Anonym (Villrådig) skrev 2019-09-08 23:01:25 följande:
Din omtanke är uppskattad racoon! Dock är jag rätt luttrad när det gäller forum och sociala medier efter att ha varit hyfsat aktiv sedan Internets barndom, och den här typen av angrepp är dessvärre lite för vanliga. Inte så ofta mot mig, men generellt så finns det en kategori skribenter som är extremt självrättfärdiga och ser det som sin uppgift att tala om för andra hur det är.
Särskilt festligt är det med de som bara efter ett par inläggs konversation anser sig veta allt om vad opponenten är för typ av människa och därför tycker sig ha rätt att göra rena personangrepp. Extra festligt är det när uppfattningen är så in i h-vete fel att inget annat kunde vara mer fel!
Det som dock fascinerat mig mycket med den här tråden är hur otroligt rätt du, racoon, har haft i din "analys" av mig som person (även min fru faktiskt) och min tanke med frågeställningen i den här tråden! Så till den milda grad att anklagelser om att du och jag är samma person fallit, vilket ju är otroligt festligt.
Nu har ju tråden glidit över mot BDSM, och jag har noterat på forum där sex avhandlats att många BDSM-människor på forum är som crossfit-utövare, med det gamla memet "First rule of crossfit...you always talk about crossfit". De har också en tendens att ofta tillhöra gruppen jag beskrev i första stycket ovan.
Jag kan inte tillföra något gällande BDSM, så jag håller mig utanför den diskussionen. Det jag dock kan säga är att jag tycker att det är en väldigt skillnad mellan den situation jag beskrev i ursprungsinlägget och situationen där människor (som kanske inte ens känner varandra så väl) avser utöva sex där gränsen till misshandel är utsuddad genom samtycke. Observera att jag inte dömer, var och en får (och ska!) pyssla med vad de själva vill så länge det är inom lagens råmärken och alla är med på det. Jag tycker tvärt om så, precis som raccon skrivit tidigare, att det är för mycket sociala regler runt sex. Regler som grundar sig i religion och vissa gruppers behov av att kontrollera andra grupper. Dessa regler hämmar människors, framförallt kvinnors, sexualitet vilket berövar dem fantastiska upplevelser. Tänk vad många det är som levt hela sitt liv utan att ha fått leva ut sin sexualitet...vilket slöseri!!
Och då är vi tillbaka på trådens ämne. I mitt fall handlar det om ett par som levt ihop länge och avser att vara varandra trogna resten av livet. Det betyder att det kommer inte bli bättre än dessa två människor gör det till gemensamt. Vardera part har därför, enligt mig, ett ansvar att göra sitt bästa för att även tillgodogöra den andre parten likväl som sig själv. Det betyder INTE att någon ska göra något den verkligen inte vill. Däremot anser jag att man gott kan göra något som man inte är helt bekväm med för den andres skull.
Jag läste en annan aktuell tråd här där frågan "svälja eller inte svälja" ställdes. Detta har jag läst om på andra ställen också, och nåde den kvinna som säger att hon sväljer för sin mans skull, även om hon kanske inte älskar det. Genast dyker moralpoliserna upp och ryar om att man ALDRIG SKA GÖRA NÅGOT MAN INTE TYCKER OM!!!! Oftast händer samma sak som i denna tråd också, att mannen görs till en förtryckare och kvinnan uppmanas att omedelbart lämna honom och hitta någon ny.
Detta är kvalificerat struntprat! Män gör också saker de kanske inte älskar för sina kvinnors skull. Det är dock aldrig någon som kliver upp på barrikaderna och skanderar att kvinnan är en förtryckare och att mannen är värd någon bättre.
Respekt och integritet är otroligt viktigt i ett förhållande...men det är också viktigt att omvärdera sina principer för partnerns skull om så önskas, speciellt de moraliska.
Tack. Skönt att höra att du är aningen luttrad, du med. En kalldusch känns kanske bättre om man är medveten om att den kan komma.
Oj, har jag haft någon typ av Saida-talang som jag inte själv har förstått. Haha. Nej, jag vet inte exakt vad du menar, men såhär har jag märkt att det har blivit i ett antal trådar på den senaste tiden. Det börjar med:
1. Jag läser trådstarten förstås, men sedan läser jag alla inlägg i den tråden innan jag börjar kommentera. (Så gjorde jag även med din tråd).
2. Jag tycker mig förstå situationen och gör ett inlägg utifrån min tanke.
3. Ofta har jag redan då lagt märke till att mitt inlägg skiljer sig från de andra. Jag har ofta en helt motsatt syn än de. De har hakat upp sig på något i texten, oftast trådstarten. Det förargliga för mig är att jag ofta inte riktigt kan lägga märke till vad det är mer exakt. Jag tror att det är någon fördom som jag saknar som de har. Jag känner mig nästan som om jag har någon typ av diagnos, eller kommer från ett annat land för att jag inte ser det, som de verkar se.
4. När tråden fortsätter utkristalliseras ofta att min uppfattning om situationen var den rätta, och att många av inläggen då börjar diskutera det som jag började diskutera från början.
5. Med jämna mellanrum kommer dock avbrott i form av personer som har läst trådstarten och sedan drar samma felaktiga slutsats som många andra tidigare har gjort.
Suck...
Angående att göra saker man inte är bekväm med - ja, under vissa omständigheter, eller mer specifikt att man är bekväm med att göra den sak man inte är bekväm med.
Jag tänker att man kanske kunde prata om det man inte vill göra. Se det ur andra perspektiv. Fundera lite på det. Testa någon gång, eller testa till hälften. Fundera lite till. Sedan kanske man kan komma fram till ett beslut. Testar man och det funkar bra, ja, då är det toppen. Om man inte testar eller man testar och det inte kändes så bra, då kanske man kan lägga ner det en stund.
Det är väldigt många kvinnor som verkar ha sex på regelbunden basis med sin man, fast de inte tycker om det. Det tycker inte jag känns bra. Det handlar då inte om att de vill pröva att testa något nytt, eller att det finns en ömsesidighet i att göra saker för varandra utan de bara genomlider samlaget.
De kvinnorna borde höra mer att de inte ska göra saker de verkligen inte tycker om.
Har man olika principer om vissa saker behöver man kanske se om man kan komma närmare varandra med dem. Om man inte är enäggstvillingar med exakt samma uppväxt, så tar två partners antagligen med sig olika värderingar, åsikter och läggningar när man första gången slår sina påsar ihop. Om man saknar flexibilitet att i vissa frågor närma sig varandras åsikter och tankar, åtminstone till en del, kommer man inte klara att leva i en nära relation. Anpassning är nödvändigt om vardagen ska flyta på.
Det behöver också finnas en balans. Om den ena ska anpassa sig mer än den andre i alla sammanhang kan det bli en skev relation som inte gynnar relationens framtid på lång sikt.
) men mer om det kanske kommer i en annan tråd.
