Ensamheten ger mig ångest
Fast i sängen, det finns ingen mening med att gå upp. Varför ska jag städa hemma? Ingen kommer hem till mig i alla fall. I olika sociala tillställningar känner jag mig utanför och ingen ser mig. Har blivit illa behandlad och det sätter sina spår. Men jag vet att jag är snäll, hjälpsam, trevlig. Men ingen ser det.
Bor i storstad och möjligheter borde finnas. Men dessa erfarenheter jag har säger; du är inte välkommen.
Jag har varit med om mycket. De människor som har ett fint anseende hos andra, de har slitit sönder mig. Är det orättvisa rykten, ja kanske. Men vem bryr sig?
Jag låter nog negativ, ja, men min situation ser ut så. Ska det krävas självmordsförsök så kanske jag blir inlagd på psyket, och då har jag ifall någon att prata med. Nån personal som hälsar.
Finns det någon som har varit på botten och kommit upp?