Kropp eller anikte, vad går ni efter först?

Har du kollat din sköldkörtel då om du har så dålig ämnesomsättning?

Kroppen helt klart. Ansiktet är inte så viktigt då personligheten gör ansiktet.

Blir lite förvånad över svaren i tråden. Om kvinnans kropp nu är så viktig, vad händer då när man är runt tjugofem-trettio och barnen börjar födas? Och kvinnokroppen förändras. Själv är jag välsignad med en väldigt fin kropp, enligt mig själv (171 cm lång, 66 kg, timglasfigur) men efter graviditet så har den ju helt klart förändrats. Den är lite slappare om magen och brösten är tyngre. Jag tränar och håller koll på kosten. Jag frågade min man rakt ut om detta och han sa att jag numera har 85 % av den kroppen jag hade före barn. Han sa det som en komplimang, att jag hade tränat mig tillbaka i form typ. Men betyder detta att hans intresse långsamt falnar för varje barn? Svårt att hålla ihop över tid i så fall.

Mycket av det ligger ju i din ambitionsnivå också. Om någon tränar och försöker så är det attraktivt, imo. Sen att man inte når perfekta resultat är sekundärt. Men någon som bara låter saker förfalla kommer vara mycket mindre attraktiv, trots att de kanske inte ser så annorlunda ut.

Men rent krasst så är det ju inte speciellt ovanligt att attraktionen och kärlek falnar efter ett tag och troligen är det en kombination av många olika anledningar där fysisk attraktion är en del.

Nu är jag kvinna men svarar ändå. Jag skulle inte välja någon av dem faktiskt. Personligen finns det inget mer avtändande för mig än ett oattraktivt ansikte. Är ju en del av det som gör jag faller för personen. Hade retat mig varenda gång jag tittade på honom om han inte hade ett fint ansikte. Samma med kroppen. Jag tänder inte på övervikt. Punkt.
Håller också med någon ovanstående som menade på att dealen man gör när man träffas är den man förväntar sig. Visst att man kanske lägger på sig några bekvämlighetskilo under årens gång, med ålder och graviditet och livet. Men att ligga på 10+ kg övervikt tycker jag inte är okej och min attraktion för min partner hade dalat rejält, för att jag helt enkelt inte attraheras av tjocka kroppar. På samma sätt håller jag mig själv i form, för att känna mig attraktiv och även vara det för min partner.
Sen finns det ju massor av män som tänder på runda kvinnor. Går du i förhållande med någon när du har övervikt, resonerar jag likadant där, att personen kan inte komma gnällandes om ett år för hen plötsligt tycker du borde gå ner i vikt.

Jo jag har problem med sköldkörteln, äter medicin för det. Ville poängtera en sak, Jag försöker inte hitta ursäkter för min övervikt, det var aldrig min mening i tidigare inlägg. Och jag håller med om att man har ett eget ansvar gällande sin kropp, för ca 6 veckor sen så vägde jag 127 kg men håller på att gå neråt, så jag jobbar för att inte väga så här mycket. Inte så mycket för att hitta en ny partner, har som sagt nyligen separerat, utan för min sons skull. Kunna röra mig mer i lek med honom och för att förhindra ev sjukdomar som kan komma med övervikt. Så jag förespråkar inte osund livsstil alls, om någon uppfattat det så:), jag tyckte bara det var intressant att höra med er om era tankar eftersom killarna jag pratade med var så eniga om att deras åsikt var ett faktum hos alla människor. (Vilket verkar stämma för det mesta;))

Och jag hade väl lite svårt att tro det...

Men som sagt, jag försöker inte glorifiera övervikt på något sätt eller söker bekräftelse för att andra ska gilla min kropp.

Fast det är klart att det svider lite i självkänslan när man läser vissa hatinlägg i liknande trådar. Räknade faktiskt med ett antal såna när jag startade denna tråd men icke, vilket jag är hemskt tacksam för.

Det var en som skrev att kroppen har störst betydelse för ett mindre attraktivt ansikte vänjer man sig vid. Kan det inte gälla för kroppen också? En kropp kan ju förändras men ansiktet består ju oftast.

Fördömer inte överviktiga heller bör sägas. Övervikt kan bero på mer än bara lathet. PCO tex är en jävla sjukdom...sen finns det dom som faktiskt trivs och gillar sina kroppar bättre med övervikt.

Barnafödande är det kvinnligaste som finns. Det förstör verkligen inte kroppen. Du låter väldigt mager, dvs inte min typ.

Och hör också gärna vad kvinnor tycker!

Samma här. Ett attraktivt ansikte är ju det man bygger en relation med och måste titta på varje dag och varje gång man har sex. Detta måste därför locka och tjusa mig. Tyvärr har ingen lyckats vara vacker för mig i varje situation, inte ens supermodellerna men de finns ansikten som är vackrare än andra och oftare. Detta har också mycket med gester och mimik att göra och även smink  t ex när det kommer till kvinnor. Jag måste gilla nåns ansikte mesta tiden för att behålla attraktion. Om jag tex faller för en kille utan skägg, kommer jag troligen inte att tända på honom med skägg eller tvärtom. Likaså om håret förändras mycket kan det förändra min attraktion och i längden, ävn min romantiska kärlek. Har varit med om att min partner när vi träffades var väldigt hårlös och len, men några år senare var det nästan ryamatta på honom vilket jag aldrig tände på. Stor förändring av kroppsvolym och vikt skulle vara samma. Är väldigt känslig för yttre faktorer i min sexuella dragning.

Jag är som du att jag vill vara attraktiv för min partner och slutar aldrig ta hand om mig och göra mitt yttersta och kräver därför samma tillbaks:)

Om jag var man och levde med en kvinna som bar och födde vårt gemensamma barn skulle det vara en helt annorlunda sak och stor tacksamhet och fascination, men jag förstår att det måste vara känslomässigt omtumlande och påverka lust och annat.