Kropp eller anikte, vad går ni efter först?

Det finns grejer som påverkar, absolut.

Men då får man jobba hårdare, och se det ur ett längre perspektiv. Viktnedgång är sällan linjär. Den går lite upp och ned, men trenden behöver fortfarande vara åt rätt håll.

Och vill folk sitta med offerkoftan på och behålla allt fett får dom väl göra det. Men gnäll då inte för tusan, utan ta konsekvenserna av dom livsval som gjorts.

Jag citerar:

"Men om man funderar lite på det kan man inse att man egentligen inte kan resonera så därför att man aldrig blir fet om man inte äter för mycket. Därför kan man säga att det alltid är omgivningsfaktorer. Om man inte äter för mycket så utvecklar man ingen fetma vilken genetik man än har, säger Claude Marcus, professor vid Karolinska Institutet och forskningsledare för Rikscentrum Barnfetma vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Inte ens Peter Arner, som nyligen publicerade den första genen som styr fettcellsutvecklingen, menar att genetiken är av avgörande betydelse."

Det som är genetiskt är hungerkänslorna. Tänk dig att du som inte har anlag för matmissbruk äter en stek, det är gott. Tänk dig att du äter två stekar, så är det också gott. Äter du däremot 6 stekar samtidigt, eller 10 så är det inte gott längre. Vid 20 stekar hatar du stekar. En person med gener för matmissbruk saknar detta stopp. Alltså är den 20:e steken för dem exakt lika god som den första så därför överäter de jämt. Dessutom hanterar de känslor genom gmufsandet och har en mental besatthet som ständigt och jämt kretsar kring mat. Psykologhjälp behövs. Denna än så länge obevisade missbrukargenetik finns hos dessa människor och mat är deras drog som har samma effekt på dessa överviktiga som annat missbruk har hos de som missbrukar annat - det är okontrollerbart hos individen som inte kan sluta efter EN stek utan överkonsumtion.

Ser inget i det du länkat som går på tvärs med det jag sagt?

Och det är klart att gener spelar en viss roll, men knappast en avgörande sådan. Vad som spelar roll är hur mycket du springer jämfört med hur mycket du äter - det är där du kan göra något. Att bara ligga på sofflocket, ge upp och skylla på dåliga gener är inte ursäkt. Har man taskiga gener får man jobba hårdare. Och nej, livet är inte rättvist alla gånger. Deal with it.

Jag och en tjejkompis hade en liten diskussion med några manliga bekanta i helgen om bl.a skönhetsideal och förhållanden och jag skulle väldigt gärna vilja veta hur fler tänker här. För att kortfatta: jag är 171 cm lång, väger 114 kg så har långt ifrån en killerbody men många har sagt att jag har ett vackert ansikte med stora, klara ögon o.s.v. min väninna är runt 165 cm, väger ca 55 kg och har verkligen skitsnygg kropp! (Den jäveln;)) men är kanske inte jättesöt vad gäller ansiktet. Hon har partner, jag har precis gått ur ett långt förhållande. Dessa killar sa att hon kommer aldrig lida brist på karlar eftersom hon har den kropp hon har men jag är tvungen att gå ner i vikt om jag ska få någon, hur än fin jag än är i ansiktet, eftersom att i slutändan så är det kroppen som överväger vid första mötet.( Puh, sorry för långt inlägg...) vad anser och tänker ni

Alltså, ni pratar om olika saker. En pratar om orsakerna till fetma (man äter mer än man gör av med) medan den andra pratar om orsakerna till att man äter mer än man gör av med (hungerskänslor, depression, belöningssystem osv.).

För att gå ner i vikt måste du äta mindre än du gör av med. Då går man ner i vikt. Nått annat är en fysikalisk omöjlighet. Var den gränsen går beror på hur lätt din kropp tar upp energi, hur effektiv den är på att använda energi osv. För att behålla din nya vikt kan du inte gå tillbaka till dina gamla matvanor. Då kommer du gå upp igen.

Det svåra är att lyckas med ovanstående just pga. hur vi fungerar psykologiskt. Vissa klarar det inte, vissa gör det. Vissa kräver operation eller psykologhjälp för att lyckas. Det är ok. Men att säga att ovanstående inte gäller för vissa pga. gener eller liknande är att blunda för var orsaken ligger. Orsaken är alltid att du äter mer än vad du gör av med.

Sen mediciners påverkan. Det finns en känd antidepp medicin som har den trissta biverkningen att så gott som alla går upp drastiskt på kort tid utan att öka sitt kaloriintag. Mirtzasapin heter den. Hade en kompis och en släkting som gick upp 10-20 kg på ett par månader Det var helt galet tyckte otroligt synd om dem särskilt då båda mådde förträffligt bra på den för övrigt.

 Även kvinnor i klimakteriet får viktökning i och med östrogenet går ur kroppen. Så vissa saker är faktiskt helt utan människans kontroll men det vägrar fettförnekarna att inse eftersom de måste ha en syndabock och något att förakta.

Du verkar ha svårt att förstå att allting inte är inom människors kontroll. Ditt sätt är ytterst nedlåtande och ovetenskapligt och bygger bara på provokation och ovilja att flytta perspektivet utanför dig själv. Mycket oempatisk världssyn.