snäll man är, du blir ändå syndabocken för allt så det är lika bra att sätta sina gränser och säga vad man tycker och tänker utan omsvep för man mår bara sämre av att hålla allt inombords.
Det värsta är att jag blivit jätterädd för att träffa nån med barn igen. Det kan säkert fungera men jag vågar nog inte igen. -
Eller hur?tankfull skrev 2019-03-03 00:08:56 följande:
Det är nog få människor som får höra att personen de fallit för har barn och tänker: Yes! Vilken BONUS!!!
-
Jag såg det faktiskt som en bonus. Men jag var naiv. Jag visste ingenting.tankfull skrev 2019-03-03 00:08:56 följande:
Det är nog få människor som får höra att personen de fallit för har barn och tänker: Yes! Vilken BONUS!!!
-
Gillar egentligen inte överhuvudtaget begreppet "bonusbarn". Låter så billigt på något vis, som en bonus man får i ett dataspel eller ekonomisk vinst.
Men nej, jag gillar inte min nuvarande mans son. Han har inte fått någon uppfostran, är bortskämd och allmänt stökig och respektlös och ska bara ha och ha.
Jag och min man är för närvarande särbos, bl.a. pga att vi då och då ska kunna vara för oss själva medan den andre har barnen hos sig, en praktisk lösning tycker jag, Men jag har nu ställt ultimatum på mannen att antingen ser han till att uppfostra sin son eller så får han inte vara hos mig mer. Orkar verkligen inte med honom (sonen). Så tjatar han och frågar saker hela tiden. Ibland ställer han frågor man inte kan svara på konkret, och när man inte kan ge ett klart svar blir han arg och sur och tycker att man är dum.
När vi går i affärer tjatar han alltid på oss att vi ska köpa saker åt honom, ofta dyra leksaker och godis. När vi vägrar kan han sätta sig eller lägga sig på golvet och tjura och inte röra sig ur fläcken, bara för att vi ska bli mer medgörliga. Ofta har vi fått köpa något, (inte alltid det han ville ha men något billigare eller ngt alternativ) bara för att han ska sluta tjura och tjata. Hans mamma är boven i dramat då hon skämt bort honom till max. Han har så mycket leksaker så de knappt får plats i hans rum, 3 olika TV-spelskonsoler och ny smartphone. Han har lyckats ha sönder 2 st, men hans mamma köper alltid nytt åt honom, nästan oavsett vad det kostar. Han är utfryst i skolan pga att han är som han är, och har bara (vad jag vet) en enda vän som är ungefär likadan som han själv och som är diagnosticerad AD/HD.
-
Vad gör han om ni vuxna gör likadant, sätter er eller lägger er på golvet och skriker i kapp med honom?JennyJizz skrev 2019-03-03 07:05:27 följande:
Gillar egentligen inte överhuvudtaget begreppet "bonusbarn". Låter så billigt på något vis, som en bonus man får i ett dataspel eller ekonomisk vinst.
Men nej, jag gillar inte min nuvarande mans son. Han har inte fått någon uppfostran, är bortskämd och allmänt stökig och respektlös och ska bara ha och ha.
Jag och min man är för närvarande särbos, bl.a. pga att vi då och då ska kunna vara för oss själva medan den andre har barnen hos sig, en praktisk lösning tycker jag, Men jag har nu ställt ultimatum på mannen att antingen ser han till att uppfostra sin son eller så får han inte vara hos mig mer. Orkar verkligen inte med honom (sonen). Så tjatar han och frågar saker hela tiden. Ibland ställer han frågor man inte kan svara på konkret, och när man inte kan ge ett klart svar blir han arg och sur och tycker att man är dum.
När vi går i affärer tjatar han alltid på oss att vi ska köpa saker åt honom, ofta dyra leksaker och godis. När vi vägrar kan han sätta sig eller lägga sig på golvet och tjura och inte röra sig ur fläcken, bara för att vi ska bli mer medgörliga. Ofta har vi fått köpa något, (inte alltid det han ville ha men något billigare eller ngt alternativ) bara för att han ska sluta tjura och tjata. Hans mamma är boven i dramat då hon skämt bort honom till max. Han har så mycket leksaker så de knappt får plats i hans rum, 3 olika TV-spelskonsoler och ny smartphone. Han har lyckats ha sönder 2 st, men hans mamma köper alltid nytt åt honom, nästan oavsett vad det kostar. Han är utfryst i skolan pga att han är som han är, och har bara (vad jag vet) en enda vän som är ungefär likadan som han själv och som är diagnosticerad AD/HD.
-
Det låter som min fd styvson ???? Grät när Coca colan tog slut. Har inga vänner i skolan, föräldrarna vill inte inse att han inte är "normal". Jag kan förstå det till viss del. Jag försökte göra honom starkare, ta eget ansvar och han blev lite tryggare och tyckte mig se självkänslan öka. Tyckte aldrig om honom men samtidigt ville jag göra mitt bästa för honom för han kan inte rå för sina mentala problem. Tyckte synd om honom.JennyJizz skrev 2019-03-03 07:05:27 följande:
Gillar egentligen inte överhuvudtaget begreppet "bonusbarn". Låter så billigt på något vis, som en bonus man får i ett dataspel eller ekonomisk vinst.
Men nej, jag gillar inte min nuvarande mans son. Han har inte fått någon uppfostran, är bortskämd och allmänt stökig och respektlös och ska bara ha och ha.
Jag och min man är för närvarande särbos, bl.a. pga att vi då och då ska kunna vara för oss själva medan den andre har barnen hos sig, en praktisk lösning tycker jag, Men jag har nu ställt ultimatum på mannen att antingen ser han till att uppfostra sin son eller så får han inte vara hos mig mer. Orkar verkligen inte med honom (sonen). Så tjatar han och frågar saker hela tiden. Ibland ställer han frågor man inte kan svara på konkret, och när man inte kan ge ett klart svar blir han arg och sur och tycker att man är dum.
När vi går i affärer tjatar han alltid på oss att vi ska köpa saker åt honom, ofta dyra leksaker och godis. När vi vägrar kan han sätta sig eller lägga sig på golvet och tjura och inte röra sig ur fläcken, bara för att vi ska bli mer medgörliga. Ofta har vi fått köpa något, (inte alltid det han ville ha men något billigare eller ngt alternativ) bara för att han ska sluta tjura och tjata. Hans mamma är boven i dramat då hon skämt bort honom till max. Han har så mycket leksaker så de knappt får plats i hans rum, 3 olika TV-spelskonsoler och ny smartphone. Han har lyckats ha sönder 2 st, men hans mamma köper alltid nytt åt honom, nästan oavsett vad det kostar. Han är utfryst i skolan pga att han är som han är, och har bara (vad jag vet) en enda vän som är ungefär likadan som han själv och som är diagnosticerad AD/HD.
-
Jag har haft en god relation till mina två "bonus"barn, men i nuläget så känner jag redan dagen innan dom ska komma att jag blir irriterad, frustrerad, får huvudvärk och vill fly. Kan till och med få hudutslag faktiskt.
Det är mycket stress på grund av deras mamma, och på grund av att den äldre (pojke 9 år) har emotionella problem och gör allt för att få uppmärksamhet till varje pris. Den yngre (flicka 5 år) är som ett plåster på en och man får aldrig vara ifred. Känns hemskt att tycka, men det hade varit så skönt att inte ha dom så ofta och under så lång tid som vv. Men man har ju aldrig något att säga till om där, givetvis.
Det är en miljon frågor så fort dom kommer in genom dörren, och absolut allting ska anpassas efter dom. Ja, det är för mkt runt omkring för att man ska orka skriva ner allting här, men ni som lever i en liknande situation, ni vet hur det är.
Så skönt att få läsa era kommentarer här!
-
Jag vet inte hur många gånger jag läst att mamman skämmer bort. Hon är väl lika trött som pappan och lika vilsen som han. Hon löser det på sitt sätt, bra eller dåligt, bara det att hon gör inte som ni gör.JennyJizz skrev 2019-03-03 07:05:27 följande:
Gillar egentligen inte överhuvudtaget begreppet "bonusbarn". Låter så billigt på något vis, som en bonus man får i ett dataspel eller ekonomisk vinst.
Men nej, jag gillar inte min nuvarande mans son. Han har inte fått någon uppfostran, är bortskämd och allmänt stökig och respektlös och ska bara ha och ha.
Jag och min man är för närvarande särbos, bl.a. pga att vi då och då ska kunna vara för oss själva medan den andre har barnen hos sig, en praktisk lösning tycker jag, Men jag har nu ställt ultimatum på mannen att antingen ser han till att uppfostra sin son eller så får han inte vara hos mig mer. Orkar verkligen inte med honom (sonen). Så tjatar han och frågar saker hela tiden. Ibland ställer han frågor man inte kan svara på konkret, och när man inte kan ge ett klart svar blir han arg och sur och tycker att man är dum.
När vi går i affärer tjatar han alltid på oss att vi ska köpa saker åt honom, ofta dyra leksaker och godis. När vi vägrar kan han sätta sig eller lägga sig på golvet och tjura och inte röra sig ur fläcken, bara för att vi ska bli mer medgörliga. Ofta har vi fått köpa något, (inte alltid det han ville ha men något billigare eller ngt alternativ) bara för att han ska sluta tjura och tjata. Hans mamma är boven i dramat då hon skämt bort honom till max. Han har så mycket leksaker så de knappt får plats i hans rum, 3 olika TV-spelskonsoler och ny smartphone. Han har lyckats ha sönder 2 st, men hans mamma köper alltid nytt åt honom, nästan oavsett vad det kostar. Han är utfryst i skolan pga att han är som han är, och har bara (vad jag vet) en enda vän som är ungefär likadan som han själv och som är diagnosticerad AD/HD.
Förresten förstår jag inte varför du säger "vi"? Låt pappan sköta det där själv så kommer du må mycket bättre. Jag har också en "bonus" och jag har också stört mig på uppfostran men sen jag fick barn själv så tror jag inte det är så enkelt. Lägg därtill att dela uppfostran med någon du inte gillar och vara ensam förälder varannan vecka.
Jag tror ni gör varandra en björntjänst genom att ni ser er som att "ni" gör si och så för pojken. Låt pappan stå för allt själv. Gå därifrån när du inte orkar mer och gör nåt roligt på egen hand. Vi föräldrar står ut med våra egna jobbiga barn och löser våra problem bäst om vi inte har en missnöjd publik. Och du slipper störa dig så mycket. Stanna bara så länge ni har kul, gå när det börjar strula. Har du det valet så bara gå. Tids nog har du kanske egna barn att hantera så njut av friheten att gå medan du kan. Spara energin till dina egna barn. -
Sluta kalla dem BONUS om ni avskyr barnen så mycket. Kalla dem styvbarn.Anonym (Lilly) skrev 2019-02-22 16:01:42 följande:
Finns det fler än jag som inte gillar sitt bonusbarn? Berätta hur det är för er!
Sedan ifrågasätt er egen mentala inställning som har ihop det men en person som splittar familjen och som har en litet pyre som aldrig bet om detta men som "ni inte kan med". Hitta någon som aldrig haft ett förhållande och utan bagage istället.
Spyr på folk som er.
-
Ja jag har ju själv barn och vill ha en erfaren partner helst med barn. Tyvärr insåg jag att jag inte gillar mitt styvbarn. Tycker heller inte att familjen är splittrad, styvbarnet är hos oss varannan helg tack och lov. Jag visar ju inte styvbarnet eller någon annan att han inte är omtyckt av mig, jag är en normal människa och förälder som visar respekt.Anonym (poo) skrev 2019-04-03 16:32:29 följande:
Sluta kalla dem BONUS om ni avskyr barnen så mycket. Kalla dem styvbarn.
Sedan ifrågasätt er egen mentala inställning som har ihop det men en person som splittar familjen och som har en litet pyre som aldrig bet om detta men som "ni inte kan med". Hitta någon som aldrig haft ett förhållande och utan bagage istället.
Spyr på folk som er.
Du däremot kan ändra din mentala inställning och sluta vara en dömande skit. Har du inte det här problemet som vi andra har så fattar jag inte ens varför du ska hit och lämna dryga kommentarer. Ingen av oss som inte gillar vårat styvbarn är onda människor