Anonym (Tjockmensöt) skrev 2019-10-21 21:44:33 följande:
Tänkte på er som nämner karaktär, hälsoaspekten o.s.v.
Om vi tar andra hållet, om det är undervikt det handlar om, skulle ni känna likadant för det? Eller är det själva övervikten som stör?
Min vän tillhör den där lyckliga lilla skaran kvinnor som kan äta vad som helst, hur mycket som helst utan att gå upp ett gram medan jag bara behöver snegla åt en köttbulle och öka 5 kg! Typ...
Men om vi ser utifrån vem av oss som har mest hälsosam livsstil så måste jag nog ändå påstå att det är jag, hör och häpna. Jag har aldrig varit mycket för godis eller så, läsk dricker jag inte och jag rör mig ganska bra, mycket genom jobbet. Mitt stora bekymmer har väl varit mängden av portioner och vid fel tider.
Medan min vän har ett ganska stillasittande jobb, äter smågodis flera gånger i veckan och dricker cocacola varje dag.
Inget påhopp från min sida, är bara intresserad.
Pratar vi anorektisk undervikt så är det verkligen inte attraktivt. Lite undervikt och lite övervikt har jag inga problem med. Grejen är ju att man kan vara mycket mer överviktig än det går att vara underviktig och det är fler som är det så det är fler som tänker på det vad gäller attraktion. Det är väldigt få som är rejält underviktiga.
Sen det här med att hon kan äta vad som helst och du lägger på dig jättelätt, nja, jag tror inte det egentligen. Om ni räknar på vad ni äter så kommer det nog att visa att du i snitt äter mer. Jag menar, jag var en sån som folk trodde kunde äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt men sanningen var att jag inte åt så mycket när jag var mindre. Jag slutade äta när jag inte var hungrig längre. När morsan frågade om jag ville ha glass efter maten sa jag "Nej, jag är inte hungrig." och gick och gjorde nått annat. Det finns genetiska skillnader men de är inte speciellt stora och man måste ändå anpassa efter sina egna förutsättningar.
