Kropp eller anikte, vad går ni efter först?

Om vi bortser från viktuppgång vid graviditet har det aldrig hänt att en kvinna gått upp påfallande mycket, så jag vet uppriktigt sagt inte hur jag skulle reagera. Tänker att det beror på hur mycket hon skulle gå upp. Eller hur snabbt. Vid en långsam uppgång skulle jag väl vänja mig. Det är väl som med rynkorna. Nu är jag tillsammans med en kvinna som har betydligt skrynkligare än jag kunde tänka mig tidigare. Men hon var slät när det hela började och nu stör jag mig inte alls på rynkorna. 

För mig skulle det nog kunna döda en del av attraktionen, vilket i sin tur på sikt brukar ta död på relationen om det blev för illa. Så det skulle jag inte se på med blida ögon direkt...

hej TS.

Jag tror du ska vara försiktig med att tolka ett 10-tal svar i en sån här tråd på ett sånt här forum.

Först och främst så är jag av en helt avvikande uppfattning.
En tjej som inte är söt, charmig och har ett fint leende kan inte attrahera mig oavsett hur snygg kroppen är.
Jag kan kanske tänka att hon har en fin kropp och betrakta vissa delar med ett visst ha-begär men längre än så sträcker sig inte attraktionen för mig.

Jag tänder på en attraktiv person, humor, leende och personlighet är helt avgörande. Sen finns vissa gränser för kroppen och det yttre i övrigt. Med åren har dessa gränser utökats och idag (närmare 50) så är kroppen mindre viktig, men inte helt oviktig.
En kvinna som är alltför otränad (smal eller överviktig) och inte har något intresse för att röra sig, vara aktiv och hålla sig i någorlunda skick har jag lite svårare att bli intresserad av..

Min gissning är att de som är mer kategoriskt bestämda i att det räcker med en snygg kropp för att vara intresserad av en tjej är yngre.

Man ska också komma ihåg att det är en sak att tycka/tro att man är attraherad vid första anblicken men om man träffar "tjejen med snygg kropp" ett tag så är risken stor att man tröttnar, i alla fall om personlighet, humor och annat saknas.

En tråkig tjej, utan charm och leende är inte så värst attraktiv i längden men kanske kul att spana in ute på stan.

Självförtroende är en långt viktigare faktor och det finns gott om tjejer som inte har nån perfekt kropp men som i princip kan få vilken kille som helst.

hej TS.

Jag tror du ska vara försiktig med att tolka ett 10-tal svar i en sån här tråd på ett sånt här forum.

Först och främst så är jag av en helt avvikande uppfattning.
En tjej som inte är söt, charmig och har ett fint leende kan inte attrahera mig oavsett hur snygg kroppen är.
Jag kan kanske tänka att hon har en fin kropp och betrakta vissa delar med ett visst ha-begär men längre än så sträcker sig inte attraktionen för mig.

Jag tänder på en attraktiv person, humor, leende och personlighet är helt avgörande. Sen finns vissa gränser för kroppen och det yttre i övrigt. Med åren har dessa gränser utökats och idag (närmare 50) så är kroppen mindre viktig, men inte helt oviktig.
En kvinna som är alltför otränad (smal eller överviktig) och inte har något intresse för att röra sig, vara aktiv och hålla sig i någorlunda skick har jag lite svårare att bli intresserad av..

Min gissning är att de som är mer kategoriskt bestämda i att det räcker med en snygg kropp för att vara intresserad av en tjej är yngre.

Man ska också komma ihåg att det är en sak att tycka/tro att man är attraherad vid första anblicken men om man träffar "tjejen med snygg kropp" ett tag så är risken stor att man tröttnar, i alla fall om personlighet, humor och annat saknas.

En tråkig tjej, utan charm och leende är inte så värst attraktiv i längden men kanske kul att spana in ute på stan.

Självförtroende är en långt viktigare faktor och det finns gott om tjejer som inte har nån perfekt kropp men som i princip kan få vilken kille som helst.

Well, jag och min tjej har gjort en deal att om någon av oss börjar bli tjock så ska den andra säga till. Man ska inte gå och mörka av rädsla att såra den andra. I somras så pikade jag lite om att hon började lägga på sig vikt och jävlar vad det tog skruv! Gymmar 4ggr/vecka och kör strikta dieter. Riktigt imponerande faktiskt!

Vi gjorde den här pakten för jag anser, oavsett hur djup och sensuell man tror man är, så kommer en stor förändring på kroppen påverka hur man känner för den andra. Folk som säger annat lever i en illusion. Så eftersom jag älskar henne och vill fortsätta göra det, för hon är en underbar person, så istället för att riskera något så försöker vi båda se till att vi inte halkar iväg och blir sambofeta. Jag tror många förhållanden dör så. Man hamnar i vardag, gör inget roligt längre och dessutom ser båda ut som en mindre attraktiv version av den man en gång träffade. Inte konstigt att kärleken svalnar då!

Dessutom, att träna och hålla efter sig visar på ambition och handlingskraft och det är attraktivt. Att vara soffpotatis är inte det (även om det är nice!).

Håller med om detta.Gäller även beteende och personlighet. Att man jobbar med sig själv och sin relation för att göra det yttersta för att vara intressanta och attrahera varandra. Många blir soffpotatis även i huvet och slutar anstränga sig helt eller charma den andra.Att ingå en relation är ju ett avtal och att den varan man köpt håller måttet både på utseende och kvalitet. Att den liksom fortsätter utföra det man köpte den för men överraskar med nya funktioner och områden.
Ett evighetsprojekt som man aldrig tappar intresset för:)

Jag skulle absolut tappa attraktionen för en partner som gick upp i vikt eller tappade formen eller på andra sätt förändrade sitt utseende. Hade inte behövts mycket för mig för att sexlusten hade dalat. Ålderdomen kommer bli en stor prövning?!

Jag hade valt dig

Både och, och ingetdera.

Vad det gäller kropp lockas jag mer av fyliga former än av smala. Det är min smak, oavsett vad som allmänt sett ses som mer eller mindre perfekt.

Har absolut inga problem med att hon har lite övervikt, men ful bör hon inte vara.

I slutändan är det dock personligheten.
Rätt kvinna kan attrahera mig utan att vara särskilt snygg.

Intressant att se svaren i tråden. De verkar luta åt kropp. Det var dock något universitet (jag läser för mycket oviktigt vetande...) som gjorde en studie på det där. Ansikte slog kropp hela tiden men bland män ratades kropp i någon grad högre än för kvinnor. Män föredrog också snygg kropp för kortare förbindelser men de föredrog ett vackert ansikte när de letade livspartner.

Emellertid kan ju inte en sån studie spegla andra parametrar som jag tänker är viktigare för ens framgång på parbildarfronten: social status, kroppsspråk m.m. Tycker själv att riktigt snygga män som visar sig vara lite humorlösa eller tröga intellektuellt snabbt tappar sin fysiska attraktion. Jag är också mer orienterad mot ansikten än kropp men det gäller nog bara så länge som kroppen är inom något slags normalspann. Har aldrig dragits till överviktiga.

Personlighet är nummer 1, men om vi skulle utgå från de var i princip helt likvärdiga i charm, utstrålning och intelligens så det blir jämnare.

Skulle absolut välja den som har vältränad kropp över ansikte. Jag är själv vältränad och lägger ned energi på vad jag äter och gör.

Tycker att en överviktig person ser ohälsosam ut, sjuklig. Sen har man även aspekten att personen troligtvis saknar kunskap samt inte försökt hitta den för att ändra sin situation eller alternativ 2 saknar viljestyrka och driv nog att bryta sina dåliga vanor, båda är väldigt osexiga egenskaper.

Ansikte är väl kanske inte så roligt heller men man brukar inte tänka på det efter ett tag, de flesta om de har bra utstrålning och personlighet blir attraktiva på något sätt, man tänker inte på det på samma sätt.