dream on skrev 2019-10-22 22:03:35 följande:
Det är där vi får agree to disagree förmodar jag. I mina ögon är det ett väldigt förenklande av ekvationen.
Det är inte enbart på individnivå problemen ligger. I så fall skulle en fattig bara behöva skärpa ihop sig och sluta handla för mycket, en outbildad bara se till att plugga mer, en knarkare bara slänga sprutan åt helvete,osv, osv.
Övervikt är inte ett nollsummespel. Det är fetmaforskarna rätt ense om. Vi har t.ex. olika antal fettceller. Redan när vi föds. De kan minska i omfång när vi går ner i vikt men själva antalet kan skilja mycket (!) mellan en normalviktig person och den som är överviktig. Vidare föds en del barn med en gen som kan göra det svårare att reglera aptit/hungerskänslor. Människor som utsätts för stress tidigt i livet blir fetare, lågutbildade är generellt fetare. Hur förebygger man det?
Man kan göra mycket själv men jag provoceras omåttligt av det ständigt återkommande mantrat att det bara handlar om val och disciplin, spring mer, ät mindre! Fel fokus som skambelägger istället för att rikta ljuset mot rätt grej: Varför överäter du? När överäter du? Vad kan du göra för att slippa det? Istället är det legio att faktiskt förolämpa och kränka människor utifrån vikt. TS samtal med sina bekanta är väl ett bra exempel. De kanske är sociala ufon men jag, som föredrar snygga ansikten ( helst på smaka kroppar) går ju liksom inte runt och ger folk råd om ansiktsplastik eller korkade människor råd att fortbilda sig. När det gäller vikt är det normlöshet deluxe däremot...
Att man har fler fettceller betyder dock inte att man blir fetare - det är deras storlek som är totalt avgörande, inte antal. Och vad som avgör hur stora dom blir vet vi till 100% vad det beror på...
Och visst finns det bakomliggande faktorer som har en enorm inverkan på dom livsval man gör. Lågutbildade har ofta tyngre jobb t.ex. Och orkar inte lägga lika mycket energi på att se efter sin kropp och kost (vilket ironiskt nog blir en ond cirkel). Men det är i mångt och mycket en fråga om prioriteringar. Vissa kanske inte känner att det är så viktigt, helt enkelt?
Det som sticker i ögonen på mig, är när folk hittar på undanflykter och ursäkter till sina prioriteringar. Skyller på sina gener eller vad det nu kan vara. Jag köper det helt enkelt inte. Det är till synes och sist en fråga om mindset och prioriteringar, och viljan att göra en förändring Trots att det är jobbigt som faan! Delayed gratifications är sällan ett lockande concept - men det är tyvärr så det funkar.
